Alla mina närmaste kompisar vet att jag jobbar på H-fönstret. Däremot är det många som inte förstår vad jag sysslar med hela dagarna och därför tänkte jag snabbt visa er det. Allt med hjälp av ett litet klipp.

Det ska dock tilläggas att precis innan vi spelade in så gick vår VD förbi och tittade strängt. Därför kände jag mej lite stressad under filmakten ifall han skulle komma tillbaka och se mej och Andreas göra denna så grymma rulle. Under inspelningen hade jag en liknande känsla som när man var liten och pallade äpplen...

Och det hela gick som tur var bra. Jag fick dock inga äpplen, men det blev i alla fall ett klipp och resultatet kan ni se här.

Bloggfilmare är självaste Andreas "Disco" Andersson som ni förövrigt kan se på bilden.

Allt detta är saxat från min bloggkollega Henrik Rydström, som till vardags är lagkapten i Kalmar FF. I ett inlägg på hans blogg tog han upp "Snackvarningar", ett ämne som jag tycker är riktigt intressant eftersom jag precis som Rydström ofta har ett och annat att säga till domaren under matcherna.

I helgen var det kalas för farsans dama Kristina som fyllde 45. Det hela ägde rum i vår "nya" ladugård där det var full fart hela kvällen lång. Vad som är roligt är att vi den senaste månaden röjt bort att bråte och skit som legat i stora delar av ladugården. När allt väl var borta la vi nytt golv och gjorde piffade till.

Kalaset med de 55 gästerna blev riktigt trevligt och det var otroligt skoj att fira Kikki som slitit väldigt mycket med denna ladugård.

Fick tagit lite bilder under kvällen...

På söndagen gjordes inte många knop. Först blev det fika hemma med damerna Isabel, Elin och Alikan innan vi åkte och såg Stångenäs mot Vallen. Ett riktigt toppmöte där SAIS tillslut kunde avgöra med tio minuter kvar.

SAIS är ju min moderklubb och där fostrades av en viss Stefan Alexandersson. Jag trivs otroligt bra i LFF, men är det något jag saknar med Stångenäs så är det Stefan. Det var han som lärde mej det lilla jag kan inom fotboll, plus att han är en fantastiskt fin och go människa.

Det var min sammanfattning av helgen som gick.

Erik Niva är sportjournalist på Sportbladet och jag bara älskar när han gräver fram rolig och intressant information. Jag som många andra blir i perioder beroende av dataspelet Football Manager som går ut på att man på ett rätt så verkligt sätt är tränare för ett fotbollslag.

Så här beroende blev entertainern Robbie Williams...

Allt var upplagt för de största konserter som England någonsin skådat.

I dagarna tre skulle Robbie Williams framträda på den gigantiska utomhusscenen vid Knebworth, strax norr om London. 375 000 personer hade löst biljett. Ytterligare 3 500 000 beräknades följa showen live på tv eller Internet.

Bara ett problem - Robbie Williams själv hade fastnat framför ett datorspel och kunde inte slita sig.

Han vägrade helt enkelt att gå upp på scenen.

-  Det är faktiskt en sann historia, som bara fick sitt slut när Robbie Williams turnémanager slet ut cd:n ur datorn och knäckte den i två halvor.

Miles Jacobson - vd för datorspelsföretaget Sports Interactive - skrattar:

-  Robbie är så entusiastisk att han till och med hoppade in som testare för en version av spelet.

Amy Macdonald är tjejen på mina läppar just nu. Den unga skotskan sjunger "This is the life" på ett otroligt skönt och ljuvligt sätt.

Ja det är ärligt talat sant. Saken är den att jag är uppväxt med dansbandsmusik, precis som många har växt upp med Bruce Springsteen. Mamma och pappa har alltid gillat den där genren som kallas för dansbandsmusik.

Och ja, jag tycker faktiskt det svänger och låtarna är lätta att sjunga med i. Jag har faktiskt riktigt svårt för att stå stilla när det kommer en riktigt go dansbandslåt på radion, jag måste tyvärr hålla tillbaka kroppen så att det inte syns att jag gillar det hela som spelas.

Jag skäms, förlåt alla som tror att jag är den där stora tuffa killen.

Idag har varit en rätt så annorlunda dag i mitt lilla liv. Inget jäkt för fem öre. Istället tog jag en tupplur på två timmar efter jobbet och sedan åkte jag med pappa till Börje (pappas jobbarkompis på kyrkogården) för att björkjakt i hans stora skog.

Varför skulle vi ha dessa björkar?

De två skogsmullarna pappa och Börje. Min pappa är snart 50 år och ändå så omogen...

Jo, för imorgon ska Kristina, pappas dama, ha 45-års kalas i vår ladugård här hemma på Bråste. Vad som är roligt är att vi den senaste månaden röjt bort att bråte och skit som legat i stora delar av ladugården. När allt väl var borta la vi nytt golv och gjorde allt fint, så att vi kan ha sådana grejer som tex kalas där framöver. Helt kanon.

Ikväll har det också varit lugna puckar. Har betalt hela fotbollsresan till London och tagit lite velbilder med Isabel. Hon har köpt två nya glasögon, men kan inte bestämma sig för vilket hon ska köpa.

Ni kanske vill ge henne ett smakråd?

Jag måste bara berätta om min nya bästa kompis. Det är min kära stressboll som jag alltid klämmer, biter, kramar, pussar, smeker på när jag är hemma. Helt otroligt skön och go att ha faktiskt. Beställde den på teknikmagasinet för typ 60 kronor och tjenare vilket kap jag gjorde! Jag rekommenderar alla att köpa en stressboll.

Min stressboll är mitt allt.

Imorgon är det hemmamatch mot Ödeborg, men först ska jag jobba till tolv. Efter matchen blir det kalas här hemma och sedan vet man aldrig var man hamnar.

Tills vi höres, ha det bäst! Vi ses när vi ses!

För en gångs skull ska jag inte vara klämkäck, rolig och pajas. Idag ska jag vara uppriktig och seriös. Detta blir en ny erfarenhet.

Nu i höst startar andra säsongen av ett program som kallas för "Videokväll med Luuk". Där bjuder Kristian varje vecka in en gäst som får ta med sig fem stycken musikvideos som på något sätt berört deras liv på ett eller annat sätt.

Sist men inte minst, ska man dessutom klargöra en "Skämslåt". Ett exempel på en sådan är att man spelar den på högsta volym när man är ensam i bilen, men som man inför sin kompisar inte vågar säga att man tycker om.

Jag tänkte kopiera Luuks programidé rakt av och bjuda in mej själv som gäst.


Fjärde delen - Elin Thunborg
En som verkligen har berört mitt liv är min flickvän Elin Thunborg. Jag lärde känna hennes mamma Anna redan på högstadiet där hon var min KF. Dessutom hade jag Elins pappa Claes under mitt sista år på gymnasiet i idrott. Av Anna fick jag MVG i gympa och av Claes fick jag bara VG, så ni förstår vem av föräldrarna som jag tycker bäst om...

Men det var först efter jag tagit studenten som det tog fart mellan mej och Elin på allvar. Först blev man så där blixtkär och vi bestämde oss för att bli tillsammans den 29:e juni förra året. Sedan trodde jag att den där kärleken skulle svalna, men det gjorde den ärligt talat inte. Nu efter drygt ett år tillsammans känner jag precis likadant för den där lille velan.

Det jag skriver nu är helt kopierat från min hemliga lilla dagbok som jag gömt långt inne i min kära dator. Idag var första gången jag läste det sedan jag skrev det den 18/2 2008. Jag upprepar: Detta är verkligen secret stuff.

Detta är kopierat från Joels hemliga dagbok den 18/2 2008.

Detta blad skriver jag helt spontant, utan att tänka på dittan och dattan. Denna text kommer jag att spara, kan vara kul att läsa när man blir äldre. Idag är det den 18 februari, imorn skulle farfar ha fyllt år om han fortfarande levt. Jäklar vilken bra farfar jag hade, SÅ enormt genomsnäll och go gubbe. Tänker inte på honom så ofta som jag kanske borde, men han finns alltid där och för mej är han lite av en förebild. Nu får jag en klump i halsen när jag tänker på den gamle gubben, men men, det är så det är.

Det är 2008 och Joel har för en knapp månad sedan fyllt 20 år. Ja, jag har gått på systemet. Jag jobbar från ett halvår sedan på H-fönster där jag faktiskt trivs himla bra, mycket tack vare mina jämnåriga jobbarkompisar. Jag lirar fortfarande fotboll och tycker det är grymt kul, men fotbollen ska jag erkänna är inte allt för mej, som den var för några år sedan.

Idag betyder min helt underbara flickvän Elin otroligt mycket för mej. Hon är faktiskt helt perfekt, jag lovar. Helt ärligt tror jag inte det går att få en snällare, omtänksammare, goare, finare flickvän. Det som framförallt gör henne så bra att vara tillsammans med är hennes tänk. Hon vet helt enkelt hur man ska uppföra sig. Att hon spelar handboll, har humor och är sportintresserad gör inte saken sämre. Något som också är viktigt är att hon kan skoja om sig själv, helt underbart.

Egentligen ska man inte jämföra sina flickvänner, men mitt förhållande med Elin kontra det med Emma, så är detta som natt och dag. Elin är helt toppen. Att hennes mamma o pappa Anna och Claes är helt kanon gör inte saken sämre. Tror inte man kan önska sig bättre svärföräldrar. Båda två är sjukt trevliga och helt underbara. Allt jag skriver nu är helt ärligt. Det lilla tråkiga med familjen Thunborg är att det är lite svårt att få kontakt med sonen Erik. Men men, han ska man väl lära känna lite bättre framöver. Annars är allt helt perfekt!

Just nu är Elin i fjällen, hon har bara varit borta i två dagar, men jag längtar redan så sjukt mycket efter henne. Det måste vara ett tecken på att jag tycker om henne otroligt mycket.

Denna text över är helt spontant skriven och den har jag aldrig visat för någon. Jag lovar.

Jag tror faktiskt aldrig jag haft så mycket unika läsare som jag har just nu och det känns riktigt roligt och inspirerande. Desto fler som läser min blogg, desto roligare är det att skriva och lägga ner tid på texterna, så är det bara.

Jag vill ärligt tacka alla som dagligen läser mina rader, det uppskattas verkligen. Idag har jag hittills haft 36 unika läsare och 57 träffat totalt, det är jag fantastiskt nöjd med.

Förhoppningsvis kommer jag framöver att göra min sida ännu mer rolig och intressant så att fler vill besöka mitt lilla krypin.

Har du förslag eller synpunkter på hur jag kan utveckla min blogg? Är det något som fattas? Vad kan bli bättre?

Verkligen alla säger att deras farmor eller morfar är den bästa och snällaste i världen. Allt jag kan säga om min farfar är att han inte var rik (minns att det enda pengarna han hade kvar efter sin bortgång räckte till en kamera som vi köpte), utan de pengarna som blev över gick till hyra, tobak (han rökte pipa) och en Aftonbladet som han köpte varje dag. Resten gick till sina två barnbarn - mej och lillsyrran. Det var inga stora presenter, men det räckte till godis och glassar varje dag och att det var tanken som räknades!

Det jag vill komma till är att jag träffade farfar nästan varje dag under min uppväxt och av han lärde jag mej att vara omtänksam mot andra, att skoja på ett ironiskt sätt och att en liten tjänst för en kompis alltid lönar sig i längden. Men det som jag framförallt lärde mej av farfar var: Att det är tanken som räknas, inte alltid hur mycket man får.

Farfar var verkligen genomsnäll. Som jag berättat hade han inte de stora pengarna, men med små medel och tack vare sin enorma omtänksamhet så kommer alltid Lennart Hansson att finnas inom mej på ett eller annat sätt. Helt enkelt är han min förebild i livet på hur man ska vara som människa.

Alter Bridge - In Loving Memory

I vanliga fall brukar jag hata så kallades trailers som alltid är innan den riktiga rullen börjar. I somras när jag skulle se Sex & City filmen hände något som sällan sker. Jag blev förälskad i en trailer och den var till filmen "Patrik 1.5" och sedan dess har jag längtat till premiären.

Gustaf Skarsgård, Torkel Petersson, Tom Ljungman.

Här har ni iaf trailern som gjorde mej extremt nyfiken på filmen Patrik 1.5.

För en gångs skull ska jag inte vara klämkäck, rolig och pajas. Idag ska jag vara uppriktig och seriös. Detta blir en ny erfarenhet.

Nu i höst startar andra säsongen av ett program som kallas för "Videokväll med Luuk". Där bjuder Kristian varje vecka in en gäst som får ta med sig fem stycken musikvideos som på något sätt berört deras liv på ett eller annat sätt.

Sist men inte minst, ska man dessutom klargöra en "Skämslåt". Ett exempel på en sådan är att man spelar den på högsta volym när man är ensam i bilen, men som man inför sin kompisar inte vågar säga att man tycker om.

När jag var 16 år blev jag kär "på riktigt" för första gången i mitt liv. Hennes namn var Emma och kom från Lysekil. Vi hade gått i samma klass på högstadiet, men då hade vi absolut inga känslor för varandra. Men när vi började på gymnasiet kom vi närmare och närmare varandra.

Minns att jag tyckte hon var sjukt snygg och en rätt glad typ. Efter många om och men blev vi tillsammans. Till en början var allt frid och fröjd och visst var det underbart att ha en flickvän att gosa med på kvällarna. Tiden gick och efter några månader var vårat förhållande inte alls som det var i början. Vi grälade en hel del och jag kom på att utseende inte är allt, utan att det nästan är precis tvärtom. Jag minns att jag ville göra slut efter ett halvår, men vi bestämde oss ändå för att köra på ett tag till.

Det sista halvåret tillsammans var inte bra, vi var helt enkelt för olika. Jag är uppväxt med en jargong där man hela tiden skojar med varandra på ett ironiskt sätt, men det var inte hon och sånt tycker jag är viktigt. Som alla vet är jag en sportnörd utan dess like och när inte ens flickvän tillåter en att se på all sport man vill istället för att hela tiden ligga i soffan och se på vanlig TV, då går det inte för mej i alla fall. Detta var några av de anledningar till varför det inte funkade mellan mej och Emma. Idag har jag absolut ingenting emot Emma utan nu önskar jag henne all lycka i framtiden och hoppas att hon hittar den rätta.

Som alltid är det fruktansvärt jobbigt när det väl tar slut. En låt som jag lyssnade otroligt mycket på under tiden precis efteråt var Pale Blue Eyes med Tom McRae. Tyvärr hittar jag inte versionen med han, men ni får nöja er med en annan.

Låten "Pale Blue Eyes" första vers förklarar mina känslor så klockrent om mitt första riktiga förhållande.

Sometimes I feel so happy,
Sometimes I feel so sad.
Sometimes I feel so happy,
But mostly you just make me mad.

Nu går det inte lång tid mellan inläggen. Men måste bara säga att jag precis satte min Lången på Oddset.

Äntligen - ja det är ordet för dagen.

Idag slog Liverpool för första gången, under Rafa Benitez, Manchester United och det med 2-1 hemma på ett kokande Anfield. Seger var dessutom rättvist, vilket var extra skönt. Riera stod för en lovande debut, Babel gjorde ett bra inhopp för en gångs skull, Liverpool spelade utan Gerrard och Torres under nästan hela matchen, Mascherano var kingen förutom tabben vid Uniteds 0-1, Keane känns totalt ofarlig, Liverpool leder just nu PL.

Precis som jag sa i videobloggen igår har jag jobbat idag. Efter det bar det av till Café Malís i Brastad för fika och tippning med Fredrik. Är så jäkla skönt att dricka lite kaffe, läsa tidningen ordentligt, tjöta och tippa. Fredrik är en gammal barndomskompis som jag numera träffar allt för sällan. När vi var mindre var vi med varandra flera gånger i veckan, men med tiden har det blivit mindre och mindre med den saken, vilket är synd för det är alltid kul när vi väl hittar grejer.

Just nu ser jag på det tyska derbyt mellan Dortmund och Schalke 04. Med timmen spelad står det hela 0-3 till Schalke inför 80.000 i publiken, grym inramning!

Snart kommer Elin och då ska vi se på Manchester City mot Chelsea.

Ha det gött! Vi ses när vi ses!

Ibland varken man orkar eller ha tid att blogga. Då gäller det att vara det där som kallas för kreativ. Då kom jag på den briljanta idéen att göra en videoblogg. Såg efteråt att ljuset på videon inte blev speciellt bra, men jag hoppas ordna det till nästa gång.

Mina besökssiffror stiger, det är riktigt skoj och det är tack vare alla er! Tusen tack allesammans!

För en gångs skull ska jag inte vara klämkäck, rolig och pajas. Idag ska jag vara uppriktig och seriös. Detta blir en ny erfarenhet.

Nu i höst startar andra säsongen av ett program som kallas för "Videokväll med Luuk". Där bjuder Kristian varje vecka in en gäst som får ta med sig fem stycken musikvideos som på något sätt berört deras liv på ett eller annat sätt.

Sist men inte minst, ska man dessutom klargöra en "Skämslåt". Ett exempel på en sådan är att man spelar den på högsta volym när man är ensam i bilen, men som man inför sin kompisar inte vågar säga att man tycker om.

Jag tänkte kopiera Luuks programidé rakt av och bjuda in mej själv som gäst.


Första delen - Fotbollen

Jag minns att en vit lapp satt fasttejpad vid min plats på dagis. På den stod det att SAIS fotbollsskola skulle börja om några veckor. Jag var sex år och pappa tog med mej till Brastad sporthall för att börja spela fotboll. Till en början var det ju ingen fotboll, snarare gymnastik. Men det var på den vägen det hela började.

Vad vore jag utan fotbollen? Det är jäkligt svårt att svara på, men en sak är säker och det är att fotbollen givit mig så otroligt mycket genom åren. Kompisar, uppfostran, glädje är bara några saker som jag fått.

Än idag har nästan allting jag gör en eller annan koppling till fotboll och så haft i snart 15 år. Att få vara med i ett lag är en otrolig upplevelse. Att träna, tjöta, vinna, förlora, kämpa tillsammans som ett lag är rätt häftigt när man tänker efter.

Jag har haft förmånen att ha lite så kallad talang och alltid haft lätt för mig inom fotbollen. Självklart har jag tränat en hel del på egen hand, men en del har jag att tacka bland annat farsan och morfar för.

Tittade snabbt igenom min telefonbok och räknade till att jag hade 130 kontakter. Av dom är det bara 30 personer som jag inte träffat via fotbollen och då räknar jag med kontakterna Pizzeria Valentino, Pizzeria Oasen, Pizzeria Puttes och Pizzeria Babylon. Resterande 100 kontakter har alltså en koppling till fotbollen som jag kanske aldrig träffat om jag till exempel valt att satsa på att bli punkare.

Jag kommer vara evigt tacksam för allt som fotbollen givit mig, den har format mig till den jag är idag.

Låten "You'll Never Walk Alone" blir min musikvideo när det handlar om fotboll. Den är inte bara mitt favoritlag, Liverpool FC, sång, utan dessutom passar den perfekt in på vad fotboll handlar om.


Gerry And The Pacemakers - You'll Never Walk Alone

Idag skulle vi egentligen ha mött Ed på Gullmarsvallen i en grymt viktigt drabbning för våran del. Dock blev matchen inställd på grund av för mycket regn och istället får vi sikta in oss på LFF:s kräftskiva ikväll...

Ibland är det bra att ha kompisar och ibland inte. Förra matchen åkte vi på pumpen rejält mot Grebbestad. Inget mer med det trodde jag innan jag fick se följande bildserie i min mailbox från min Liverpoolkompis Janne. Han hade tagit följande kort.

Jag och Disco har koll på situationen, precis som under hela matchen mot Grebbestad...

Jajjemän idag är det dags för mitt livs första kräftskiva. Detta ska bli riktigt intressant. Igår gjorde jag i ordning ett blad med nubbvisor. Kan avslöja att detta är den första...

Melodi: Hej tomtegubbar

Hej allesammans är ni redo,
för nu börjar kalaset.
Hej allesammans är det säkert,
att ni fått något i glaset?

En liten sup och lite mat,
det är precis som vi vill ha't.
Höj allesammans högra armen
och sedan tömmer vi glaset.