Min dagbok från Liverpool går in i sin andra fas. Önskar alla trevlig läsning och ett gott 2007!

Torsdag 23 november:
Som följd av nattens bravader var vi förtjänta av en sovmorgon. Efter en smaklig frukost gick vi ner till stadens hamnområde som kallas Albert Dock. Där strosade vi runt och bara gled och njöt över gårdagens seger mot PSV. Eftersom Liverpool är Beatles hemstad kände vi oss ganska tvungna att besöka det Beatles museum som ligger nere vid floden Mersey. Vandringen fortsatte sedan vidare till ett antal butiker innan det var dags att vila våra stackars ben för en fika. På Caféet lästes dagens Liverpool Echo samtidigt som man gottade sig med en cappucino.

- vid hamnen, Albert Dock

Denna slappa förmiddag och eftermiddag avrundades med att på kvällen se Newcastle – Celta Vigo på puben. En rätt tråkig match som slutade 2-1 till ett kämpande Newcastle. Därefter gick vill till ett par pubar till, innan det på nytt var tid för fish&chips och hemgång.

 

Fredag 24 november:

Sovmorgon igen? Skulle inte tro det. Klockan började jävlas med oss redan vid åtta, men det var bara att lyda och stå upp. Detta var dagen då vi skulle träffa den där kända Liverpoolsupportern Peter Sampara för en intervju som jag skulle ha till mitt projektarbete. Så på hans jobb träffades vi, och pratade i över en timma och en kvart. Han var en hel kanon kille, och berättade om alla möjliga saker och händelser som han varit med om. Riktigt kul och intressant, och framförallt roligt att han kunde ta sig tid för två svenskar.

- Sampara  och jag

 

Direkt efter pratstunden gick vi till Donkan och käkade, samtidigt som vi skrev rent svaren vi fått på frågorna medan vi kom ihåg. Dagens hamburgare var resan sjätte, vilket gjorde att man fick dåligt samvete och på samma gång kände hur magen började svälla.

På kvällen träffade vi kompisen Robert på en pub som heter Aldos Place, som den gamle Liverpoolspelaren John Aldridge äger. Efter att ha suttit ner och snackat i några minuter kliver en gammal storspelare in, David Fairclough. Han spelade för Liverpool under storhetstiden på 70 och 80-talet, då han blev känd för att ofta komma in från bänken och avgöra stora matcher. Så han stod vi tre och pratade med i en tio minuter innan, vi var tvungna att springa iväg till Lime street station och ta tåget till matchen Tranmere – Blackpool. Laget Tranmere är från Liverpool och håller till i division två. 

 

- jag,  Fairclough  och  Janne

Matchen rivstartade med mål för hemmalaget redan efter en halvminut. För att vara en match så långt ner i seriesystemet var det riktigt bra stämning på arenan, och det är alltid lika kul att se skrikande engelsmän på läktarna, som håller stenhårt på sina lag oavsett serie. Matchen slutade tillslut 2-0 till Tranmere och hemmafansen va nöjda och glada.

Hem till centrala Liverpool tog vi oss med hjälp av buss och tåg. Vi visste inte riktigt vilket tåg vi skulle med, men som tur var träffade vi en riktigt trevlig gubbe som förstod att vi inte var från Liverpool som hjälpte oss vart vi skulle stiga av. Något man fattade efter bara några dagar var hur snälla och vänliga många i staden Liverpool är. Öppna och spontana, som vi hemma i Sverige inte alltid är.

Lördag 25 november:

Dags för resans andra match, denna gång stod Manchester City för motståndet i Premier League. Innan vi gick upp till Anfield stannade vi och tippade. Satsade £5 på Villa, West Ham och kryss mellan Charlton och Everton. Blev bra odds, men missade på Villa som bara fick lika.

Därefter gick vi den timmes långa promenaden upp till Anfield, där vi innan matchen köpte en cd skiva med 56 Liverpool ramsor från puben the Park. Vi han även med en snabb sväng in på just the Park där vi tog kort med Sampara, och jag fick mig ett diplom av honom med mitt namn på och en hälsning.

Innan vi skulle gå in på arenan ägnade vi en minut vid Hillsborough memorial åt offren från Hillsborough katastrofen 1989, där 96 Liverpoolsupportrar tragiskt omkom.

- Hillsborough memorial

Väl inne på arenan fick jag mig en näve gräs från Anfield som jag har sparat hemma i en burk. Denna match satt vi inte på the Kop, utan på the Centenary Stand, ena långsidan nere vid hörnflaggan. Ska sägas att stämningen jämfört mot PSV matchen var ett par snäpp sämre, en liten besvikelse faktiskt. Att man inte fick stå upp som man gjorde mot PSV var också ett minus. Efter en seg händelselös första halvlek kom Liverpool igång i mitten av andra. Gerrard hängde in 1-0 som stod sig tiden ut.

Under matchen ringde en kompis och undrade hur allt var, och då märkte man att sändningen i Sverige var fördröjd med 7-8 sekunder. Så nu vet ni det…

Efter matchen drog vi till en pub som heter Grapes för ett par pints, men vi blev kvar där hela kvällen. Där snackade vi med en Liverpool anhängare som också sett dagens match och det var så det hela började. Sedan blev vi sittandes där till stäng dags. Taxi ner till själva stan för mat och trippens tionde burgare, pust.

På väg hem mot kyrkan känner jag att jag behöver pinka. Vad jag inte såg var tre poliser ungefär 15 meter på andra sidan gatan. Precis efter jag börjat pinka känner jag någon som klappar mig på ryggen, och det var inte Janne. Var bara att dra in lillen, hålla sig och se glad ut. Polisen frågade vad jag gjorde, och jag fick snabbt ursäkta mig och sagt att jag var från Sverige. Efter en halvminuts diskussion kom jag och farbror blå överens om att jag aldrig skulle göra om denna dumma grej. Sedan tackade jag för mig och stack bakom hörnet och fick tömt.

Kan lova att om inte jag varit från Sverige, så skulle jag ha fått böter till ett hundra procent.

Fortsättning följer...

//Hansson

Efter två veckor i Liverpool är jag nu tillbaka på hemmaplan. Resan var helt fantastisk, och hoppas verkligen inte det var sista trippen till Liverpool och England. Känn dig varmt välkommen till några rader om hamburgare, pints, damer, vänliga scousers och framförallt det där som kallas fotboll.

 
– Jag, Robert, Tony och Janne

Måndag 20 november:

Eftersom planet skulle lyfta från Sandefjord i Norge klockan 22.00, kände jag mig tämligen tvungen att besöka skolan en kort stund på morgonen. Men en lektion fick räcka. Närvaron skulle inte vara på topp efter två veckor borta. Fick som jag nämnt någon gång tidigare aldrig beviljad ledighet av rektorn, utan all tid jag skulle komma vara borta räknades som skolk.

Efter en lika tråkig svenska lektion som vanligt, tog jag bilen och åkte hem för en sista packningsrunda. Resväskan min fick väga max 15 kilo, den vägde 14,8 kilo. Räcker så. Handbagaget kunde väga max 10 kilo, men hade knappt något i så struntade i att väga den. Det sista jag gjorde innan vi skulle ta bilen upp till Tanum och till min reskompis Janne var att väga mig själv. Vågen stod på 74 muskulösa kilon. Därefter tog jag, syrran och päronen bilen upp till Tanum, och de fick sig några sista kramar.

I regn och blåst tog Janne och jag oss till Sandefjord och vi var framme på flygplatsen i god tid. Efter några timmar utan mat började magen skrika och det var dags för resans första hamburgare. Mätt och god tog vi oss en titt i Tax free butiken. Blev inhandling av vätska till flyget och några bitar Toblerone. Trots att det var första gången jag skulle flyga kände jag mig inte ett dugg skakis, vilket var konstigt eftersom jag brukar bli nervös för ingenting. Vet inte om det var för att jag kanske lugnade mina nerver med lite Johnny Cash och Coldplay från min Mp3.

- på flygplatsen

När jag väl satt i planet började pulsen stiga mycket snabbt. Varenda person på planet såg ut som kapare. Eftersom jag är ett så kallat öronbarn och haft problem med hörseln och öronen hela livet, var jag rädd för att jag skulle få ont i öronen när vi skulle lyfta. Så fick proppa i mig nio stycken tuggummi och tugga så gott det gick. Efter en stund kände man att planet började accelerera och man trycktes bak i sätet, men det var ju inget jämfört med mammas bil, Alton. Skillnaden var att planet lyfte som inte Alton brukar göra. Liverpool here I come!

Väl över moln, regn och hav tänkte jag få mig någon timmas sömn, men det var något som skulle störa och det fick vänta. In kom två tre söta flygvärdinnor i kortkort som sålde mat eller vad det var. Men skulle inget ha, så fick nöja mig med att se men inte röra, innan jag satte på mig lurarna och somnade in.

23.00 eller enligt engelsk tid 11 p.m tog jag mina första steg på engelsk mark. Vi hämtade ut våra väskor och tog sedan första bästa taxi in till själva Liverpool. Taxichauffören var även han ett stor fan av stadens bästa lag, och han visade oss under färden en sammanfattning av Champions League finalen på sin dvd. Av släppte han oss vid den Skandinaviska sjömanskyrkan som är belägen nere vid hamnen, och som skulle vara vårt hem för de kommande två veckorna.

– kyrkan

Rummet vi fått var enkelt och hade det som behövdes, en tvåvåningssäng. Vi slängde snabbt in packningen och tog oss sedan snabbt till en irländsk pub vid namn Flanagans Apple. Där träffade vi Jannes kompis Robert samtidigt som vi drack resans första pints (öl) och lyssnade på riktigt skön och lugn irländsk musik. Robert var en mycket trevlig och framförallt snäll man från Liverpool, och det var tack vare honom som vi kunde få biljetter till alla matcherna. Efter ett antal glas övergick min svengelska till engelska och man vågade prata ut eller vad man ska säga. Vid tre snåret traskade vi hemåt i ett klassiskt engelskt ösregn.

Tisdagen 21 november:

Efter att ha sovit ut rejält tog vi oss in till centrum (5 minuters gång) för en typisk brittisk frukost. På ett ställe som heter Weather Spon åt vi vita böner, ägg, toast och allt möjligt, samtidigt som man läste tidningen och småtittade på Skysports morgonsändning. En stabil frukost var nödvändig för vi skulle göra ett besök uppe vid Liverpools hemmaplan Anfield, som ligger en timmes gångväg från centrum.

Hela staden genomgår just nu en totalrenovering därför att Liverpool har utsetts till Europas kulturhuvudstad 2008. Så medan man gick genom staden såg man hur slitna en del kvarter och anläggningar var, och man förstod att en uppfräschning av staden behövdes. Samtidigt var det självklart många byggnader som var väldigt fina och högklassiga.

Väl uppe vid Anfield tog vi lite kort och beställde en rundtur på arenan som skulle äga rum en vecka senare. Sedan kom höjdpunkten, shopen. Plånboken fick ta en del stryk efter inhandling av mjukisdress, halsduk, julklappar till pappa, handduk och annat smått och gott.

Med sammanlagt åtta påsar smockade med Liverpool souvenirer fördelat på fyra händer, gick Janne och jag till den inom Liverpoolkretsar så kända puben the Albert för lite vila. Utanför började regnet falla och vi beställde en av alla miljoners taxibilar som är lika fula allihop. Tänk er farfars bilar, så har ni en relativ klar bild över hur taxi bilarna i England ser ut.

På kvällen gick vi till en sportbar med cirka 140 tv-skärmar och såg på Manchester United mot Celtic, en underbar match. Som tur var fanns det också tre skärmar på toa som jag utnyttjade till fullo, eftersom jag kan ha världens minsta blåsta. Så tillsammans med en massa scousers som folket i Liverpool kallas, och några PSV fans som hittat dit såg vi Celtic slå äcklen från Manchester med 1-0. Celtics mål var en fantastisk frispark och med bara några minuter kvar tilldelades United straff, SÅ typiskt. Men där kom grädden på moset, United missade och alla skrek ut sin skadeglädje. En bra match med ett ännu bättre slut innan aftonen avrundades återigen på puben Flanagans Apple.

Där spelade ett liveband inför fullt med dansande folk och stämningen var verkligen på topp. Eftersom jag av orutin tagit på mig mycket kläder, fick jag stup i kvarten gå utanför och ta en nypa luft. Är nämligen så att man i England inte har en garderob på puben som man hänger av sig ytterkläderna i som i Sverige.

Natten avslutades med Liverpool sången You’ll Never Walk Alone framförd av alla inne på puben, riktigt mäktigt. Såväl PSV, ”vanliga” och självfallet alla Liverpoolfans stämde in i kör och bildade en fantastisk stämning. På vägen hem fick jag smakat på fish&chips för första gången innan det var time för läggdags.

Onsdag 22 november:

Matchdag. Liverpool FC mot PSV Eindhoven. Efter att ha käkat en god svensk frukost på kyrkan, gått i affärer och träffat Robert gick vi upp till Anfield vid fem tiden. Utanför Anfield köpte vi pins och en matchhalsduk. Ungefär en och en halv timma innan matchen tog vi oss in på ett överfullt the Park, en pub som ligger alldeles bredvid arenan. Där var det atmosfär, oj oj oj. Ölen flödade, sånger sjöngs och det var en sjuk stämning som jag aldrig varit i närheten av att varit med om tidigare.

Innan vi gick ut från puben skakade vi hand med Liverpools kanske välbekantaste supporter, Peter Sampara. Han skulle vi senare komma att träffa för en intervju som jag berättar om längre fram.

För första gången var man inne på helig mark. Biljetterna hade vi på den berömda läktarsektionen the Kop. Stämningen började komma igång ungefär en kvart innan matchstart och några minuter innan avspark sjöngs den så underbara You’ll Never Walk Alone. Det var ståpäls kan jag lova, och man fick nypa sig i armen för att verkligen förstå att det inte var en dröm.

- jag o Janne på the Kop

Eftersom det var min första match på Anfield kunde jag knappt några sånger som sjöngs under matchen, men de gick förvånansvärt fort att lära sig.

Stämningen under matchen var faktiskt ungefär som jag väntat mig, den var riktigt bra. Liverpool spöade PSV med 2-0, och vinsten firades på Liverpools officiella supporterklubb någon kilometer från arenan. Där träffade vi en trevlig och färsk 80-åring som haft säsongskort på Anfield sedan han var tolv år, respekt. På det stället stannade vi ett bra tag och snackade med gubben och hans kompisar om alla möjliga minnen och historier.

Vid midnatt tog vi en taxi ner till stan för det regnade för ovanlighetens skull. Där gick vi på en pub/disco där riktigt många PSV fans tagit sig. Där festade vi långt in på småtimmarna innan det var dags för säng och sömn.

Fortsättning följer efter nyår...

Vill passa på att önska alla en god fortsättning och ett riktigt gott nytt år!

//Hansson

Om bara fyra dagar är det julafton, men var är julstämningen? Julskinkan, snögubbar, julkorten, pepparkakshusen, julgranen och framförallt snön är som bort blåst. Vet inte om det kan bero på åldern, men det känns verkligen inte som att det är Kalle Anka och hans vänner om bara några dygn.

Lika bra att gå rätt på sak. Årets lussebandy blev aldrig någon succé som vi i Suntrip hoppats på. Några av lagets kuggar pallade helt inte trycket från media som skrivit upp oss till stora favoriter ett par dagar före turneringen. Tråkigt när journalister på sådant sätt ska utpeka unga hjälplösa spelare på förhand. Det är något vi får jobba på, och ta med oss till kommande turneringar. Vi gick i alla fall vidare från gruppen, men det blev respass direkt i åttondelen mot lärarlaget Inget snack de vann klart och hur rättvist som helst. Inte heller vann vi priset för snyggast klädda lag, vilket kanske var den största besvikelsen.

Om förra veckan var en dålig bandy vecka, så var det inget mot min bil vecka. I torsdags fick jag för mig att låsa in nycklarna i bilen, samtidigt som bilen stod på tomgång. Hur gick nu detta till? Jo min kompis Donny och jag tog min bil hem från kvällens träning. Vi är egentligen grannar, men jag skulle inte sova hos mamma denna kväll utan hos pappa. Jag släppte av Donny och låste hans dörr inifrån. Direkt efter kom jag på att det hade varit kul att läsa LP när jag skulle komma bort till pappa, eftersom jag hört på omvägar att det skulle ha varit något reportage där om mig och Suntrip inför lussebandyn. Jag bestämmer mig för att snabbt hämta tidningen i postlådan som bara ligger tjugo meter från där bilen stod. Så jag lägger ur växeln och drar åt handbromsen och smäller igen dörren. Det skulle jag inte ha gjort…

För det är nämligen så att min mammas bil bara har två dörrar, där förardörren bara går att öppna inifrån eftersom handtaget gick sönder för någon vecka sedan. Den andra dörren låste jag ju direkt efter att Donny gått ur bilen, och nycklarna satt kvar i bilen. Reservnycklarna hade mamma tagit med sig till Göteborg över helgen och var omöjliga att få tag på. Där stod mammas kära lilla bil i en vänd zon på tomgång klockan tio på kvällen. Ur bilen dånade Gyllene tider klassikers som jag lät stå på medan jag skulle hämta LP.

Tja vad skulle jag göra när jag väl insett vad jag ställt till med? Inte kände jag någon biltjuv som kunde hjälpa mig att komma in i bilen. Fick gå bort och knacka på hos Donny och berättade vad jag gjort. Efter några minuters skratt kom vi fram till att vi inget kunde göra. Vi var tvungna att ringa polisen och höra om de kunde hjälpa oss, pust. Tyvärr fick de inte längre åka ut och hjälpa klantiga arslen som lyckats göra samma misstag som mig. Vet inte varför, och det enda råd de kunde ge oss var att ringa en bärgare, men det kunde bli riktigt dyrt.  Precis efter jag lagt på luren kom Donny på en sista lösning. Att det precis flyttat in en ny kille i kvarteret som är bilmekaniker.

Nästan halv elva knackar vi försiktigt på dörren och han öppnar. Han följde med oss ut till bilen och tittade på eländet. Han hade inga grejer hemma, men det enda han behövde var en galge, skruvmejsel och en ficklampa. Fort fixade vi det och han började mixtra med handtaget på förarsidan som var sönder. Efter en tio min lyckades han få upp handtaget och på något konstigt sätt också dörren.

Jag tackade Gud och bilmekanikern flera gånger om för hjälpen. En pärs var över.

Den andra kom i måndags men var inte alls lika krävande för psyket. Lyckades backa på ett uttag där vattenslangarna på sommaren får sitt vatten ifrån. Det sa bom och lätt värre än var det var. En liten plast bit bak på bilen gick sönder. Detta hände när jag skulle köra ut från parkeringen för att hämta mamma vid färjan. Hon var lagom glad när hon fick reda på vad som hänt.

Veckans lista:

1. Remember the Titans

Fråga mig inte hur jag lyckats undvika denna magiska och fantastiska rulle. Filmen kom ut för sex år sedan, men seg som jag är såg jag den först igår. En del sparar det goda tills sist.

2. Odödlig musik

Låtar som REM – Everybody Hurts, Kent – Socker, Broder Daniel – Underground, Johnny Cash – Cocaine Blues, The Undertones – Teenage Kicks, listan kan göras hur lång som helst, och stereon går varm hemma.

3. Liverpool FC

11-0 i målskillnad på de tre senaste i ligan säger allt. Med en tredje plats i ligan och att vi inte har ett insläppt mål i ligan på sex matcher. Att spelare som Gerrard, Alonso, Reina och Bellamy på väg tillbaka gör att man börjar se lite ljus i mörkret.

Veckans tråkigaste:

Julstämningen.

Även fast det inte känns som jul, önskar jag alla en riktigt trevlig jul!

// Hansson

Mörker när man åker till skolan, och mörker när man åker hem. Där emellan öser regnet ner, och bums har man lyckats beskriva de senaste månadernas väder tämligen enkelt. Tone och hennes meteorologs kollegor lär ha ett ganska enkelt jobb så här dags på året. Man blir deprimerad och uttråkad helt enkelt. Bara ett ljus är hittills tänt i adventsstaken och det gör sitt för en ljusare tillvaro. Om några dagar kommer Lucia och lyser upp ytterliggare, och allt ser nästan soligt ut. Hoppas hon tar med sig lite snö som får ligga kvar fram till julafton. Annars tror jag det kan bli tufft för allas kära tomte, att hinna fram med släden och säcken full av paket till att snälla barn.

Vädersnack igen, jag vet. Känns säkrast att inleda mitt skrivande så. Om något allmänt som alla känner sig hemma i. Tyvärr är det inte mycket att snacka om när vädergudarna inte är med oss för fem öre.

Just det, är hemma från England. Borta bra men hemma bäst, som det så sant heter. Liverpool resan tänker jag skriva mer om när jag får lite mer tid framöver. Ett vinterlov väntar om ett par veckor, då jag hoppas på mer ledig tid. Egentligen är det inte speciellt mycket i skolan nu på slutet. Har ett prov i psykologi på tisdag, annars rätt lugnt.

Nästa vecka ser schemat ut som följer:

Måndag: 10.00-13.50

Tisdag: 08.30-09.50

Onsdag: 08.30-12.10

Torsdag: 08.30-09.50

Fredag: 08.30-13.50, längsta dagen, men har tre timmars hål mellan första och sista lektionen, så det får gå.

På tal om provet på tisdag. När jag väl ska ta mig tid och plugga hittar jag alltid på annat tråkigt som jag aldrig skulle ha gjort annars. Idag tänkte jag på förhand plugga en gång på eftermiddagen, och sen en kort stund på kvällen. Pluggade jag på eftermiddagen? Svar nej. Vad gjorde jag istället? Då av någon märklig anledning fick jag för mig att jag skulle hjälpa pappa att handla och tog bilen upp till Konsum. Något som jag aldrig skulle ha gjort om jag inte haft något att plugga. Dessutom han jag med att städa rummet, se på Manchester United, klappa hunden och en lätt joggingtur. Ingenting av det jag nyss skrev hade jag aldrig gjort om jag inte haft någonting att plugga. Tillslut fick jag läst i en timma mellan nio och tio på kvällen innan det var dags att slå på tv:n och Sevilla – Real Madrid.

Att förskjuta saker framför mig har nästan blivit en hobby, och Alfons Åberg är snart min största idol.

Om en knapp vecka är det dags för en av årets höjdpunkter, Lussebandyn! Min matchtröja och hatt var spårlöst försvunnen under nästan ett års tid, tills här om dagen då jag var nere i källaren och lyckades hitta det. Varje lag måste ha minst en tjej i laget, ifjol fick vi tag i en med en kvart kvar till matchstart. I år är vi i mer god tid och har petat tjejen från ifjol till förmån av två andra tjejer, de är dock ett par snäpp sämre. På träningarna har det sett bra ut, särskilt målgesterna och momentet sarg ut. Snyggast klädsel hade vi redan förra året, men juryn måste av misstag ha missat oss. I år kommer Pepés Bodega á la Suntrip vinna både turneringen och pris för snyggast klädsel.

Dagens låt: Vince Gill - Workin’ On a Big Chill

// Hansson

Tre månaders väntan är äntligen snart över. På måndag klockan 22.00 lyfter planet från Sandefjord, Norge mot tegelhus, regn och Liverpool. Kommer under knappt två veckor följa mitt absoluta favoritlag Liverpool FC. Ett äventyr utan dess like, som jag bara kunde drömma om för ett par år sedan. Känns helt sjukt och ofattbart att jag lille Joel ska till Beatles hemstad och fotbollens Mecka.

Kommer att se Liverpool spela tre matcher på anrika Anfield. De är mot PSV, Manchester City och Portsmouth. Alla matcherna kommer jag att se från den klassiska läktaren The Kop. Fick igår reda på att jag och min reskompis Janne ska träffa Liverpools kanske kändaste fan innan matchen på onsdag mot PSV. Han heter Peter Sampara och är mest känd för att vara kläd i fullt av Liverpoolspins. Tänkt att jag med min bländande svengelska ska göra en intervju med honom, som jag ska ha till mitt projektarbete.

Min bostad under resan kommer att vara en kyrka (!). Om jag är snäll skulle jag få platsen under orgeln. Hört att det ska vara dyrt att leva i England. Om det krisar sig med pengar kanske jag blir tvungen att smutta lite vin, och ta några tuggor oblat. Känner jag mig sliskig och äcklig, så kan jag säkerligen ta ett kort bad i dopfunten. Ska erkänna att jag pratar en del i sömnen, både dag och natt tid. Bara jag inte drömmer om en viss Alan Smith, så jag slipper sluddra saker som ”fuck off” och ”you wanker”. Kan bli otrevligt och pinsamt. På sistone har jag ljugit en del här på bloggen, så jag funderar på att bikta mig. Bara man tänker efter lite, så är det ganska mycket kul som man kan hitta på i en kyrka.

Under min tid i England har jag på känn att det kommer bli en hel del toast, fish and chips och ett par Guinness. Är förresten första gången som jag sätter mig på ett flygplan på måndag. Kommer att under ett par dagar ta tåget till Birmingham och träffa min kompis Erik, och kanske också min släkting Sebastian. Såg idag på en klassisk Liverpool dvd med återblickar från 70 och 80-talet. Varför kan allt inte vara som förr? Idag finns dessvärre ingen motsvarighet till Rush, Hansen, Keegan, Heighway, Daglish, Clemence eller Barnes. Tyvärr förstörde en viss Graeme Souness allt på tidigt 90 tal, och Liverpool har inte hittat tillbaka till fornstora dagar sedan dess.

Svenska fotbollsgalan var lika tråkig som vanligt. Undantaget i år var musikvideon med bland annat de torra Lagerbäck och Lagrell som helt oväntat var lite små kul. Bokade igår klassresa till Bulgarien. Reser i slutet av maj och är borta en vecka. Hedman till Chelsea som water boy. Imorgon tänkte jag se lite handboll i kronbergshallen, innan det bär av ner till gamla för att se på a-lagets träning. Sträckte mig för tredje gången på en månad i fredags på fotbollsgymnasiet. Denna gången var det ena skinkan som fick sig en törn.

Tur jag ska se alla Liverpool matcherna på Anfield, för borta kan vi tydligen inte vinna. 0-0 idag borta mot ett uselt Middlesbrough är ett kvitto på det.

Ha det så bra allesammans, lycka till i DM och så ses vi om ett par veckor igen.

Dagens låt: Gerry And The Pacemakers – You’ll Never Walk Alone

// Hansson

En rolig och hård helg för levern är över, och innan man hunnit säga killevippen (Nils Karlsson pyssling) är det vardag igen. Sitter just nu hemma och tjurar över en dålig poker kväll samtidigt som jag äter knäckebröd. Ett eller några knäckebröd kan vara gått någon gång då och då, när kylskåpet inte är lika fullt som Anna Books.

Så här på kvällskvisten när man inte har allt för mycket för sig, är jag mycket sugen på att se Sen kväll med Luuk. Ett av mina favoritprogram som tyvärr inte sänds längre. Sascha och Hibbins, var helt klart det bästa på hela programmet, och jag sitter fram tv:n och slötittar på samma gång som man hoppas att en gammal repris ska dyka upp. Än så länge syns varken Luuk, Hibbins eller Sascha till.

Idag har jag hunnit med rätt mycket för att vara normalt. Har varit på tippen, pluggat, poker, tv och givetvis skolan. På morgonen testade vi studentmössor, och första bästa satt perfekt. Jippie, imorgon väntar psykologi, ekonomi och datakunskap, pust, nej och blä.

Blev idag klart att jag ska få förtroendet som skribent för sajten fotbollsnytt.se. Dagens sida är inte vad den kommer vara om en två månader, deras mål är att utmana svenskafans.com. Hur som helst ska det bli kul att få skriva av mig lite, samtidigt som det förhoppningsvis blir en ny erfarenhet att skriva under lite mer tidspress och krav.

Igår vann Elfsborg mästerskapet som inget lag verkade vilja vinna, Allsvenskan. Grattis säger jag till seriens stabilaste och tillslut bästa lag. Efter gårdagens tv4 inslag om skyttekungen Ari da Silva Ferrei, kollade jag upp vilken svensk som gjort flest mål i årets Allsvenska. Trumvirvel: Henrik Larsson 8 mål! Lika många som AIK:s säkra straffskytt och högerback Markus Jonsson( alla mål på straff?). Alltså en Henke som spelat häften av seriens matcher, och Allsvenskans säkraste straffskytt är Sveriges bidrag i årets skytteliga. Ska man skratta eller gråta, eller verkligen ta tag i det stora problemet som alla måste se?

Som en liten slutkläm vill jag passa på att säga grattis till Hula som fyllde 18 år i helgen. Hoppas du en vacker dag utnyttjar den fina presenten du fick av oss kompisar. För 500 kronor bensin kan du köra många gånger till Brastad och ta ett eller ett par varv i rondellen.

Kvällens låt: Christian Kjellvander – Sacred Ground

// Hansson

Två kompisar och jag bestämde oss sådär spontant igår klockan 11.00. Vi hyr en bil och sticker till Stockholm och går på fotboll. Javisst, kör på det. Istället för en vanlig slapp torsdagskväll med poker och tv-tittande, åkte vi ännu en gång och såg fotboll på Råsunda.

Efter fyra kärringstop och en brännluktande hyrbil var vi på väg. Mot Stockholm, mot AIK-IFK Göteborg och framförallt mot klockan. Klockan 13.15 passerade vi Hallinden efter en snabb och nödvändig sväng till Kungshamn. Avspark 19.00. Plattan i botten. Kör!

Ungdomar och att passa tid är oftast ingen bra kombination. Inte denna gång heller. Cirka tio mil innan huvudstaden var det dags för trafikarbete. Ni som pendlat mellan Lysekil och Brastad de senaste veckorna vet att det tar tid, och man kommer senare än beräknat. Pust. I en trekvart sitter vi och maxar vår hyrda Golf i 10 km/h. För att komma lite extra försenat till passar vi på att ta upp en kompis i Västerås.

När det gått tjugo minuter av matchen kom vi in på Råsunda. Precis då fick AIK straff, som säkert rullades in till 2-0. I samma veva fick IFK en man utvisad, och Änglasupportrarna blev därför rejält upprörda och skämde ut sig med att kasta i bengaler på planen. Matchen på planen vann AIK tillslut med 4-0, och Göteborgarna fick åka hem med svansen mellan bena.

Det var inte på planen den största utklassningen skedde, utan på läktarna. Ungefär 600 tillresta IFK supportrar bara stod med öppen mun och såg sitt kära lag förnedras mot de bittraste av alla rivaler. AIK:s klack Black Army på Norra stå höll igång under hela matchen, och fick med båda långsidorna på slutet av matchen. En mäktig upplevelse som jag aldrig varit med om tidigare.

Efter tankning och mat började resan hemåt. Var hemma vid 05.30 imorse, men blev inte många timmars sömn för bilen skulle vara tillbaka vid lunch i Lysekil.

Måste tacka för en mycket trevlig och rolig årsfest på Oskars. Räkorna smakade prima och Matsson i baren blandade fin saft. Ikväll börjar Höstrusket, men det är imorgon kväll de stora går in i turnering. LFF:s pojkar 91 som jag, Patrik, Wille och Räkan ska coacha.  

Nästa vecka är det höstlov, jobbigt. Vad ska man hitta på? Åka till Stockholm och se på fotboll?

// Hansson

I silly season tider är det svårt att hitta något att skriva om. Hur som helst är ännu en rolig säsong är över. Men innan morgondagens årsfest tänkte jag bjuda på några goda ögonblick och karameller från mitt första år i LFF.

Årets:
Snyggaste: Utan konkurrens går priset till allas kelgris Anders Erlandsson. Motiveringen lyder: Om man tagit poäng genom att se bra ut, hade LFF 2006 vunnit serien utan tävlan. SÅ snygga som Anders tycker alla i laget är. Ordet snygg har kommit från Anders mun sisådär 3892 gånger. Anders har haft sina bra och dåliga månader, men avslutade i Erlandsson stil med årets snyggaste mål på G-vallen. 

Talare: Hur många gånger klingade Janne Bladh (Piff) i glaset under träningslägret i Tanum? Roliga var dem allihop, och jag hoppas på ett par till imorgon på årsfesten.

Festkommitté: Vilka är dem nu igen? Är det Bacon, Pinken och? Aja struntsamma, festen i början på mars var riktigt bra anordnad. Men sedan tog de ledigt och gick på A-kassa, samtidigt som de låg på soffan i Göteborg?

Fräckaste: Hur kunde Räkan bara våga hälla raklödder i tränarens skor? Jäkligt manligt.

Pirr: Kula säger i bussen på väg till Lane att det pirrar i hans högra stortå. Klart att han stöter in ledningsmålet med just sin höger tå. Säsongens enda mål, men flaket gick ändå till CC efter hans två akrobatiska mål mot Brålanda.

Stjärna: Inledde säsongen med att bara spela hemmamatcher, och när det passade. Därefter började han gömma handdukar och hänga västar på junisarnas krokar i omklädningsrummet.

Snubbelben har som Moberg uttryckte det, bara två lägen. Antingen On eller Off. Brukar inte brandmän vara utav den tuffare sortens folk?

Lapplisa: Väntar fortfarande på böterna från Dejevik, kommer också imorgon?

Naken Janne: CC på årets enda lagfest. Balongdansen när den är som allra bäst. Härligt när de gamla bjuder på sig själva. När kommer serietidningen om Hula?

// Hansson

Årets höst måste vara den trögaste och segaste på flera år, och tacka vädergudarna för det. Trädens löv blir färre och färre för var dag, och bladen har blivit så där mysigt orangegula. På dagens psykologi lektion berättade fröken att vi svenskar har en egenskap att alltid prata om väder. Har jag aldrig tänkt på tidigare, men det stämmer nog när jag tänker efter för en gångs skull.

Just nu sitter jag hemma med ont i huvudet och tycker synd om mig själv. Samtidigt lyssnar jag på en låt som handlar om hur det var att leva för 30 år sedan. Vad hittade folk och barn på förr? Byggde korthus? Lekte med kottar? Jag vet själv när det börjar åska på sommaren och man är tvungen att dra ut allt strömledande, det är riktigt jobbigt. Man blir ärligt talat handlingsförlamad. Hur kunde folk leva förr? Vet knappt om jag skulle ha överlevt utan kanaler som MTV, Canal+ Sport och det där som kallas Internet. Överlevt kanske jag hade gjort, men rastlös på momangen hade jag garanterat blivit. Skrämmande.

Skulle vilja använda en tidsmaskin och förflytta mig till 70-talet. Då skulle jag vilja uppleva ett äkta Tipsextra med långbollar, leriga planer, Lars-Gunnar Björklund, Stoke, korta shorts och pling i rutan. Tyvärr föddes jag för sent för att uppleva allt detta. Som tur var såg gubben Liverpool spela, så att jag föddes röd. Det ska han ha ett stort tack för.

På tal om Liverpool, så avslog rektorn min ansökan om tio lediga skoldagar för resan till Liverpool. Studiebidraget och allt vad det heter får ryka, jag ska till fotbollens Mecka.

Nöjd nu Kula?

Dagens låt: The Pipettes – Pull Shapes

//Hansson

Så var kontraktet äntligen säkrat. Helt sjukt att man ska behöva spela en avgörande match i sista omgången om nedflyttning, när man samlat ihop 30 poäng. Som tur var gick det bra, och allt slutade som i sagorna. Tror aldrig en säsong gått så här fort som årets. Underbara lagkamrater och duktiga och roliga personer runt om, har sett till att säsongen varit min absolut roligaste hittills. Tack!

Under lördagens pausvila mot Valla drog ett hejdundrande åsk- och regnväder in över Gullmarsvallen. Berget liknade självaste Niagarafallet, och om Moberg hade fortsatt som vänsterback i andra, hade han behövt snorkel och cyklop för att klara sig. Innan paus blev jag utbytt helt oförklarligt. Vet inte varför, men troligen var det så att tränaren tyckte jag var för bra, som jag kan vara ibland. Ni vet en sådan dag när allt går sin väg. Närkampsspelet, dribblingarna och passningarna funkade som aldrig förr. Eller nej, nu ljuger jag igen. Ärligt talat var jag ett nervvrak som inte fick ut ett skit, och blev helt rätt utbytt.

I tisdags och onsdag var lille Brastadbon Joel i stora Stockholm. Fick erbjudandet att följa med och se ett ”riktigt” svenskt derby mellan AIK och Hammarby på Råsunda. Har upplevt flera Göteborgs derbyn mellan IFK och ÖIS, men ville verkligen se hur ett Stockholms derby är på plats. Eftersom jag jobbat över en del i skolan och hade timmar att ta ut, så tackade jag självklart ja. Var bara att ta bilen med tre gnagare och resa de 50 milen öster ut. Vi hann inte komma längre än till Grästorp innan mina blåa nya kompisar stoppade oss. Ville de bara snacka som tidigare, eller hade vi kört för fort? Tillsammans med tre gnagare kan du säkert lista ut vad vi gjort.

Efter ett antal pilsner var det dags för match. Strax innan vi begav oss till Råsunda fick jag instruktioner enligt följande av en erfaren derbybesökare: Om du hamnar i trubbel spring inte, det är det sämsta du kan göra för de bara sparkar ner dig på marken och du får ligga och skydda dig tills de beger sig iväg till nästa offer. Istället ska du försöka slå ner så många du kan. Om du slår ner två är det bra, om du hinner slå ner tre är det riktigt bra. Sedan har du framtänderna utslagna, så är det bara. Jippie, vad kul det ska bli att gå på fotboll var min första tanke.

Var bara att packa ner knogjärnet i bakfickan och dra till klassiska Norra stå. När Hammarby efter två minuter gör matchens första mål, blev jag än mer orolig och tänkte att det kommer sluta som Stockholms blodbad. Matchen slutade 2-0 till Bajen, men matchen fortsatte direkt efter utanför stadion. Lagets fans hamnade i storbråk, som tur var utan mig och mina kompisar inblandade. Inifrån högst upp på Råsunda kunde jag se fans slåss och se gatustenar kastas. När allt lugnat ner oss tog vi oss därifrån och tog oss en klassisk tjockkorv med bröd.

Så hade man upplevt ett Stockholms derby med alla dess ingredienser.

// Hansson

... inleda kvällens blogg lite trist. Vilken pajas har haft roligt och smörjt in mina nya kalsonger med tigerbalsam? Efter dagens match tyckte jag att säcken där nere kändes ovanligt varm, och när lukten av mint nådde mina näsborrar började jag ana vad som var på gång. Hämnden är ljuv, och tips om vem den skyldige är tar jag gärna emot.

En underbar och viktig seger togs idag hemma på Gullmarsvallen mot IFK Uddevalla. Matchen vanns med 2-0, målskyttar Wickson och Ella. Stundtals spelade vi riktigt bra med stor rörelse, och framförallt i första halvlek skapade vi många fina chanser. Anderssss bjöd på årets mål, och Joel på en och annan fin dykning. Alla nöjda och glada. Åmål nästa.

Imorgon väntar kanske säsongens dag, när det handlar om bra fotbollsmatcher på tv. PSV – Feyenoord är först ut. Därefter möts rivalerna Chelsea – Liverpool, och kvarten efter den startar Man United – Arsenal. Personligen har jag de senaste åren blivit intresserad av den franska ligan, där det också serveras toppmatcher på silverfat. 19.00 är det avspark mellan Monaco och PSG, och direkt efter börjar ännu en stormatch i form av Marseille – Bordeaux.

Snacka om en högklassig fotbolls söndag. Vinner Liverpool över Chelsea kräken, så kommer jag njuta och somna som en Gud imorgon.

Vi struntar i att snacka stryktips och glömmer det så fort som möjligt.

Dagens låtar: Marit Bergman – No Party och Lasse Berghagen – Ding Dong

Vaknar vi på måndag morgon med höger eller vänsterstyre? Persson vs Reinfeldt.

// En fortsatt trevlig helg önskar debattledaren, eller den som leder debatten.

Tidigare har det varit Rükan som tippat på hemsidan, och varit den s.k. ”experten” och som jag hoppas återkommer i höst.  Blev ikväll sugen på att göra mig ett äkta klassiskt 64- raders stryktips, och bjuder på mina tecken samt kommentarer som följer nedan.

1. Malmö – Djurgåden

Malmö har haft lätt för DIF de senaste åren, och har läst sönder deras omtalade 4-3-3 system. Ett offensivt MFF mot guld SKA besegra ett formsvagt DIF nere i Skåne.

Tecken: 1

2. Gefle – Elfsborg

Elfsborg har endast förlorat en match i år, detta mot just Gefle. Borås laget vet exakt sina roller och spelar riktigt bra för tillfället. Har haft ledningen i de två senaste matcherna, men dragit sig onödigt tillbaka och straffats båda gångerna. Gefle har stått upp bra mot topplag hemma på Strömvallen, och därför känns en gardering bra.

Tecken: X2

3. Bolton – Middlesbrough

På Reebok Stadium får många lag som kommer på besök ofta problem. Fysiska Bolton har alltid lättare mot topplagen, och svårare mot lag som inte för matcherna. Ojämna Boro blir en svår nöt för Allardyce att knäcka, men han lyckas med hjälp av tyngd och hemmaplan.

Tecken: 1

4. Everton – Wigan

Två lag med mycket energi och vilja möts i ett miniderby. Everton pågång mot ny succé säsong imponerar, medans Wigans bortaspel gör tvärtom. Förlusterna av Roberts och Bullard känns för vilket mittenlag som helst. En glödhet Johnson fortsätter leverera och tecknet känns givet.

Tecken: 1

5. Sheffield U - Reading

Tufft nykomlings möte, där matchens utgång på förhand känns mycket oviss. Tror ändå på kryss. Att välja gardering med en etta eller tvåa, är som att gissa om det blir höger eller vänsterstyre i Sverige efter söndagens val.

Tecken: X2

6. Watford – Aston Villa

Villa har inlett säsongen mycket bra och intressant, med ett nytt hittills funkande spelsystem under O’Neill. Spelarna känns som gjutna i det nya systemet och truppen ser bredare och bättre ut än på flera år. Tvåan känns för de flesta självklar, men jag sätter ett varningens finger för Watford. Nykomlingslaget spelar med fart och fläkt och med lovande Young och målfarlige King frammåt. Årets första seger kommer mot ett Villa, som än så länge spelat över sin förmåga?

Tecken: 12

7. Birmingham – Ipswich

Serieledande Birmingham har med flera smarta värvningar och lån startat återtåget mot PL. Båda lagen är mycket formstarka och här skulle man gärna vilja gardera med ett kryss, men känns som man inte har råd. Måste bli en tråkig etta i första matchen i Championsship.

Tecken: 1

8. Coventry – Leeds

Ett oroligt Leeds gästar Coventry i en svårtippad match. Magkänslan säger att ojämna Coventry vinner mot ett formsvagt och skadedrabbat Leeds. Sätter likväl ett kryss som gardering.

Tecken: 1X

9. Norwich – Crystal P

Kanariefåglarna starka hemma, klar etta.

Tecken: 1

10. Sunderland – Leicester

Sunderland vann senast mycket imponerande med hela 3-0 borta mot anrika Leeds. Manager Roy Keane har inlett sin tränarkarriär bra, och hemmamatch mot Leicester betyder klättring i tabellen och tre nya pinnar? Björn Hellbergs rödvita hjältar från norra England tar detta.

Tecken: 1

11. W.B.A – Southend

Fortsätter med att sätta tråkiga ettor i Championship. W.B.A har tre vinster hemma av tre. Southend har precis raka motsatsen fast negativt på bortaplan.

Tecken: 1

12. Stoke – Burnley

Polkagris Stoke mot Burnley blir en stenhård match som jag spår kommer att sluta med jämnt skägg. Garderar för säkerhetskull med en etta i vanlig ordning.

Tecken: 1X

13. Barnsley – Wolverhampton

Sista matchen på veckans kupong har jag dålig koll på, om ärligheten ska fram. Vet att Wolves spelar i senapsgula dräkter, och att Barnsley är nykomlingar i årets Championship, mer vet jag inte. Därför blir det en gardering till krysset jag satte ut först.

Tecken: X2

//Hansson

Bloggen är glödhet för tillfället vilket är riktigt kul. Tyvärr var inte dagens träning lika het. Måste bli ändring till matchen på lördag, då en viss Hansson är tillbaka efter lite rehab under veckan.

När man inte tränar utan istället sitter bredvid, lägger man märke till mycket som man inte tänker på annars. Lite reflektioner: Att Conny knickers näst intill är tvåfotad, tänker främst på dagens skottövning efter några riktiga pytsar upp i taket med fel fot. Har heller inte glömt bort det viktiga och avgörande målet senast mot Brålanda, också det med vänstern. Malke Lahood grym som målvakt och höll nollan under spelet, imponerande. Är Erlandsson den naturliga och framtida vänsterbacken som vi saknat i år? Wick skjuter aldrig med vristen, utan enbart bredsida. Lycke löper sönder vilket försvar som helst, med sina riviga och luriga löpningar främst i djupet. Det bevisade han mycket tydligt och bestämt idag. För att uttrycka mig på Erlandsson vis, så är Kula snyggare än vad många tror när han lätt trippar runt i sina ny smörjda Puma king.

En annan sak jag tänkte på är att vårat omklädningsrum mer och mer börjar likna ett zoo. Någon som tänkt att åka med sina barn till Borås djurpark i sommar? Tänk om och glöm, kom till Lysekils FF omklädningsrum istället. Det är både billigare och roligare. Man kan upptäcka djur som bananflugor, gråsuggor (eller är det sorkar Ella?) och ibland även en och annan spindel om man letar noga i Mobergs kalsonger. På golvet ser det ut som att ett gäng grisar haft lerkrig, och lukten från Väggens piss från festen i våras sitter fortfarande i väggarna. Vilka är det egentligen som har omklädningsrummet som städområde? Välkommen till Lysekils FF omklädningsrum, öppet året runt!

//Hansson

... och framförallt viktiga poäng inkasserades mot Brålanda igår. Slutresultatet 5-2 tycker jag var rättvist sett över hela matchen, men med 20 minuter kvar såg och kändes det allt annat än bra. Tre bra träningar i veckan så ska vi vara extremt väl förbereda när IFK Uddevalla kommer på besök till lördag.

Resan till Göteborg i torsdags gick lugnt och pent. Blev inget ösregn som jag oroade mig smått för innan, däremot var livekungarna Mando Diao riktigt riktigt bra. Att höra dem hemma ur stereon är njutning, men att höra och se dem live är ett snäpp bättre, pricken över i:et, grädden på moset, you name it! När man är på Liseberg måste man göra en klassiker. Det innebär att åka farfars bilarna, trampa på Tina Turner plattan och käka sockervadd, och i torsdags var inget undantag.

Gårdagen var inte enbart positiv. Mitt hjärtelag Liverpool torskade helt ofattbart i Merseyside derbyt mot Everton med 3-0! Har som tur inte hunnit se matchen än eftersom vi lirade match samtidigt, får bli att se pinan ikväll. Liverpool överraskar återigen negativt i en säsongsinledning, blir så trött.

I veckan blev äntligen resan till Liverpool bokad. Reser den 20 november och blir tyvärr borta så länge som till första december, jobbigt ;) . Ska se tre hemmamatcher mot PSV, Man City och Portsmouth. Att få komma till Anfield har varit min dröm i de två tre senaste åren, och ska därför bli sjukt kul.

Igår var det myskväll hemma på Backa med Wille, Hula, Väggen och Brastads svar på Robert Gustavsson, Erik Sjöberg. Vi fick se Zlatan göra en bra match för första gången iår, Roddick slå överraskningen Jouzjnij i semifinalen av US Open och en högklassig version av VM 94 krönikan. Kvällen avslutades med en rundtur i innersta kärnan av Brastad. Fick höra kommentarer från Lysekilarna i baksätet som ”jag trodde inte Brastad var så stort”, ”Brastad är ju ett fint ställe” och ”Hit kanske man borde flytta”. Brastad är inte bara en rondell, det är så mycket mer.

Nu bär det av till Fjälla och se på b-laget. Är övertygad om att CC kommer att utöka ledningen mot Kula i deras måltävling. Flaket är nära nu CC efter gårdagens dröm mål.

Dagens låt: Mando Diao – Long before Rock’n Roll

// Hansson

Så sitter man här i skolan och myglar. Fröken står framme vid tavlan och snackar om ointresserade ting, medan en annan sitter längst bak och drömmer. Har för tillfället någon slags datakurs som är lagom kul. Därför är det en perfekt stund att skriva av sig lite.

Igår var det match med juniorerna borta mot Hunnebo/Bovall. Tog bilen själv bort för att några kompisar skulle kunna se matchen. Smart som man är trodde jag att matchen skulle spelas i Hunnebo, men icke. Var bara att ta Alton till Bovall och inkassera nya goa böter. Matchen förlorades med 7-2 och det var inget snack om att de var betydligt bättre än oss. Två viktiga matcher kvar för att behålla andra platsen.

Ikväll bär det av till Göteborg och Liseberg. Ska inte åka farfars bilarna eller sagoslottet, utan ska se på Mando Diao. Såg dem i somras på festivalen Peace and Love, då de var riktigt bra. Hoppas på samma ös ikväll, och då snackar jag inte om regn.

Börjar få elaka blickar från fröken framme vid tavlan, bäst jag slutar.

//Hansson

Tid är något som jag fascineras av, något som jag tänker ganska mycket på och om. Ibland känns det skönt att klockan tickar fort som tex när man jobbar eller går i skolan. Tvärtom är det när man är ledig eller gör något kul som att spela fotboll, då man vill att klockan bara ska stanna. Jag är drygt 18 jordsnurr och de åren  har gått precis hur fort som helst. I fredags efter sista lektionen tänkte jag för mig själv att jag har en lång go helg framför mig, som nästan inte skulle kunna ta slut. Men nu sitter man här på söndag kväll och bävar efter att ännu en skolvecka snart ska till att börja, och inser att helgen gick på ett kick som vanligt.

Efter gårdagens drabbning mot Grundsund och en kväll av festande, så har min söndag varit mycket lugn. Har hört att stressa inte är bra för hjärtat, så det har mest blivit tv tittande och allmänt slappande.

När jag låg förslappad i husets underbara soffa såg jag reprisen av matchen mellan England och Andorra. Efter 14 minuter hade England (Liverpool) tagit ledningen med 2-0 efter mål av Crouch och Gerrard, och fulltständigt spelat ut de stackars Andorranerna. Då började man verkligen undra va fasen pygmé landet Andorra har att göra i ett EM-kval att göra. Får de vara med bara för att de har ett vackert land i bergskedjan Pyrenéerna? Fotboll kan de hur som helst inte spela, tror Gerrard och Robinson i målet hade klarat att slå dem på egen hand. Kollade nyligen upp att landet har ungefär 70 000 invånare. Det är som att Uddevalla skulle kunna kvala till EM. Mitt förslag är att slå ihop u-länderna inom fotbollen som Liechtenstein, Andorra och San Marino så kanske de har ett slagkraftigt lag till EM 2032.

I lördags en timme före midnatt hade jag min första träff med farbror blå, eller nej det var tant blå. När jag var liten såg jag på konstaplarna Kling och Klang, som försökte ta fast en viss Pippi Långstrump. Men de poliser som stoppade mig i lördags strax innan Bua backen var inte Kling och Klang och framförallt inte lika dumma. Det var en kvinnlig polis som stoppade fram näsan och min puls gick från 70 till 340 på ett par sekunder. Jag blev riktigt rädd och framförallt nervös. Jag fick blåsa för första gången i mitt liv, och visa mitt snygga körkort där jag på fotot spräckt läppen och ser ut som en rymling från Kumla. Tankarna innan blåsresultatet handlade om hemskheter som indraget körkort, fångkedja, svartvit randiga fängelsedräkter och om vatten och bröd. Som tur var fick jag köra vidare utan anmärkningar, tack och lov.

Inleder skolveckan imorgon med sovmorgon, därefter en timme svenska. Sedan avrundas dagen med fotbollsgymnasiet och hemfärd runt två. Det är tufft att gå i skolan ibland…

// Hansson

Imorgon väntar säsongens hittills viktigaste match, derbyt mot Grundsund. Efter en tung start på höstsäsongen är det bara tre pinnar mot ö laget som gäller. Spanien har El Classico, Göteborg har Örgryte mot IFK Göteborg och Lysekils kommun har Lysekils FF mot Grundsund IF. Matcher som handlar om mer än tre poäng. Gemensamma nämnare för dessa tre matcher är kamp, mycket publik och framförallt enormt mycket prestige.

Om drygt två veckor är det dags för val i Sverige. Politikerna går för tillfället på högvarv och lovar oss svenskar allt möjligt. Låter bra före valet, men som vanligt brukar det vara nonsens och blaska. Fastighetskatten diskuteras, likaså språktest för invandrare. Persson utfrågades i söndags, och jag tyckte faktiskt att han var lite smårolig emellanåt. Jag som inte trodde politiker kunde skämta, och speciellt inte statsministern. Därför får Göran min röst.

Lirade med juniorerna i onsdags mot Lane. Vann med hela 9-1 och jag stod för årets miss på G-vallen? Fick också mitt sedvanliga gula kort för snack av domare Jocke. Inga uppseendeväckande nyheter med andra ord. Fick böter också, det var längesedan. Dags för spelarrådet att börja med det igen?

Humor programmet Idol är äntligen igång, underhållning på hög nivå väntar fram i höst. Imorgon kväll inleds EM kvalet för Sveriges del borta mot Lettland. Ett oroligt Sverige utan Henke och Isaksson kan få problem. Supersystemet 4-5-1 provas igen? Bananflugorna i omklädningsrummet börjar bli färre. Igår kunde man faktiskt se från ena sidan till den andra, men det var inte med mycket. Slår min dröm in i november? Är riktigt nära en resa till Liverpool under 8-9 dagar, då jag ska se tre matcher på Anfield. En annan planerar sin resa så att man inte åker mitt under säsong som en del personer i laget…

Ha en trevlig helg, så synes vi på Gullmarsvallen imorgon klockan 15.00.

Dagens låt: Elliot Smith – Say Yes

// Hansson

Jahopp då var det vardag igen. Första veckan i skolan är avklarad, och i vanlig ordning så var den inte speciellt jobbig. Att gå utan skåp i en vecka var jobbigare än jag trodde, men skolmaten håller fortfarande yppersta klass så det väger upp. De första dagarna ägnade man sig åt att spana in nya pena damer, men inga syntes till. Läkaren på mönstringen sa ju att jag hade fullgod syn. Men men…

Just det, jag mönstrade i onsdags och torsdags. Att göra lumpen har jag sagt nej till enda sedan jag låg i spjälsängen. Därför åkte jag till Göteborg med blandade känslor, för man missade trotsallt första ”riktiga” skoldagen med ordentliga lektioner. Väl på plats i Säve där mönstringen utgörs började man testerna med ett IQ test. Joel smackar dit en fyra med nio poäng som max, och bekräftar sin smartness. Först av alla in till den omtalade psykologen och jag började verkligen tro på att jag skulle slippa att sova över, för att istället åka hem. Jag drog inga rövarhistorier om att jag kissar i sängen, eller att jag har svårt att sova bland pojkar. Istället var jag rakryggad och seriös som alltid och berättade snällt om min barndom och livet så här långt. Min barndom fick betyget en stark sjua, så mina päron kan känna sig stolta.

Psykologen han knappt säga hejdå innan jag slängt igen dörren springandes ner till läkaren för att bekräfta min dåliga hörsel och syn, så jag skulle hinna hem och slippa slagga över. Klart som själve you know att jag fick sitta i över en och en halv timme och vänta på att få komma in. Tankarna på att få åka hem var nu körda, pust, fan, ååå.

Som tur var blev vi ett gäng som fick sova över. Vi åkte på kvällen in till centrala Götet och såg filmen Offside. Sjukt rolig med många sköna skratt, som jag rekommenderar starkt. Dagen efter var det uppställning i korridoren klockan halv sju, ingen sovmorgon med andra ord. Efter ett tag kom jag inte till någon slags läkare som jag fjäskade lite för som sa att jag inte behövde gör lumpen om jag absolut inte ville. Jag tackade för beskedet och gick och la mig och sov ett par timmar innan hemresan.

Fotbollsmässigt går det tungt för tillfället, två poäng och lika många gjorde mål på fem matcher är absolut inte bra. Grundsund ska få sota för detta nästa lördag.

Dagens låt: The Perishers – My Heart

//Hansson