Vissa saker är roligare att skriva om än andra. Precis så har det varit ikväll. Sitter just nu på jobbet och pillar med ett par artiklar som ska vara med i onsdagens tidning. Samtidigt lyssnar på gammal going som man bara blir så glad av att höra.

Den är ”Môcke bra” som Svennis hade uttryckt sig.





På tal om annat...

... tränade ett benpass i fredags. Träningsvärken sitter fortfarande kvar och jag kan berätta att det är en hård kamp varenda gång jag ska sätta mig på toasitsen.

... ett stort grattis till SAIS som tog hem dubbeln i årets inomhus DM. Jag tror mitt gästspel under förra måndagen bidrog starkt till segern. Ett särskilt omnämnande ska den spelande assisterande tränare, Stefan Alexandersson, ha som satte 1-0 i finalen mot Myckleby, haha.

... imorgon tänkte jag se ”Bröllopsfotografen” på bio. Den ska tydligen vara grymt rolig.


 

... nu ska jag ta bilen hem till Valbogatan. Home Sweet Home.

// Joel

När jag gick i lågstadiet sa mamma till mig att jag hade sångtalang.

Sedan dess har jag alltid haft en tro och en dröm om att bilda ett band.

Ungefär 15 år senare grundades ”Shake n’ Bake”.

Bandets medlemmar:

Eddie Hendrix, gitarr

Nicke Dee, trummor

Joel Jagger, sång

Hula Ledin, allt-i-allo

Joel Jagger och Eddie Hendrix in action.

Replokalen är hemma hos Fylking i hans omtalade bunker.

Till att börja med har vi fått spelningar på Old House och Sjökanten där vi kommer att uppträda under vintern. Sommaren 2010 hoppas vi få äntra de stora scenerna, vi har siktet inställt på Havsbadet och Ullevi.

Om vi ska sluta drömma och börja prata lite sanning så handlar det hela om spelet ”Rock Band”. Galet skoj och en försvinnande utmaning.

För alla som inte vet vad ”Rock Band” är, så är det en blandning av ”Singstar” och ”Guitar Hero” där man alltså bildar ett band och spelar tillsammans samtidigt via tv-skärmen som visar sångtexter, ackord, trumsolo and so on.

Så här ser skärmen ut.


Nicke Dee, trummor.



Stora delar av Shake n’ Bake.


Dagens låt: Amanda Jenssen – Charlie

Där har du vinnaren av den senaste bildgåtan.


Bildgåtan var betydligt svårare att lösa denna gången. Men han som gjorde det heter Jonas ”Väggen” Ingevaldson och belönas med fem getingar och en CD med Rufus Wainwright.

Idag fortsätter vi på den "scannade" vägen, med bilder från förr. Denna gången är det jag själv som är i centrum och det hela leder oss osökt in på favoritlag i olika sporter.

När började du hålla på ditt favoritlag, vad var det som övertygade dig?

Deras coola färger?

Deras attraktiva spel?

Att laget har sin hemmaplan ett par mil bort?

Själv är jag född Brynäsare, jag fick aldrig chansen att välja. Sådan är min pappa.

I hockey ska du hålla på Brynäs i fotboll på Liverpool. Punkt. Ingen diskussion. 

Än idag har jag en vana att somna framför Tv:n när mörkret smyger sig på, jag var tydligen likadan 1995 när detta kortet togs när HV71 slog Brynäs efter förlängning i en minnesvärd SM-final.

Tummen rätt i mun.

Så här gick avgörandet till.

Idag lägger vi fokus på färger och liv – B I L D E R. Därför överlämnar jag här och nu ansvaret till min fotoavdelning, men…

… först lite text och en tävling.

Förra veckan hittade jag ett gammalt gött kort från mitten på 90-talet. Jag var typ 8-9 år och lirade pingis för Stångenäs AIS. I stort sett varje helg var det turnering. Av någon anledning är jag nästan hundra säker på att detta kortet är taget i Trollhättan.

Man minns rätt värdelösa saker ibland…

Tävlingen? Du får en poäng om du listar ut namnet på personen i mitten, två poäng om du vet vad killen till höger med vattenflaska heter och tre poäng om du även kan namnet på grabben till vänster i bild.

Att mittbena kunde vara populärt på killar.

Alla tävlingar ska ju ha ett pris. Det finaste jag kunde hitta hemma i bokhyllan är faktiskt en DVD om Tändkulemotorns dag. Med andra ord är det självklart att du ska delta! Oavsett om du bara kan ett namn eller två, skriv och testa.

Lite regler:

1. Jobbar du på LP får du inte delta.
2. Är du själv med som en av de tre är du diskad.
3. Svaret lämnar du som en ”kommentar” här under. Skriv ditt riktiga namn och namnen på så många av de glada pingiskillarna som du kan.
4. Den som först lämnar in rätt svar, sex poäng, blir vinnare av en DVD om Tändkulemotorns dag.

Christian Lycke till!

Det har ju varit en helg också som blev galet rolig med facit i hand. Om vi ska snacka betygstermer var förfesten VG, Old House G och Havsbadet MVG.

Längesedan jag haft så kul på krogen och tiden rann iväg. Some picture from the förfest.

Om jag hade varit dama så hade jag kapat Hartvig direkt. Magiskt snygg ju.




Och om sanningen ska fram är KD raka motsatsande. Men frågan är om det är bäst att vara sjukt rolig eller törrare än sanden i ett timglas? Hur som helst. Kul att ni båda kom och visade att Kungshamnare kan festa i Lysekil.




Snygg tröja Simon. We all dream of a team of Carraghers. Till vardags dunkar Sajmon in bollar till höger och vänster i norska andra divisionen. Det ska också tilläggas att han blev man of the match när en LHK kombination mötte Flensburg i somras. I'm proud of you mate.




Ingen bild som platsat på första sidan på LP, men de är trotsallt mina kompisar och självklart ska så många som möjligt få vara med. Även fast Emelie, Räkan och Sjöberg inte alltid gör sig på bild...





Big Fredd och lilla grisen "Babe".




Inte en blogg eller fest i Lysekil utan kingarna Matte och Fylking.

Det har tagit ett par veckor att bearbeta det jag snart kommer att meddela. Innerst inne så är jag en ärlig och öppen kille. Därför måste jag berätta.

Nej, jag är inte bög.

Nej, mamma jag har inte börjat snusa.

Nej, jag kommer inte lämna LFF för SAIS.

Ja, jag gillar Darins version av ”Viva La Vida” och Alicia Keys ”Doesn’t Mean Anything".

Om sanningen ska fram så är det två böööögigt bra låtar and here they come.

Tack Gud för att det finns något som kallas för scanner.

Delta nu i fototävlingen.

Jag gillar er ändå om jag inte får in ett enda förslag till tävlingen.

Snart fest hemma hos mig, men först Fulham – Liverpool.

Det är ju Halloween så jag tänkte på mitt egna lite sätt försöka skrämma er där ute.

Mitt vapen? Liverpools bänk!

Kolla in den som ställer upp mot Fulham. Visserligen känner jag som inbiten Liverpool till varenda en, men för de flesta är det helt okända gubbar. Här har ni förklaringen till varför inte Liverpool ännu en gång inte är med och kämpar om guldet i England.

Startelvan: 
Reina
Degen
Carragher
Kyrgiakos
Insua
Kuyt
Mascherano
Lucas
Benayoun
Voronin
Torres
 
Avbytare:
Gulacsi
Babel
Spearing
Plessis
Dossena
Eccleston
Ayala

Detta skulle bli kvällen när ett disk-berget skulle bestigas och när alla kläder skulle tas upp från golvet och hängas in i garderoben. Istället blev det aftonen när jag löpte milen för första gången i mitt liv och som ”tack” sprack min mobilskärm när jag tappade den rätt ner i gruset på Fjällas elljusspår.

Innan pajade mobilskärm-snack och prat om vidskeplighet tänkte jag redovisa en helt annan grej.

Jag gillar verkligen att komma på ”Lika som bär” och gör det väldigt många gånger på en vecka. Nu har jag fått smaka på min egen medicin. Idag fick jag nämligen ett mail från min arbetskollega på LP, Ahlbin.

"Hej Joel! Har upptäckt att du har en dubbelgångare, Colin Firth, såg honom i Love Actually i går på TV3 och tänkte: Va, spelar Joel Hansson mot självaste Hugh Grant och Emma Thompson...”

Joel Hansson?




Colin Firth?

Saken är den att jag hört talats om denna liknelse tidigare. Första gången var i Bulgarien 2007 och så var det en annan gång. Tycker själv att vi inte är jättelika, men självklart har jag och Colin Firth vissa drag förutom att vi båda är stjärnor. Nå Hasse, har Ahlbin aka Federer rätt?

Jag är verkligen helt tom. Både efter träningen och efter att min mobilskärm har gått i spillror, min viktigaste ägodel efter min batong. Visserligen är det ett under att den inte gått sönder tidigare eftersom jag tappar den minst ett par gånger i veckan.

Men det är alltid förbannat surt när det sker och precis som vanligt vet jag varför saker och ting händer.

Nu ska jag förklara, det ligger till så här: Jag har ALLTID min mobil i vänster byxficka, av vissa skäl som inte går att förklara. Idag hade jag den i höger ficka av den anledningen att jag hade på mig ett par nya jeans som jag inte ville skulle få ett mobilmärke vid vänster byxficka som alla mina andra jeans fått efter ett tag. Därför tänkte jag att jag får variera mig och ha den i höger och trotsa all min vidskeplighet.

Det gick ju jävligt bra och jag ska aldrig någonsin gå emot skrock igen.

Om jag då ska förklara varför den gick sönder så berodde det på att jag la den i min vindjacka när jag var ute och sprang i Fjälla. Jag kollade typ 17 gånger innan om kedjan var stängd och jajjemän det var den. Ändå hade den åkt ner och resultatet blev en mobilskärm åt helvete.

Löprundan då? Som vanligt blev det milen, nejdå, det var faktiskt första gången i hela mitt liv som jag sprang så långt. För en gångs skull gick det inte fort utan Bengan och jag höll ett väldigt lugnt tempo. 55 minuter senare var vi i mål.

På tal om annat…

… det var inga större skrällar i pingisen, host.

… jag saknade Skarvens lekar på förfesten, men samtidigt var det kul att han tog sig till själva Årsfesten. Starkt!

… Bara timmar innan pingisturneringen blir Skarven vråldissad av Källén i LFF:s gästbok. Kom han själv? Ja, fast vid 17.00. Man ska inte kasta glas i stenhus Henke…

… imorgon ska jag checka hockey, ska bli kul.

Dagens låt: Lars Winnerbäck - Köpenhamn och överallt







Eddie Windahl. Min dubbelkollega och hela turneringens snyggaste spelare. Den outfiten var inte att leka med. Syns dock dåligt på denna bilden, men ni kan se bättre om ni kollar in klippet här under...

En musikvideo är allt jag kan bidra med ikväll.

Det har varit en påfrestande helg med pingisturnering, årsfest och Liverpool – United.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. I mitt 390 inlägg här är den äntligen tillbaka – Videobloggen!

Bordet är dukat med champagne, rysk kaviar och violpistoler, allt det godaste man kan tänka sig.

Ta för dig eller inte, blunda eller titta, valet är ditt. Men du missar något om du inte väljer att titta på ”Citat ur Grodboken”. Jag rekommenderar att spara det bästa till sist.

Jag tror att folk uppfattar mig som en väldigt social person, en som alltid pratar, ibland på gränsen till det jobbiga. Idag söndag den 18 oktober 2009 har jag varit precis tvärtom, totalt.

Jag har fått gjort allt på min ”to-do-list” förutom att kolla upp mitt TV-abonnemang. Med facit i hand känns det riktigt gött och många måsten har blivit överstökade.

Mitt ”straff”?

Idag har jag pratat i verkligheten, IRL, med två personer. Händelsen utspelade sig på ICA kring 12.00. Först snackade jag snabbt med Bror Ask i kön och sedan sa jag hej till tjejen i kassan, det är vad jag skrapar ihop denna afton när det gäller socialitet.

Undrar helt seriöst om jag varit så anti-social någon dag i hela mitt liv?

På tal om annat...

… såg lite av reprisen från dans-VM förra helgen som gick i Växjö. Shit vad de kan svänga loss och det var grymt underhållande att se paren dansa Boogie Woogie.

De som vann klassen Boogie Woogi heter William Mauvais & Maéva Truntzer och kommer från Frankrike. Du ser deras grymma show 1.50 in i klippet här under.

… Daniel Agger i Liverpool ska enligt rapporter ha en tatuering där det står ”Pain is Temperary – Glory is Forever. Mäktigt. Kanske är ett klassiskt citat, men jag har iaf aldrig hört det tidigare.

… imorgon hoppas jag kunna klippa bort fågelboet från mitt huvud.

Tack för denna veckan alla inblandade.

Jag brukar föredra att vara den där snälle killen som alltid ser till andras bästa före mitt eget. Och egentligen gillar jag inte att avslöja saker som att tomten och påskharen inte finns på riktigt. Men på senare tid har jag börjat arbeta som journalist och då har man fått lära sig att sanningen ska fram till varje pris.

Den senaste tiden har det gått heta diskussioner om reklamerna angående de ”Dåliga förlorarna”. Är de på riktigt eller inte? Hälften av min umgängeskrets påstår sig ”veta” att de inte är sanna, resterande tror att de är på riktigt och jag ställer mig i det sistnämnda ledet av tyckare.

Vem det var som höll i den? Jajjemän, Bosse Larsson, en av programledarna i Riksgäldens reklamfilmer ”De dåliga förlorarna”.

Bosse Larsson, tidigare programledare för Allsång på Skansen. Men är han reklamfilm på riktigt eller inte?

Så efter mina jobbrelaterade frågor blev jag bara tvungen att ställa honom mot väggen, att få fram riktiga fakta.

Är reklamfilmerna där du är programledare på riktigt eller inte?

Efter några sekunders skratt svarade han.
– Jag och Arne Hegerfors spelades faktiskt in våra förra våren, men det är väldigt många som tror att de är på riktigt. En av dem var min 40-åriga dotter som ändå jobbar inom mediabranschen. Hon gick verkligen på det.

Han fortsätter:
– Hon som klagar emot mig under reklamen, spelade väldigt bra och jag minns att det var hennes första framträdande i TV-rutan. Jag tror att reklamfilmen just nu är nere i Cannes och tävlar i någon gala om bästa reklamfilm i Europa.

Där satt dem. Rätt ner i magen bara. För första gången sedan jag flyttade in i min lägenhet den 1 maj har jag använt ugnen som jag för övrigt tycker är en läskig manick. Jag säger akta er imorgon tisdag, till kvällsmat blev det nämligen två vitlöksbaguetter!

Idag tänkte jag av någon anledning ta upp just trrrreeeeee ämnen.

1. Vitlök
2. Värme
3. Baseball

3. För att komma igång börjar vi i fel ända. Vi räknar ned och startar med handknäppningar, 50-tal, stämsång, Rockabilly fast med låtar från idag. Det blir svängigt, skönt – det blir The Baseballs.

Min kära vän Hasse Brasse tipsade mig om gruppen och The Baseballs och jag fann varandra efter bara några toner. Låten ”Umbrella” har jag hört någon gång tidigare, känns som varit med i någon film, men jag vet inte vilken. En sak är klar:

The Baseballs är verkligen en home run.

2. Värme är skönt många gånger, men jag har alltid varit otroligt känslig mot det. Jag är en riktig kärring faktiskt. Det är många saker som jag inte klarar av att greppa som 99 % av de andra gör.

På gymnasiet gjorde klassen någon labb där vi testade våran känsla för kallt och varmt. Kommer inte ihåg exakt hur experimentet gick till, men jag minns att jag var överlägset känsligast mot framför allt värme, allt för att understryka mitt påstående.

Varför jag tog upp ämnet var att jag tänkte på det när jag ikväll använde min ugn. En av anledningar till att jag knappt nyttjat den är att jag inte gillar det där som kallas för värme.

1. Vitlök var något som äntrade mitt liv relativt sent. Jag trodde som liten att det smakade ungefär som lök, vilket är min största fiende i matbranschen. Jag tål verkligen inte rå lök, men det är inte det vi ska prata om nu, utan hans brorsa som heter vitlök.

Jag ska ärligt säga att jag aldrig någonsin, helt ärligt, känt att någon luktat vitlök. Däremot har folk sagt till mig kanske 2-3 gånger och jag vet att många har otroligt ont av att folk andas vitlök. Är det en överskattad grej? En sak som i alla fall är saker, att det är något förbannat gött.

Jag tänkte inleda med att berömma mig själv. Ärligt talat är jag ingen dålig förlorare. Det är både på gott och ont, men när det har gått så här långt som för de här personerna så börjar man undra.

Det är nästan så att man skäms för att vara svensk. Jag vet heller inte om det är roligt eller tragiskt, troligen någon kombination. Åsikterna går isär om de är på riktigt eller inte. Någon som vet?

På fredag eftermiddag bar det iväg till Halmstad. Jag visste på förhand att det skulle bli en galen resa och med facit i hand, så här på söndagskvällen, så fick jag rätt.

Tänkte faktiskt inte orda mer om den idag innan jag fått lite bildmaterial från en viss Stjerndahl som lekte proffsfotograf. Ni kan vänta er bilder, citat och tokigheter.

Kom hem från Halmstad idag på eftermiddagen och har sedan dess samlat upp lite roliga program som man missat från den gångna veckan.

Känner att jag vill komma lite närmare Parken i Köpenhamn och Danmark-Sverige som är imorgon kväll. Därför drar jag idag, fredag, tillsammans med ett tiotal kungshamnare/smögare (samma skrap) till Halmstad.

Ska ner till Martin Ove och Jocke som pluggar där Det kanske blir en eller par öl, inte mer… Vi höres på söndag.