Tre månaders väntan är äntligen snart över. På måndag klockan 22.00 lyfter planet från Sandefjord, Norge mot tegelhus, regn och Liverpool. Kommer under knappt två veckor följa mitt absoluta favoritlag Liverpool FC. Ett äventyr utan dess like, som jag bara kunde drömma om för ett par år sedan. Känns helt sjukt och ofattbart att jag lille Joel ska till Beatles hemstad och fotbollens Mecka.

Kommer att se Liverpool spela tre matcher på anrika Anfield. De är mot PSV, Manchester City och Portsmouth. Alla matcherna kommer jag att se från den klassiska läktaren The Kop. Fick igår reda på att jag och min reskompis Janne ska träffa Liverpools kanske kändaste fan innan matchen på onsdag mot PSV. Han heter Peter Sampara och är mest känd för att vara kläd i fullt av Liverpoolspins. Tänkt att jag med min bländande svengelska ska göra en intervju med honom, som jag ska ha till mitt projektarbete.

Min bostad under resan kommer att vara en kyrka (!). Om jag är snäll skulle jag få platsen under orgeln. Hört att det ska vara dyrt att leva i England. Om det krisar sig med pengar kanske jag blir tvungen att smutta lite vin, och ta några tuggor oblat. Känner jag mig sliskig och äcklig, så kan jag säkerligen ta ett kort bad i dopfunten. Ska erkänna att jag pratar en del i sömnen, både dag och natt tid. Bara jag inte drömmer om en viss Alan Smith, så jag slipper sluddra saker som ”fuck off” och ”you wanker”. Kan bli otrevligt och pinsamt. På sistone har jag ljugit en del här på bloggen, så jag funderar på att bikta mig. Bara man tänker efter lite, så är det ganska mycket kul som man kan hitta på i en kyrka.

Under min tid i England har jag på känn att det kommer bli en hel del toast, fish and chips och ett par Guinness. Är förresten första gången som jag sätter mig på ett flygplan på måndag. Kommer att under ett par dagar ta tåget till Birmingham och träffa min kompis Erik, och kanske också min släkting Sebastian. Såg idag på en klassisk Liverpool dvd med återblickar från 70 och 80-talet. Varför kan allt inte vara som förr? Idag finns dessvärre ingen motsvarighet till Rush, Hansen, Keegan, Heighway, Daglish, Clemence eller Barnes. Tyvärr förstörde en viss Graeme Souness allt på tidigt 90 tal, och Liverpool har inte hittat tillbaka till fornstora dagar sedan dess.

Svenska fotbollsgalan var lika tråkig som vanligt. Undantaget i år var musikvideon med bland annat de torra Lagerbäck och Lagrell som helt oväntat var lite små kul. Bokade igår klassresa till Bulgarien. Reser i slutet av maj och är borta en vecka. Hedman till Chelsea som water boy. Imorgon tänkte jag se lite handboll i kronbergshallen, innan det bär av ner till gamla för att se på a-lagets träning. Sträckte mig för tredje gången på en månad i fredags på fotbollsgymnasiet. Denna gången var det ena skinkan som fick sig en törn.

Tur jag ska se alla Liverpool matcherna på Anfield, för borta kan vi tydligen inte vinna. 0-0 idag borta mot ett uselt Middlesbrough är ett kvitto på det.

Ha det så bra allesammans, lycka till i DM och så ses vi om ett par veckor igen.

Dagens låt: Gerry And The Pacemakers – You’ll Never Walk Alone

// Hansson