Tråkiga och roliga nyheter
Kraftigt övervägande rapporterar media om tråkiga nyheter. Jag kör på samma linje idag. En grym tidning går i graven. R.I.P.
Är man söt som socker, pratar norrländska och sjunger min absoluta favoritlåt som en gudinna. Ja då får man helt enkelt skylla sig själv, då hamnar man här. Därför tog jag fram mitt Karlssons klister. Limmade fast Tove Östmans framträdande i Idol. Sedan lyssnar jag på hennes framträdande om och om igen.
I’ve Got a Soul, But I’m Not a Soldier.
Imorgon ska jag på ett riktigt spännande och intressant reportage. Jag ska nämligen gå på bowling i Gullmarsborg. Lysekilsklubben ”Kompassen” spelar. Jag kommer att se min första hela match. På förhand känns det som ett riktigt kul uppdrag. Det hela börjar 11.20 om du har vägarna förbi.
Det blir mer jobb imorgon, lördag. 15.00 lirar SAIS hemma mot Svarteborg. Är faktiskt grymt nyfiken på vad gästerna är för lag egentligen.
Over and Out
Spotify is the shit
Känner att jag har så mycket inom mig som måste ut. Jag är tvungen att dela med mig av min underbara musik. Innan sommaren visste jag knappt vad Spotify var, nu är det min bästa kompis på kvällarna.
Spotify är till och med så genitaliskt att andra kan lyssna på just min favoritlista. Därför lämnar jag här och nu mina älsklingslåtar till erat förfogande. Ni får såga mig till fotknölarna om ni inte gillar min smak, men here it is – Joels örongodis i höstrusket.
Innan det är hög tid för sängdags tänkte jag avverka veckans Eurotalk och reprisen när Björn Gustafsson Roastas på Berns. Ikväll prioriteras môcke bra underhållning istället för sömn.
Imorgon tisdag kommer förhoppningsvis Jönsson to town och enligt planerna så ska vi åka till Göteborg på eftermiddagen där vi ska se på Fiorentina-Liverpool och roa oss.
Det var alles för ikväll. Kärlek.
Ännu en spontanresa
Vi skulle till Stenungsund. Det blev: Old House-förfest hos Slätteskär-Stekfest i Hallinden-Kungshamn=Ännu en lyckad spontanresa. Tack för igår gubbar.
Nu drar jag till Alcatraz för derbyt mellan Grundsund och SAIS.
Wille, Smeskens, Danneskär och jag på bilden. Vi hade tre ess till. Hedlund (chaffis), Christian och Erlandsson.
Ingen gnista in i det sista
Klockan är 16.30, fredag, när jag börjar skriva detta. Aldrig, sedan jag anställdes på LP, har jag längtat så efter en helg (den börjar 17.00), och det är sällan som jag verkligen känner för att gå hem. Det ska också sägas att denna vecka är min sämsta någonsin va det gäller texter till tidningen. Men men.
Visserligen har jag förberett en massa intervjuer och reportage som kommer den närmaste tiden, men ändå. Min arbetsvecka 39, 2009, har helt enkelt varit för dålig. Tre matchreferat, en ointressant artikel och en OK artikel idag.
Det får bli nya, hårda och friska tag nästa vecka, det lovar jag.
Ikväll blir lite av en repris av fredagen förra veckan. Först blir det Afterwork och tacobuffé på Old House tillsammans med laget innan vi drar till Folkan i Lysekil och ser på höstens mest spännande film – Stieg Larssons ”Flickan som lekte med elden”.
Back to work.
Kärlek till er alla.
//Joel
Ett mobil-kort-race...
Det är bra att ha en kamera inbyggd i mobilen ibland. Bilderna blir inte av bästa kvalité, men huvudsaken är att man fångar ögonblicken och att man med hjälp av fotot kan berätta historierna ännu en gång för sina barnbarn.
Men jag har ju inga barnbarn, så jag får beskriva dem för er läsare istället. Det får helt enkelt bli ett mobil-kort-race med sensommaren som adress. Vi kör igång så får vi se om vi se om slutdestinationen blir i Fjällbacka eller på strandpromenaden i Lysekil.
En onsdagskväll blev det spontangolf i Brastad. Att jag skulle slå Räkan och Fylking ingick i planerna, men att det skulle bli stryk av Wille med ett slag svider fortfarande. Eddie kan ha varit världens bästa Caddie.
Räkan satte ribban direkt. Första slaget hamnade på green. Synd att han var lite för ojämn.
Det här var en vanlig syn.
Kompisarna klagar på min bowlingstil, de hatar också min golfhållning. Är man "left" i bandy klart man ska spela likadant i golf. Inget snack.
Så här nära var Hartvig att sänka en fem-meters-putt när vi veckan efter åkte till Fjällbacka och lirade.
En väldigt dålig bild, så jag får helt enkelt förklara. Den blå grejen är det rör som jag haft i örat sedan jag var typ 6 år och som ploppade ut i augusti. Najs!
Vissa på jobbet har på sig hörlurar ibland. Vissa är snyggare än andra. Själv är jag bara 21 år och det krävs många år på redaktionen innan mina öron får den förmånen.
Inga kommentarer.
Självklart ska min favoritmacka få vara med. Jag kom på den när jag var liten och har ätit den i perioder sedan dess. Bröd. Skivade köttbullar, ketchup, ost och in i mikron så har du en Joel-speciale! Det ska sägas att Tobbe Carlsson älskar den, på riktigt.
Lillsyrran fyllde ett halvår i lördags. Graaaaaaatttis!
Wille är rolig ibland. Vi brukar ha för ovana att kalla varandra våra mammors namn. Här är ett exempel och det ska sägas att jag körde över alla i den andra serien och vann totalt. Eller inte.
Min dator på jobbet är fortfarande hur seg som helst. Men det går framåt, förra veckan fick jag en brand-new plattskärm. Den är riktigt bra och framförallt är bakgrunden helt magisk. Joel tillsammans med sin idol Sebastian Larsson x3! Mannen bakom min skrivbordsbild är ingen mindre än... den adlige Hans Larson.
Förra onsdagen hjälpte stora delar av laget till med några räcken vid strandpromenaden. Moberg är en händig kar.
Liksom Källén.
Boban stod för det stora jobbet. Han arbetar ju med skruvar och mejslar dagligen.
Här försöker alla var seriösa och utföra ett bra arbete, men det finns alltid finnas sådana som Fylking och. Jag vem fasen är det egentligen? Den som listar ut vem det är lovar jag ersättning.
Ledtråd: Han är snyggare när huvudet är övertäkt med en luva...
Med de bilderna tackar jag för idag, men jag vill bara utföra ett tack innan vi tar farväl för idag.
Källén, Bacon, Erlandsson, Väggen, Patrik, Friberg och inte minst Leeds:aren Räkan. Tack för en trevlig kväll på Old House i tisdags när det bjöds på högklassig fotboll av Liverpools reserver på Elland Road.
Ha det gött! Vi ses när vi ses!
Haaaaaaaaaaaaaaaaj!
Ohhhhhhhhh ya beauty, what a hit son, what a hit!
Jag vet att jag inte kommer att hinna skriva något mer inlägg innan 20.45 imorgon tisdag. Därför vill jag passa på att säga: Lycka till alla alla vita från Yorkshire.
Leeds United – Liverpool FC reserves. 20.40. Canal+sport. Ligacupen.
We are blue, we are white, we are fucking dynamite! Leeds, Leeds, Leeds!
Det var bara lite uppladdning. Målet fullbordade en mirakulös vändning hemma mot Olympiakos 2005. Segern med 3-1 innebar slutspel och sedan vet alla röda hur det slutade i Istanbul.
YNWA
Från anteckningsblocket...
Idag har vi spelat match. Det blev en oerhört skön seger mot Henån med 2-4 (2-1). Den första halvleken kan man väl säga var tragisk, men då var faktiskt den andra mitt favoritord: Magisk. Det jag vill komma till är att det blev en lugn kväll i lördags och att anteckningsblocket flög fram.
Eftersom det inte är så många som kan tyda mitt hemliga anteckningsspråk så får jag helt enkelt vara snäll och leka tolk.
Anteckningar startade 18.30 (matchstart West Ham – Liverpool) och avslutades kring 23.30 efter ”Här är ditt liv” med Svennis och sist men inte minst Barca - Atletico de Madrid.
- En kopp kaffe
- Torres är M A G I S K!!! (skrevs när Torres gjorde 0-1 mot West Ham).
- Rolig linjeman (tankar gick tillbaka till SAIS-Myckleby som jag såg under eftermiddagen. Aldrig hört en linjeman skrika tillbaka så mycket till spelarna när de klagade, men jag tyckte han gjorde det bra och gav konstruktiv kritik).
- Det lirar tre gamla Hammers i Liverpool. (Johnson, Benna och Masch).
- Myt att Rafa roterar. Det senaste året har han inte ändrat mer än sina konkurrenter.
- Myt att Reina är en av världens bästa straffräddare. (Han har max tagit en i PL, men har varit bra mot Hammers i FA-cup finalen och mot Chelsea i CL. Skrev väl mest så för att Liverpool släppte in en felaktig straff).
- Glen Johnson måste vara världens bästa på att skottfinta med BÅDA fötterna.
- Hur många spelfirmor finns det egentligen? Tusen?
- Torres huvudspel är underskattat.
"Svea" och Torres är ungefär lika heta.
- Kuyt spelförståelse i straffområdet är enorm.
- Det är bara Gerrard, Torres och Johnson som spelar med ”normala” tröjnummer i LFC, siffrorna 1-11. Det var bättre förr med Seaman, Winterburn, Adams, Keown och Dixon…
- Hur många damer har egentligen Svennis haft?
- Messi gjorde en glidtackling i sitt eget straffområde. Där rök den oskulden?
- Missade Zlatans mål. (men såg reprisen).
- Zlatan löper onödigt mycket offside.
- La Liga har Dani Alves, Serie A har sin Maicon, Premier League bästa högerback heter Glen Johnson.
Det var mina sista anteckningar för denna veckan.
Ha det gött! Haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaj!
Blogga – som att borsta tänderna
Den senaste tiden har blogga nästan blivit som att borsta tänderna. Något man bara ska göra precis innan man lägger sig. Samma visa är det idag.
Idag fredag den 18 september har det hittills varit inne 62 unika besökare och 105 sidvisningar. Måste tacka alla som följer mina bravader.
Idag innan Tacobuffén på Old House var jag hemma hos Wille en snabbis. Då visade han mig två helt sagolika klipp när tiden bara stannade.
De här två herrarna hade till och med slagit mig i Singstar…
Lyssna, se och njut. Musik när den är som bäst.Jamie Archer
Danyl Johnson
Tills vi höres, ha det bäst! Vi ses när vi ses!
Hajhajhaj!
Kolla här ifall Joel har mobilbloggat: http://joelano.blogspot.com/
Hurry up!
Mina närmaste timmar är minst sagt planerade in i minsta detalj.
Fredag:
17.00 After Work, Tacobuffé på Old House.
19.00 Bio på Folkan, den senaste Beck.
21.00 Se Marcus och Pontus uppträda på Rosvik.
Lördag:
10.00 Fotbollens dag på Gullmarsvallen.
15.00 Kolla SAIS-Myckleby i Brastad.
18.30 West Ham – Liverpool hemma hos pappa.
Med andra ord kommer det att gå i ett.
La Roux - Bulletproof
Jag skulle få dåligt samvete om jag inte hade delat med mig av min absoluta favoritlåt just nu så här innan läggdags. Jag är väl efter som alltid när man inte längre lyssnar på P3 hela dagarna, men det får jag ta.
Här har du den "riktiga" versionen. Nedan är den akustiska. Det är upp till dig att välja och braka.
Kräftskivan – festkommittén fullbordade sitt hattrick
Så sitter man här igen med ett tomt Word-dokument framför sig på skärmen och allt ska fyllas med material från lagets kräftskiva. Säg så här: Festkommittén fullbordade sitt hattrick vad det gäller fester för 2009.
Eddie var i så kallad "fin form". Många tar den bästa bilden sist, jag tar den först.
Att förklara saker är inte min starka sida. Därför har jag saxat, stulit, rånat, min konkurrents förklaringar på hur Skarvens två unika lekar gick till.
”Då var det dags för Skarvens första tävling för kvällen. Vi kan kalla den för "snöret". Leken gick till så att, alla lag fick varsitt snöre, och snöret skulle träs igenom alla lagmedlemmars kläder på snabbast möjliga tid, tröja som byxor, sen knytas ihop. Här kom mitt lag 2a. Vi kan summera leken som väldigt skoj och lagom hög skaderisk.”
”Sen var de paus en liten stund för att senare påbörja lek nr.2. Också signerad La Skarva. Denna kan vi kalla "dribbla med ölflaskan". Det var en stafett där man skulle skjuta en ölflaska, fylld med vatten, framför sig utan att spilla nåt vatten.”
Fylking fick bjuda det mesta av texten. Kompisar som vi är, så delar vi på allt. Så jag får stå för bilderna och videos.
Duon från Swea Energi. Skarven och Räkan.
Jag måste bara berömma Skarven, han är verkligen suverän på det där med lekar. Ingen är den andra lik och till varje fest är det nya som man aldrig tidigare gjort och framförallt är de grymt roliga. Denna gången gillade jag särskilt den med snöret.
Eins, Zwei, Drei. Stavas det så? Eddie, Fylk och Hula åt kräftor tills de var slut. 
Man kan inte gå på Sjökanten orakad. Sagt och gjort. Bladh sprang hem och hämtade rakhyveln och gjorde snack till verklighet, mitt upp under festen. Det finns bara en Patrik Bladh. 
Mörk bild, men alla stjärnor lyser upp. 
Källén, Bacon och Ahl åt kräftor och drack i stora lass. 
Kärlek.
Någon lånade kameran och ville visa vilka det var som var med på kräftskivan.
En rafflande pingismatch med dramatiskt slut.
Dagens låt: LFF-låten live
//Joel
Tänk efter i mer än fem sekunder
Idag satsar vi på kvalité istället för kvantitet. För ungefär en månad sedan ställde Lycke en enkel fråga till mig. Här och nu ställer jag exakt samma till dig.
Kan du säga dött gräs utan att röra på tungan?
Tänk efter noga och ge det många försök. Rätt svar finner du under ”kommentarer”.
Lycke till!
It’s Showtime Fellows!
Oj, oj, oj, så galet det kan gå, om inte alarmet har varit på. Har fullständigt glömt att visa bilder från personalfesten med LP för en knapp månad sedan när vi var ute på de sju haven i Bohusläns skärgård. Det blev skaldjursbuffé, tal och ett par bilder…
Det får helt enkelt bli en snabbresumé. It’s Showtime Fellows!
Gabbe blir hårt omhändertagen av Löcke.
Carro är alltid lika trevlig och älskar det där med att vara med på bild...
Och här ser ni henne framifrån.
Erik Gustavsson avtackades av min chef Helge.
Innan vi åkte ut på havet med en båt som jag inte kommer ihåg namnet på, så minglade vi lite på LP.
Knatteredaktionen var överens för en gångs skull.
Ahlbin, hans dama och Axel hade det trevligt på turen.
Bästa kortet till sist. Snacka om linslus. Här får Tommy Thörnblom en snett-inått-bakåt-passning för alla förnedringsskämt som han brukar dra om att jag är från Brastad :D
Det var allt för idag. Eller nja, ni ska få er en liten försmak på hur det såg ut under helgens kräftskiva. En av alla lekar var pingis. När man spelar om serven ska bollen gå tre gånger över nät. Jag tror ärligt talat det tog sju gånger innan den här kvartetten lyckades...
Resterna från kräftskivan kommer under veckan.
Dagens låt: Ace of Base – The Sign
// Joel
PS. Förbannat skönt med nytt kontrakt. Har spelat A-lags fotboll i sex säsonger och jag har aldrig varit med om att bärga kontraktet tidigare än med tre omgångar kvar.
Journalist eller grävmaskinist?
H E L G ! Har precis stämplat ut från Lysekilsposten efter ännu en arbetsvecka.
Vad har jag gjort idag då och hur ser kvällen ut?
Morgonen inleddes med lite allmän ”research” på ungefär en timme. Vid halv tio åkte jag ut till nya strandpromenaden där jag fotade starten av den 260 meter långa förlängning som ska stå klar vid årsskiftet.
Säg så här: I morse när jag vaknade med sömn i ögonen trodde jag inte att jag skulle få köra grävmaskin, men det fick jag.
När jag kom till nedre delen av Bansviksbacken blev jag snabbt bästa polare med en grävmaskinist som heter Klaus, hur trevlig som helst. Vi snackade på och jag började ta lite bilder.
Plötsligt ploppade idén upp att ta ett kort inifrån grävmaskinen. Tanke blev till verklighet och några sekunder senare satt jag på heta stolen i grävmaskinen. Men det var något som inte stämde. Själva grävskopan fick inget fokus på mina bilder.
– Kan jag få höja upp skopan i luften?
– Självklart, du bara drar spaken uppåt, sa Klaus.
Sakta men säkert åkte grävskopan upp i luften. Vid spaken: Joelano, wow!
Fotot blev excellente och jag hade kört grävmaskin för första gången i mitt liv. Man får vara med om mycket när man arbetar som journalist, haha.
När jag kom till jobbet blev det att skriva artikeln om utbyggnaden av strandpromenaden och en grej om två tjejer som tagit över en babybutik i Håby.
Allt går att läsa på www.lysekilsposten.se
Sedan var jag väl värd en lunch på Rosvik. Sist men inte minst blev det en intervju med en som gått vidare från Idol till slutaudition i Stockholm. Kan bli en bra grej på måndag.
Ikväll blir det en myskväll hemma i Brastad tillsammans med pappa, Kikki och Isabello. Umgänge, köttfärspaj och Idol står på det tuffa programmet.
Många av mina kompisar har försökt men slutat. Nu gör Fylking ett tappert försök genom att börja blogga. Första inlägget vinkar om att killen har stor potential!
Sprintduellen som alla pratar om
Är precis nytränad. Mina muskler bara växer och växer – runt käkpartiet. Något som jag däremot blivit bättre på den senaste månaden är min snabbhet när det gäller benen. Läs noga nu, om och om igen ifall det skulle behövas…
Under hela sommaren har Jonas ”Väggen” Ingevaldson tjatat om att han är så ofantligt mycket snabbare än mig. Jag vet om att sniglarna har tutat när jag accelererat tidigare, men det är nya tider nu.
Hittade en gammal bild från Bulgarien på Väggen och Wille.
Dagens träning inleddes inte med någon kvadrat, nickmatch eller stege. Istället stod alla i laget och tittade på kampen: Ingevaldson mot Hansson, det var nästan som mötet mellan Bolt och Gay.
Löpsträckan var fotbollsplanens på längden. Wille lyfte pistolen – pang!
Vi var i väg, bitchfajten hade startat. Från första steget, första andetaget, första blicken såg jag min ärkerival i backspegeln. Jag trodde inte att jag skulle ta starten, men att jag skulle komma igen på slutet. Nu blev det upptrissade sprintmötet lite tråkigt. Ledning från start till mål. Det var nästan som en promenad i parken. Joel vann på 9.57. Inget större…
Bara så ni vet så ser jag verkligen fram emot Stieg Larssons ”Flickan som lekte med elden” som har Sverigepremiär den 18 september. Första filmen var ju nästan för bra.
På lördag ska vi ha kräftskiva med laget. Var faktiskt och fyndade på LFF:s loppis idag. Fick köpt mig fyra nubbglas till priset av 20 kronor. Magnifiko! Nu ska det sjungas, ätas och drickas. Jag älskar bara kräftskivor.
På förra årets kräftskiva var det mer än bra drag. Bacon och Skarven, vilka svärmorsdrömmar!
Fick mig ett litet köpryck idag på eftermiddagen. Har beställt fyra stycken böcker om journalistik. Nu återstår det att läsa dem och det är svårare än vad man tror ibland.
Givetvis såg jag på Idol idag igen, men det var faktiskt det sämsta programmet hittills. Med mitt vakande öga har jag lyckats konstatera en sak. De som har med sig en gitarr in i studion är till 99% duktiga. Kolla det nästa gång!
Imorgon är det den 11 september. Helt sjukt att det var åtta år sedan som tragedin i New York ägde rum. Tror alla minns precis vad de gjorde den dagen, det brukar vara så med liknande händelser.
Dagens låt: The Gossip - Heavy Cross
Under lågstadiet gick jag på Kyrkskolan i Brastad, en liten skola som idag inte finns kvar. Vår lärare Ingegerd lärde oss att alltid säga följande när vi stod vid våra bänkar och skulle gå hem för dagen.
Ingegerd: Slut för idag
Klassen svarade i kör: Tack för idag.
Berg – en räddande Ängel – i dubbel bemärkelse
Disken är avklarad, nu ska tangenterna få jobba hårt. Tillsammans har vi svenskar en Tv-kväll att summera. Naglarna fick ta mycket stryk när man plågades på väg mot en ny ”Vitrysslandmatch”. Räddande ängel, i dubbel bemärkelse, blev Marcus Berg som var sist på bollen.
Ni kanske har märkt att bloggen har uppdaterats lite konstigt den senaste tiden. Men nu är femmans växel i och vi får hoppas att det inte blir något kärringstopp i höstrusket.
Matchen mellan Malta-Sverige startade 17.30, men det gjorde inte svenskarna på planen. De kom aldrig igång. Taco-Anders och Tjock-Kim (som Bacon kallar dem) sprang runt centralt och var livrädda för ett gult kort. Enligt Bacon tänkte Anders på köttfärs och Kim på någon smaskig Mariabulle. Berra Safari och Micke Nilsson tog inga utflykter som de borde, istället stannade de hemma i backlinjen med picknick-korgen. Den riktiga kapten blod, Mellberg (hur bra Zlatan än må vara har han inga egenskaper som gör att han förtjänar bindeln) kändes som vårat farligaste hot framåt med sin styrka på hörnor.
Elm gjorde sin sämsta insats hittills i A-landslaget och framåt var Zlatan och Elmander lika målfarliga som om jag hade fått chansen i den gulblåa tröjan.
Med facit i hand så bryr jag mig inte om hur det såg ut. De tre poängen var de viktigaste och alla har glömt denna match när Sverige tar sig till semifinal i VM nästa sommar.
Samtliga av Bengan, Marocko-Karin, Matte, Fylking, Cleo och Eddie som satt hemma i min soffa längtade till att Idol skulle börja och att matchen skulle vara över.
Måste säga det att sällan går en timme så fort som när man tittar på Idol. Anders Bagge borde bli president!
På tal om annat…
… i månadsskiftet ska mamma flytta till Lysekil. Hon ska ta över systrarna Anderssons lägenhet som jag blev förälskad i under våren. Bra kap där morsan och snart blir vi grannar.
… Söderling mot Federer inatt. Vore kul att se, men tror den börjar typ 02.30.
… Danmark fick 1-1 borta mot Albanien, viktigt resultat.
… tränade LFF:s pojkar 13 idag tillsammans med Lycke, Plutten, Bullen, Lille Fridolf, Snubbelben, Löcke, Kuggen. Kärt barn har många namn. I all stress på väg hem fann jag två nycklar vid klubbhuset. Jag kräver en hög hittelön…
Nu är jag trött. Tangenterna gjorde verkligen sitt jobb. Likaså Sverige som tog tre pinnar på Malta. Det är det jag minns från ikväll, resten är bara att glömma.
Bäst att smida järnet medan det är varmt
Känner mig fortfarande dålig och gick hem från jobbet vid elva idag. Efter ett par timmars sömn har jag dammsugit min lägenhet mycket noggrant, eller nej om det varit så väl, menade att jag städat Internet på nyheter.
Vad kan man konstatera då?
Under hela min ”dammsugning” har jag lyssnat på P3 dokumentär om Tjörnbron. Verkligen bra skit.
På Svenskafans hittade jag veckans avsnitt av Eurotalk. En timmes mys innehållande täcke, kudde och fotboll tillsammans med Niva, Dahlqvist, Fjäll och pojkarna är livskvalité.
Tyvärr lägger jag inte lika pengar på kläder längre. Intresset är ändå något som finns kvar. Inspiration hittar jag bland annat på ”StilRobins” blogg.
På TV-matchen ser jag att Malta-Sverige startar 18.30 imorgon. Har bjudit hem lite kompisar för landskamp och Idol som börjar direkt efteråt. Min nya soffa kommer verkligen att sättas på prov.
Jag surfar vidare på vågorna och stannar brädan vid Holmgrens blogg. Gillar du engelsk fotboll tycker du om detta.
Igår, måndag, missade jag ”Roast på Berns”, där Sveriges komedielit gör upp. Jag som satt alarm och allt, hur kunde jag missa? Får se ikapp avsnittet till veckan.
Other stuff…
Lite bio-snacks. För snart två veckor sedan såg jag ”Sommaren med Göran”. Hade inga större förväntningar och svenska komedier brukar inte vara mina melodier, men…
Filmen var faktiskt riktigt roligt och får ett VG+ om man ska snacka skolbetyg. Om en rulle är bra eller inte brukar jag avgöra beroende på hur många gånger jag kollar på klockan. När jag såg ”Sommaren med Göran” tittade jag bara en gång, ett högt betyg.
På fotbollsplanen är jag ingen jättestor beundrare av vår superstjärna Zlatan Ibrahimovic. Men hans kommentarer, leende och snygga mål gör mig knäsvag.
Lyssna och se här, killen är helt enkelt Kingen.
Robyns senaste hit tillsammans med Röyksopp går helt i min smak. En annans av hennes låtar hade jag nästan glömt bort. Jag påstod att Bingolotto var svensk kult i gårdagens inlägg, detsamma säger jag idag om Lilla Sportsspegeln. Stora program.
På tal om annat…
… hipp hipp hurra, Idol är tillbaka. Jag bara älskar det. Min och säkerligen allas favorit efter första avsnittet kommer här serverat på ett silverfat.
Pink, jag älskar hennes låtar de tio första gångerna, sedan blir de uttjatade. Jag har sju gånger kvar att njuta. By the way fyller P!nk 30 år exakt idag. Min födelsedagspresent blir att hon får "Dagens låt".
Tills vi höres, ha det bäst! Vi ses när vi ses!
Hajhajhaj!
Kolla här ifall Joel har mobilbloggat: http://joelano.blogspot.com/
En godnattsaga från förr
Jajadå. Jag ger mig, händerna upp. Trots att Bollibompa är slut för längesedan och att ni skulle ha lagt er så får jag väl bjuda på en liten godnattsaga så här innan läggdags. Men det blir bara en, kanske två. Det beror på hur ögonen mår om en stund. Jag bläddrar i min barnbok och hittar en berättelse. Den handlar varken om troll eller Emil i Lönneberga, men däremot om…
Ikväll tänkte jag backa VHS-bandet och ta oss tillbaka till något nostalgiskt – Bingolotto!
Alla spelade Bingolotto när jag växte upp, alla föreningar och lag sålde dem, alla pratade om supervinsterna. Under tre timmar på helgen stod Sverige stilla när samtliga satt bänkade i sina tv-soffor och tittade på Leif ”Loket” Olsson. Bingolotto blev en slags kultur på 90-talet. Man satt med sina tuschpennor, hoppades på högsta vinst och hörde Arvingarna spela live i studion.
Idag är Bingolotto ingenting, ärligt talat vet jag inte om det lever kvar, men nu ska vi minnas det goda.
När jag var 16 år och spelade i SAIS blev vårat fotbollslag bjudna för att vara med på Bingolotto i Göteborg. Som en av fem föreningar satt vi i publiken och spelade.
Just vi Stångenäs AIS blev framlottade att tävla mot en annan förening, live, inför säkert flera hundratusen tittare. Vi skulle göra upp i frågesport. Den vinnande klubben skulle få 10 000 kronor.
Efter många om och men blev Wille och jag SAIS representanter. Inne i logen blev vi spacklade med ton av smink från axlar till högsta hårstrå. Jag brukar säga att det är den enda gången som jag inte haft en finne i ansiktet…
Programmet gick och plötsligt blev det hög tid för Brastadskillarna att träda fram i den berömda rutan och bevisa att vi inte bara kunde lira fotboll.
Höj ljudet och sätt på dig glasögonen, det är inte världens bästa kvalité.
Som ni såg blev det såklart en solklar vinst. Jag vill bara poängtera att det var jag som kunde de två första frågorna och Wille den sista, bara att det var han som svarade varje gång.
Asch, det var inget större. Bara tio lax. Totalt kammade vårat lag in 38 000 kronor den kvällen. Tror det var rekord för den säsongen.
Lite jobb och mycket betalt…
Joel dyker upp igen
Jag vill bara ge er ett livstecken. Ge mig bara lite tid så ska jag skriva lite längre inlägg än detta. Upp och ottan imorgon för arbete. Har som mål att vara före Tommy Thörnblom, det är något som inte händer särskilt ofta.
Mycket jobb och lite betalt...
Quality Bloggers!
Idag har jag skrivit ett matchreferat om SAIS, småpysslat på jobbet, gjort ett reportage om den nya motionsslingan i Brastad, varit med på den bästa träningen någonsin utan att A-lagstränare varit där, sett Liverpool förlora mot Aston Villa hemma hos Danneskär, och just nu tröstläser jag mina favoritbloggar.
Jag har aldrig gillat det där med pyssel, det är det värsta jag vet. Det tar ju tid och det ska bli noga. Det krävs ju det där som inte jag kan stava till. T-Å-L-A-M-O-O-D.
Men ändå tänkte jag klistra och knåpa ihop lite text för att det här ska bli något som liknas vid ett inlägg. Jag är bara tvungen att dela med mig av den underhållande läsning som bjuds av bloggarna Jonas Dahlqvist, Erik Niva, Simon Bank och inte minst (han uppdaterar sällan, men bra) Johan Orrenius.
Trots att det är sent på kvällen hämtade jag saxen och tjuvade några otroligt intressanta och underhållande texter. Quality stuff. Fucking Briljant!
Först ut är Expressens Johan Orrenius.
The Independent listar på sin hemsida några av de roligaste läktarramsorna från England.
Här är några:
"You should've stayed on the telly"
Alan Shearer lämnade sitt tv-uppdrag och tog sedan över Newcastle. Liverpools fans tyckte att det gick så där.
"He's blond, he's slick, his name's a porno flick"
Sjöngs av Arsenals fans som en hyllning till Emmanuel Petit.
"When you're sat in row Z, and the ball hits your head, that's Zamora, that's Zamora"
Fulhams fans om den inte alltför målfarlige Bobby Zamora.
Chefen lär bli missnöjd när han studerar Zlatanmaterialet i måndagens tidning. Jag fick förvisso till en rätt hygglig krönika, men Zlatancitaten lyser med sin frånvaro.
Anledningen: Zlatan kom aldrig till den mixade zonen.
Där stod vi och väntade, deadlinen närmade sig och efter ett tag stod det klart att vi väntade förgäves.
Frågade presschefen vad som hade hänt.
- Zlatan tog fel dörr, berättade han.
Fel dörr?
- Ja, när han gick ut från omklädningsrummet tog han och Maxwell dörren som ledde till matsalen i stället. Jag tror att det var ett misstag.
Jo, tjenare.
Men jag ska börja köra med den.
- Orrenius! Varför i helvete är du en halvtimme sen till jobbet!?
- Jag tog fel dörr.
- Aha. Sorry.
Detta är bara rolig läsning för oss som är intresserade av hur en journalist jobbar.
Min arbetskväll/natt i går var både strulig och stressig. Det kändes som att jag blev tio år äldre bara på några timmar.
Så här såg den ut, med ungefärliga klockslag:
(En sak till förresten: Jag gillar mitt jobb och vet att jag är privilegierad. Men just såna här kvällar kan det vara lite svårare att jubla över tillvaron.)
18.20: Går till FC Barcelonas kontor för att hämta ut min ackreditering. Mannen bakom disken säger tyvärr, du står inte på listan. Jag svarar att det var konstigt, vi ansökte om ackreditering för längesen och tidigare under dagen talade jag med presschefen som sa att allt var grönt och nu är det nog bäst att du fixar en ackreditering till mig annars är det jag som...
18:22: Får min ackreditering.
18.55: Blir intervjuad av dansk tv som ställer frågor om Zlatan och varför han är så stor i Sverige.
19.10: Köper tre flaskor vatten. Det är otroligt varmt men ändå lite bättre än dagen innan då det var 36 grader varmt i Barcelona. Två mil härifrån visade termometern 39,6.
19.40: Tar hissen upp till pressläktaren. Hittar en ledig plats och slår upp datorn. Internet funkar inte. Jaja, det blir nog bra med det.
20.25: Hm, internet funkar fortfarande inte. Kanske bästa att kolla ifall någonting är fel. Jag har ingen back-up och behöver internet för att skicka texter och dessutom ge liveanalyser uner matchen. Tar hissen ner till pressrummet.
20:28: Inte heller i pressrummet funkar uppkopplingen. Frågar en funktionär som bara rycker på axlarna. Fortfarande inte särskilt orolig.
20:45: Messar Rosvall på webben att jag inte kan koppla upp mig just nu och därmed inte kan gå igenom det nya liverapporteringssystemet. Avslutar med: "men det kommer nog i gång snart".
21:00: Fan, fan, fan. Det kommer inte i gång. Inte alls. Börjar nu bli orolig. Att jag inte kan koppla upp mig under själva matchen är en sak. Men efteråt måste det fan funka. Eftersom det är så sen avspark kommer jag bara att ha en timme på mig att skriva krönika plus nyhetstexter.
21:30: Stämningen på Camp Nou är elektrisk. Men någon uppkoppling finns inte att jubla åt.
22:00: En kvart kvar till avspark. Informerar Rosvall plus sportens nattchef att jag just nu är utan internet.
22:15: Nu skulle matchen ha börjat. Det gör den inte. Ännu mindre tid att spela på. That's just great.
22:23: Matchen börjar. Jag har ingen uppkoppling. Jag bestämmer mig för att skita i det ett tag och försöka njuta av matchen.
22:43: En fransk journalist från Canal Plus kommer fram och frågar om han får intervjua mig i halvlek. Jag ler och säger att det går bra. Inombords gnager oron. Vad i helvete gör jag om internethelvetet inte kommer igång? Alltså, på allvar? Jag ska skriva minst tre texter. I praktiken har jag en timme på mig men då ingår också att göra intervjuer med tränare och spelare som inte bryr sig ett skit om min deadline. Jag går igenom alternativen i huvudet. Hinner jag ta en taxi till hotellet och lämna därifrån? Nej. Uteslutet. Jag får helt enkelt ta min dator och springa runt som en dåre i jakt på ett trådlöst nätverk utan lösenord. Men först måste jag skriva texterna.
23:15: Fransmannen kommer fram med sin kamera och jag tänker att jag inte kan vara någon vacker syn. Jag är svettig, orakad och stressad. Intervjun genomförs i alla fall men efteråt insisterar fransmannen på att fortsätta filma för att "se mig i arbete". Vad han (och hans arma tittare) får se är en nervös svensk som förgäves stirrar på sin dator.
23:30: Zlatan byts in och andra halvlek börjar. Jag har i uppdrag att hårdbevaka Zlatan. Varje passning ska registreras, varje bollkontakt analyseras och jag ska sätta betyg på allt från spelglädje till avslutsförmåga. Jag antecknar så gott jag kan. Samtidigt har jag nu nästan gett upp hoppet om att komma ut på nätet och därigenom komma åt min mejl och därigenom kunna skicka mina texter (som ännu inte är skrivna).
23:45: Zlatan är med hyfsat i spelet. Messar nyhetschefen och förklarar läget. Han undrar om jag inte kan koppla upp mig via mobilen. En rimlig fråga. Det borde jag kunna. Men även bluetooth strejkar. Tick-tack, tick-tack. Messar tillbaka och frågar när han allra senast måste ha texterna. 01.25, får jag veta. Heja Zlatan.
00:00: Jävla spanjorer med sina sena jävla vanor. Här går vi in i spöktimmen och matchen är inte ens nära att ta slut. Nere på planen bränner Zlatan en bra målchans. Jag antecknar och försöker samtidigt att skissa på den krönika jag ska lämna.
00.20: Domaren blåser av spelet. Betygen som jag skulle sätta ska vara lämnade direkt på slutsignal för att redigerarna ska hinna med allt. Jag har inget internet. Jag kan inte skicka. Vad göra? Jag ringer nyhetschefen. Får helt enkelt läsa upp mina omdömen och be honom anteckna.
00:22: Står i en hiss på väg ner till den mixade zonen och skriker ut betygen i telefonen till nyhetschefen: "SPELGLÄDJE: FYRA! ZLATAN VISADE ATT HAN YADA YADA YADA. FYSISK FORM: TVÅ! FORTFARANDE HAR HAN EN BIT KVAR TILL YADA YADA YADA. De andra personerna i hissen tittar på mig som om jag vore en fullständig idiot men här finns ingen tid till att tänka på sin framtoning. Nyhetschefen i Stockholm är en ängel. Han skäller inte utan hjälper mig på alla sätt. Jag lägger på och skyndar ut ur hissen.
00.30: 55 minuter kvar till deadline. Jag har skrivit min krönika men det gör ju ingen glad så länge jag inte kan skicka den. Jag ser framför mig hur morgondagens SPORT-Expressen har fyra blanka sidor. Sedan ser jag mig själv på arbetsförmedlingen i Motala.
00:32: Skriker på presschefen. Nu får ni jävlar i mig ta och fixa det här! Och varför är det bara jag som härjar? Svaret är enkelt. De spanska tidningarna har resan haft sin deadline. De hinner ändå inte få med någonting. Ingen bryr sig. Ett mobilt bredband hade varit väldigt bra att ha nu.
00:33: Intervjuar en spansk journalist för att höra hennes omdöme om Zlatan.
00:37: Intervjuar en annan spansk journalist.
00:40: Ett mirakel! Jag har uppkoppling! Men vem vet hur länge? Jag skickar iväg min krönika som jag inte har hunnit korrläsa eller ens gå igenom. Det hjälps inte. Jag kan inte chansa på att uppkopplingen består. Jag skickar krönikan och ber nyhetschefen korra och gå igenom texten. Det gör han så gärna.
00:50: Två texter återstår fortfarande att skriva. Den ena ska innehålla snack med Zlatan och den andra snack med hans tränare Guardiola. Problemet är att båda två är kvar i omklädingsrummet. Tick-tack, tick-tack.
00:52: Guardiola kommer till presskonferensen. Han pratar en del om Zlatan och jag antecknar rakt in i min planerade text och ber en bön till den stora internetguden.
00:55: Zlatan kommer till mixade zonen. Där fungerar det som så att skrivande press är lägst i hierarkin. Först i kön står tv-kanalerna och sen radiostationerna. Egentligen får man som skrivande reporter inte vistas bland tv-folket men jag skiter i det. Jag tränger mig fram och lyssnar medan Zlatan pratar med tv-journalister. Min penna glöder.
01:05: Zlatan hos radion nu. Jag går dit och fortsätter anteckna. Det är inga uppseendeväckande citat men för mig är de ändå grymt viktiga. Då uppfattar presschefen att jag är på förbjudet område och säger åt mig att gå tillbaka till min egen spilta.
01:10: Zlatan kommer till oss. Han säger: "Tjena, Johan" till mig och jag tänker att jag kanske kan få exklusiva citat. Men glöm det. Trycket är så stort att alla står i en enda stor klump och lyssnar medan Zlatan pratar. Han ger sin syn på debuten och försvinner.
01:15: Tio minuter på mig att skriva två texter. Jag skriver ut Zlatans citat först.
01:20: Nyhetschefen messar och frågar om jag är nära. Har inte tid att svara.
01:25: Skickar en text med Zlatansnack. Den är inget mästerverk men den får duga. Fortfarande återstår en text och min deadline har egentligen gått.
01:33: Skickar nästa text, åtta minuter för sent men nyhetschefen antyder att det ändå funkar. Hallelujah.
01:40: Jag är nästan ensam i pressrummet nu. Känner mig helt tom.
02:00: Hittar en halv flaska vatten. Äckligt att ta en flaska man vet att någon annan har druckit ur? Inte den här kvällen. Jag tömmer den i ett svep.
02:10: Lämnar Camp Nou. Tack så mycket för i kväll, ses snart.
I dag är det jag som går och köper ett mobilt bredband.
Jonas Dahlqvist, Canal+ statistiknörd kommer alltid med intressanta fakta.
- En endaste oavgjord match har spelats i Premier League hittills. Helt otroligt med tanke på att vi nu är uppe i 25 stycken. Den oavgjorda matchen var den mållösa mellan Birmingham och Stoke, och det räcker väl med att skriva det för att vi ska ha debatterat klart den matchen.
Ballack - ett av mina första reportagejobb på Canal+ var när jag skulle intervjua gamle brassen Giovane Elber inför derbyt mellan Bayern München och 1860 München, det var på den tiden som Canal+ sände lite tysk fotboll också. Väl förberedd och laddad upp till tänderna med smarta frågor kom jag in till rummet där Giovane Elber satt, och jag började ställa frågor på engelska. Tyvärr kunde inte Elber ett ord engelska - han pratade bara tyska och portugisiska - och då uppstod ett litet problem. Jag kan nämligen bara tre-fyra ord på portugisiska (olämpliga) och så fick jag bottenbetyg i tyska på gymnasiet. Men, det var bara att sätta igång ändå. Första, och enda frågan, blev: "Das derby am Samstag, was denken sie?". Elber verkade förstå vad jag ville få fram och var vänlig nog att fortsätta intervjun helt själv. Han svarade på tyska på sisådär tio-tolv frågor som han själv ställde, en del riktigt kritiska, och sen tackade vi så mycket. Det blev bland de bästa inslag jag har gjort.
När jag och dåvarande Canal+fotografen Stefan Noreklev gick ut från intervjurummet stod Michael Ballack i mittcirkeln på träningsplanen och så delades resten av laget upp i två grupper, den ena lite större än den andra. Jag frågade gamle Bayernspelaren Björn Andersson, som jobbar för klubben och guidade oss runt, vad det var de höll på med. "Jo, de bettar 50 euro var på om Ballack kan sätta bollen i ribban från mittpunkten - de där fem tror att han fixar det, resten tror att han missar. De gör så varje dag". Ballack tog sats och SMACKADANG så satt bollen stenhårt i ribban, till stor glädje för de fem som trott på honom. Hyfsat imponerad stod jag och glodde på Ballack, och då fyllde Björn Andersson på med "...han har satt den fem dagar i rad nu".
Jag vet inte om det säger något om fotboll i allmänhet, men det var jävligt coolt.
Andranamn - fatta att Emile Heskey heter "Ivanhoe" i andranamn. Det spöar mitt eget "Peter" med hästlängder, till exempel. Jag gillar också spelare som byter namn, för att de ska bli mer klatschiga - men det hamnar under artistnamn (och här snackar vi inte om de brasilianska).
Artistnamn - Mitt eget favoritartistnamn genom tiderna är Gary Sundgren. Han heter egentligen Kari Sundgren, men tänkte att "Gary" skulle vara ballare... Tänk att kunna välja vilket artistnamn som helst och ändå köra på "Gary". Riktigt kul. Det finns även spelare man är tacksamma för att de har bytt namn. Jerrel Floyd Hasselbaink låter inte lika coolt som Jimmy Floyd Hasselbaink, Rutgerus Johannes Martinus van Nistelrooy gjorde helt rätt i att förkorta sitt mastodontförnamn till "Ruud", och Sulzeer Campbell är krångligare än Sol Campbell. Ett annat artistnamn är Stefan Selakovic, han heter egentligen Stevan i förnamn.
Assisterande manager - får för lite uppmärksamhet, om ni frågar mig. I England är det oftast de som är med laget på varje träning, medan managern sitter och försöker skriva kontrakt med spelare eller pysslar med upplägget för ungdomsakademin. Så ser i alla fall den klassiska managerrollen ut i England. Andretränaren har ofta mer koll på vilka som är heta i laget än vad managern har. Det är alltså inte alltid storchefen som vet mest eller bäst, men det är storchefen som bestämmer.
Erik Niva och Simon Bank, de som gör Sportbladet till en läsvärd tidning är båda galna i Spurs.
Niva, Sportbladet egna sportarkiv och Bank, min stora förebild, driver "Bank & Niva Blogg" på Sportbladet. Alltid uppdaterat, alltid bra grejer förutom när det handlar om italiensk fotboll som jag inte orkar att läsa. Resten är bra skit asså.
På tal om att de uppdaterar bra och snabbt. Här kommer det senaste inlägget från Bankmannen.
Bloody hell.
Här kommer man hem efter en märklig kväll på Stockholms Stadion, och vad kommer man hem till? Jo, Liverpool går och förlorar sin första ligamatch på Anfield sedan 2007, sin första på 31 försök. 1-3 mot Villa. Liverpools första hemmaförlust mot ett lag utanför Big Four på fem år.
Fler sviter?
Jo, det var första ligaförlusten någonsin för Liverpool i en match där Torres gjort mål.
Självmål av Lucas (not fit to wear the shirt, never will be), klasshörna innickad av Curtis Davies, och så småningom en klumptackling av självaste Stevie Wonder. Och Liverpool hade inga svar.
Jag såg alltså inte matchen, men det är ju oerhört tydligt att Liverpool saknar Xabi Alonso. det långa men kloka spelet som ger extra tid, som ger Torres meter, som sänker kraven på spelbygget. Nu har de tappat sex poäng av nio, och borde, enligt all form av historisk empiri, kunna tappa max tjugo poäng till om de vill vinna Premier League. Det är en dröm i gigantisk uppförsbacke.
Här är 2000-talets mästarfacit. En start på en ångestdiskussion om poängmatte.
2009:
Manchester United tappade 24 poäng.
2008:
Manchester United tappade 27 poäng.
2007:
Manchester United tappade 25 poäng.
2006:
Chelsea tappade 23 poäng.
2005:
Chelsea tappade 19 poäng.
2004:
Arsenal tappade 24 poäng.
2003:
Manchester United tappade 31 poäng.
2002:
Arsenal tappade 27 poäng.
2001:
Manchester United tappade 34 poäng.
2000:
Manchester United tappade 23 poäng.
Oj där tickade klockan över till den 25 augusti. Med andra ord har jag precis fått löning. Den kom inte en dag försent. Ching ching.
Sleep tight, take care. You'll Never Walk Alone.