Keane har nyligen kommit med färska spår. Här bjuder jag på en galet bra låt från deras senaste platta "Perfect Symmetry".

Tills vi höres, ha det bäst!

Vi ses när vi ses!

Det finns två saker svenskar älskar mer än allt annat. Prata om väder och läsa olika slags listor. Jag blev redan i tidig ålder besatt av listor genom klassikern Buster där det alltid var en massa i början av tidningen och jag skickade givetvis in egna.

Du läser min blogg och förhoppningsvis så tycker du om den. Själv har jag ett tjugotal bloggar sparade i "mina favoriter" som jag försöker läsa så ofta jag bara kan. Idag tänkte jag redovisa mina fem absoluta favoritbloggar som jag följer i stort sett varje dag. 

I dagarna har jag bytt bil. Numera kör jag runt i en Hyundai Accent, så jag kör fortfarande samma märke vilket känns stabilt. Denna kärra är väldigt lik min föregångare Getzen, men den främsta anledningen till varför jag byter bil är att denna bara gått 700 mil! Med andra ord, nästan splitter ny vilket är riktigt gött.

Getzen är nu ett minne blott.



Här är min nya bil - Accenten.

När vi ändå är inne på bilar kan jag dra den historien när jag fick provåka Hasses gula Volkswagen i somras.

Ni vet, Hasse Brasse Slasktask, mannen, myten, legenden. Han är inte bara bra på att skriva, han är även grym på att köra bil. Och saken är den att han inte vilken bil som helst! Han äger en gul Volkswagen från 73. Det är Hasse som alla Lysekilare är avundsjuka på när de ser honom köra runt på stadens små gator med sin gula fara.

När tillfälle ges brukar jag och Hasse spela tennis på sommaren och så också detta år. Jag lovade Hasse att inte berätta hur matchen slutade utan bara om den åktur som jag fick i hans bil. Det var liksom kravet att få följa med.

Så här säger ägaren om sin åtråvärda bil:

Den är från 73 och det var sista året då den på allvar importerades från Sverige. Den skiljer sig från 74an på det sättet att blinkelserna är på stänkskärmarna. Är halvautomat och har två växlar. Frikoppling ligger i spaken! Har bagage fram och motor bak!


Jag fick mej en liten åktur i min drömbil.

Idag har jag lite biltema, därför bränner jag av en gammal goding.

Dagens låt: Roxette - Sleeping In My Car

Dagens anslagstavla

[x] Jobba som fan

[x] Ring Tobbe om Hello Saferide biljetter

[x] Blogga

[ ] Filip kommer hit och hjälper mej med datorn som krånglar

[ ] Fixa vindrutetorkare till bilen

[ ] Till Lysekil

[ ] Go natt!

Jag är inte helt oduglig med vänsterfoten, men jag väljer ändå oftast att använda yttersidan. Att träffa bollen med utsidan av foten är speciellt. Banan och skruven som bollen får går inte att jämföra med något annat tillslag. Så härligt och framförallt sjukt snyggt.

Enligt mej är det bara fotbollsgenierna som behärskar yttersidan och dess konst. I LFF är det Kula som är kungen på yttersidor och honom lär jag av varje tillfälle som går. Inget slår en Kula special från ena kortsidan till den andra. Då är det nära på att jag kommer.

Men han som är i särklass bäst i världen på yttersidor är Quaresma i Inter.

Luta dej tillbaka, slappna av och bara njut av Quaresma. Forza yttersidan!

På tal om annat...

... idag bytar jag bil, men jag kör fortfarande Hyundai. Jag växlar bara mellan Getz och en Accent.

... världens just nu bäste back, Skrtel i Liverpool är borta till runt jul. Tungt tungt.

... på söndag är första steget av fyra i en tränarutbildning som jag ska gå i höst.

Jag är ju en kille som tänker mycket. Här om dagen kom jag av någon märklig anledning att reflektera över födelsedagar...

Vilken befrielse! Vi LFF spelar i division fyra även 2009! Det känns otroligt skönt och det är helt underbart att slippa oron som gnagigt i mej under hela hösten tack vare vår prekära situation. Jag tvivlade många gånger och trodde vi skulle åka ner, framförallt efter Hogstorps matchen, men tre raka segrar på slutet gjorde att LFF är kvar! Och oj vad vackert det är, det känns nästan som att man vunnit en serie!

Jäkligt kul för LFF att stanna kvar i division fyra, men min personliga fotbollssäsong i år har varit en total katastrof och den överlägset sämsta som jag gjort som fotbollsspelare. Jag har inte haft något självförtroende, knappt spelat på min favoritposition (mittback) utan istället fått flyttat runt på olika positioner likt en nomad. Ena matchen har jag startat, men blivit utbytt i halvlek, nästa började jag på bänken och fick hoppa in och så har det sett ut nästan hela säsongen.

Inför näst sista matchen mot Myckleby var jag till och med 15:e man och skulle varit utanför truppen om inte Slätteskär tackat nej på grund av sin fotskada. Detta är inte likt mej Joel, jag vill starta varje match och visa att jag kan spela fotboll.

Jag tycker om att läsa, särskilt om sport och då främst fotboll. Därför prenumererar jag på en hel del tidningar och magasin. Jag läser fortfarande mycket om fotboll, men nu för tiden har jag också fått upp ögonen för musik och mode. Tänkte göra en liten utvärdering av allihop.

Här e mina prenumerationer.

Offside

Har man en dag ledig så vet man vad som står på schemat. Man läser Offside och på några timmar är den uppslukad. Oftast helt fantastiska texter som verkligen går på djupet med de ämnen som de tar upp. Magasinet är fullproppat med långa och intressanta reportage från hela världen och handlar enbart om fotboll. De långa och så intressanta djupdykningar är perfekt för mej som verkligen vill ha reda på allt. Är du fotbollsälskare så rekommenderar jag detta magasin något otroligt!

Dagen jag slutar prenumerera på Offside, det är också dagen då mitt hjärta slutat slå för fotboll.

Sonic

I somras var första gången musiktidningen Sonic damp ner i min brevlåda. Första numret bjöd på en lång smaskig, intressant och pampig intervju med min svenske favorit Lars Winnerbäck. Jäkligt kul att läsa om hur låtar kom till och varför osv. Första numret blandade och gav lite, men totalt sett fick jag bilden av att Sonic är en bra tidning.

I nästa utgåva är huvudnumret en frågestund med Hello Saferide (Säkert!) och det ska bli sjukt spännande att läsa om Annika Norlin som jag faktiskt själv har intervjuat och träffat in real life. Sonic är absolut en tidning som jag kommer fortsätta att prenumerera på även i framtiden.

Sportmagasinet

Den av följande tidningar som jag prenumererat på allra längst. Innehåller alla möjliga sporter och det är just därför jag gillar den för att den är så bred. Många knasiga särpräglade reportage som inte alltid är så långa, men ändå roliga att läsa. Jag har många gånger funderat på att säga upp min prenumeration på Sportmagasinet. Jag kan säga att det gått sådär. Det eftersom jag inte kan vara utan de små sköna och speciella skildringarna inom idrotten.

KING

Mode är något som intresserar mej mer och mer. Därför valde jag att köpa en testprenumeration på modetidningen King. Tyvärr blev den en besvikelse därför att den täcks till 35% av reklam och hittills har det inte varit några roliga artiklar och reportage som passat mej. Min förhoppning med King var att få inspiration på nya kläder och trender, men oftast är plaggen de rekommenderar på en helt annan prisnivå än på den jag shoppar. Papperskorgen nästa!

FourFourTwo (gamla Fotbolldirekt)

Fotbolldirekt, eller FourFourTwo som den bytt namn till på senare dar, är en fotbollstidning av hög klass. Många små och korta reportage främst om fotbollen i Europa. Har ofta stora guider inför ligastarter och stora mästerskap som är läsvärda. Men främst gillar jag krönikörallsvenskan där de rankar dagsformen hos landets främsta krönikörer. Har helt klart ett stort läsvärde.

Stopper

Första gången jag fick syn på Stopper var faktiskt så sent som i augusti i år och de gav mej ett riktigt bra erbjudande. Tre nummer för 99 kr. Tack för kaffet! Stopper är på många sätt lik Offside med sina detaljerade texter om fotboll. Magasinet har än så länge bara kommit ut med tre nummer och har fortfarande en hel del kvar att lära. Eftersom Stopper är så lik Offside och dessutom är ett par pinnhål sämre kommer jag avsluta min prenumeration och istället fokusera på att hinna läsa klart mina andra tidningar och magasin.

Har du några roliga tidningar eller magasin att rekommendera? Kommentera och säg vad du tycker om de tidningarna jag prenumererar på eller om du har något annat nämnvärt att berätta.

Tills vi höres ha det bäst! Vi ses när vi ses!

Hajhajhaj!

I slutet av september bar det av till Orust och det så vackra stället Pensionat Slussen för att se på Timo Räisänen. Förra året var jag också på Slussen och såg på Christian Kjellvander, ett framträdande som blev en liten besvikelse, det blev däremot inte Timos.

Tillsammans med de tre syskonen Carlsson, Kristian, Sandra, Cissi och Wille såg jag Timo live för tredje gången denna sommar. Första gången var på Havsbadet, andra på Putte i Parken och sist men inte minst på Slussen. Den sista gången blev också den allra bästa.

På Slussen får det bara plats runt hundra personer och därför blev konserten så extremt mysig och personlig. Han hade mycket mellansnack och en kontakt med publiken som är så svår att få på större ställen. Precis så tycker jag alltid att det ska vara. Alla sjöng med och det extra kul att alla i publiken var där för att se på just Timo och ingen annan som det kan vara annars, eller att man bara är på krogen för att dricka sej redlös.

Jag lyckades fånga några riktigt bra videors.

Sweet Marie - live!

Alla mina närmaste kompisar vet att jag jobbar på H-fönstret. Däremot är det många som inte förstår vad jag sysslar med hela dagarna och därför tänkte jag snabbt visa er det. Allt med hjälp av ett litet klipp.

Det ska dock tilläggas att precis innan vi spelade in så gick vår VD förbi och tittade strängt. Därför kände jag mej lite stressad under filmakten ifall han skulle komma tillbaka och se mej och Andreas göra denna så grymma rulle. Under inspelningen hade jag en liknande känsla som när man var liten och pallade äpplen...

Och det hela gick som tur var bra. Jag fick dock inga äpplen, men det blev i alla fall ett klipp och resultatet kan ni se här.

Bloggfilmare är självaste Andreas "Disco" Andersson som ni förövrigt kan se på bilden.

Allt detta är saxat från min bloggkollega Henrik Rydström, som till vardags är lagkapten i Kalmar FF. I ett inlägg på hans blogg tog han upp "Snackvarningar", ett ämne som jag tycker är riktigt intressant eftersom jag precis som Rydström ofta har ett och annat att säga till domaren under matcherna.

I helgen var det kalas för farsans dama Kristina som fyllde 45. Det hela ägde rum i vår "nya" ladugård där det var full fart hela kvällen lång. Vad som är roligt är att vi den senaste månaden röjt bort att bråte och skit som legat i stora delar av ladugården. När allt väl var borta la vi nytt golv och gjorde piffade till.

Kalaset med de 55 gästerna blev riktigt trevligt och det var otroligt skoj att fira Kikki som slitit väldigt mycket med denna ladugård.

Fick tagit lite bilder under kvällen...

På söndagen gjordes inte många knop. Först blev det fika hemma med damerna Isabel, Elin och Alikan innan vi åkte och såg Stångenäs mot Vallen. Ett riktigt toppmöte där SAIS tillslut kunde avgöra med tio minuter kvar.

SAIS är ju min moderklubb och där fostrades av en viss Stefan Alexandersson. Jag trivs otroligt bra i LFF, men är det något jag saknar med Stångenäs så är det Stefan. Det var han som lärde mej det lilla jag kan inom fotboll, plus att han är en fantastiskt fin och go människa.

Det var min sammanfattning av helgen som gick.

Erik Niva är sportjournalist på Sportbladet och jag bara älskar när han gräver fram rolig och intressant information. Jag som många andra blir i perioder beroende av dataspelet Football Manager som går ut på att man på ett rätt så verkligt sätt är tränare för ett fotbollslag.

Så här beroende blev entertainern Robbie Williams...

Allt var upplagt för de största konserter som England någonsin skådat.

I dagarna tre skulle Robbie Williams framträda på den gigantiska utomhusscenen vid Knebworth, strax norr om London. 375 000 personer hade löst biljett. Ytterligare 3 500 000 beräknades följa showen live på tv eller Internet.

Bara ett problem - Robbie Williams själv hade fastnat framför ett datorspel och kunde inte slita sig.

Han vägrade helt enkelt att gå upp på scenen.

-  Det är faktiskt en sann historia, som bara fick sitt slut när Robbie Williams turnémanager slet ut cd:n ur datorn och knäckte den i två halvor.

Miles Jacobson - vd för datorspelsföretaget Sports Interactive - skrattar:

-  Robbie är så entusiastisk att han till och med hoppade in som testare för en version av spelet.