Där satt den sista spiken.
Efter två veckors arbete tar jag semester igen.
Denna gång blir det i en vecka.

Men innan jag släcker ner datorn på jobbet tänkte jag vela lite. Det är en av mina specialiteter. Här kommer ni få se tre olika bilder/sidor av min ”sommarkompis” Hasse Brasse, även kallad ”Slasken”. Fotografen är ingen mindre än jag själv.

Han sitter just nu mitt emot mig på Knatteredaktionen, men förhoppningsvis märker han ingenting.

 

Mysigt.

 

"Slasken" kan använda sin mun till mycket...

Zlatan?

Ha det gött! Nu tar en annan semester i en vecka. Måtte djävulen ta alla regndroppar.

// Joel

Fotboll vore inte fotboll om det inte var för smaskiga inslag som dessa…

 

Men om vi för några sekunder ska släppa greppet om min stora hobby och byta riktning mot något som jag inte har… humor.

För det första är jag rätt nöjd över min rubrik i onsdagens LP. ”Sunny Standup skrattar hela vägen till… Lysekil.” Det var inte jag som skrev införartikeln, men det är jag som ska bevaka morgondagens händelse i Havsbadsparken. Kan bli episkt.

Gänget som kommer till Lysekil. Foto: Fredrik Fagerberg.

Men dessförinnan, samma kväll, rättare sagt två timmar. Klockan 19.00 börjar Bohuslän All Star mot Flensburg i Lysekil. Ett arrangemang som jag skrev om även förra året och som var väldigt häftigt när Kronbergshallen satte publikrekord. Vore kul om det kunde bli något liknande imorgon.

Ifjol besökte 1 200 personer Kronbergshallen. Foto: Lennart Hård.


Det är kul att kunna förena nytta med nöje... 

Och just det. På fredag går jag på semester. Har en sista vecka innan val-stressen tar fart.

 

Nu ropar sängen och då är det bäst att man lyssnar…

// Joel

Sitter hemma och har precis självtorkat efter en dusch.

Genom åren har jag alltid gillat Magnus Uggla och hans kaxiga texter.
Ikväll förklarar hans låt ”Kung i baren” hur jag kommer känna om ett par dagar. 

Fast man saknar allt av värde

varje månad den 24:e

men i samma stund

som lönen går att nå

skall det genast ut och handlas

hela klädskåpet förvandlas

sen man svurit aldrig mera äta

nudlar ifrån Tokyo

skall hela ens gäng ut på en sväng

och sätta sprätt på varje peng

När jag bodde hemma och jobbade på H-fönster undrade varför alla hela folk snackade om den 25:e varje månad. Men nu när jag bor i egen lägenhet, har egen bil och har massa räkningar att betala varje månad vet jag vad ”de där” snackade om när Joel Hansson var ung och oförstående.

Jag hatar egentligen när folk snackar om om att de har dåligt med pengar.
Men.
Det är min verklighet och sparkontot mår skit. Anledningen till varför jag surar lite extra idag stavas Hoffmaestro som spelar live på Havsbadet ikväll, min hemstad.
Istället får jag sitta hemma själv och pilla på´n  och snart är det hög tid för läggdags.

Imorgon väntar ännu en arbetsdag och nya äventyr på Lysekilspostens sportavdelning där jag nu är vikarierande chef när min pappa, kollega och vän har semester.


På tal om annat…

… jag har börjat köpa blåbärssoppa. Smaskens tills sista klicken.

… herrejävlar så fint det blivit nere i Lilla Ålevik. Var där nere ikväll och lirade volleyboll med jobbarkompisar Hasse Brasse Slasktask, Gabbe, Abbe och ett gäng till. Där har kommunen verkligen gjort ett fint jobb.

… tummen upp för Ålevik Open 2010. Första upplagan av beachvolleyboll-turneringen är ett faktum på fredag. Ett härligt initiativ grabbar!

… på fredag kommer Martin-Ove, Jimmie, KD, Hartvig och Stjerndahl till Lysekil med båten. Kan bli bögigt magiskt och samma dag är det löning!

…. Tanken var att jag skulle se Oskar Linnros i Grebbestad. Jag tackade nej och ibland är det skönt att man väljer rätt alternativ. När andra låten spelades blev det strömavbrott och spelningen kunde inte återgå till det normala. Snacka om fiasko. Oavsett, en vacker dag ska jag se Oskar den Store live.

… det är högsommar, den bästa tiden på året, men ändå längtar jag lite efter hösten när HM:s katalog dök ner från brevinkastet.

 

Innerst inne gillar jag dansband. Och den där Joel brukar vara ärlig och här kommer en ny klassiker som jag fick upp ögonen för under veckan.


 

// Joel

Skönt. Nu är Joe Cole klar och äntligen kommer Liverpool att nämnas i förhandssnacket om Premier League-titeln i år igen.
Ni vet ju.
Inför varje säsong är det Liverpools tur.

Joe Cole är en riktigt bra värvning. Han är 28 år, han kommer gratis, han är engelsman och framförallt kan han spela fotboll på båda kanterna. Som ni alla vet har alla spelare en förmåga att sänka sig i Liverpool (förutom Torres, Hyypiä och ett par till) så ett Liverpoolfan ska inte ropa hej innan vi är över floden Merseyside.

Roy Hodgson and Joe Cole.

Men värvningen av Joe Cole från Chelski är ändå ett steg i rätt riktning. Visst han får en smaskig lön, är skadedrabbad, men förhoppningsvis gör detta att andra spelare av klass (Torres, Gerrard, Mascherano) kommer att stanna.

Säsongen har inte ens börjat eftersom Liverpools första träningsmatch som skulle spelas i helgen blev inställd. Det är långt att vandra och tar de röda en Champions League-plats nästa får vi vara nöjda efter en turbulent tid och framtid i klubben.

Welcome Joe Cole, Liverpools number seven. 





// Joel

Nu för tiden gör jag sällan mål i fotboll, den tiden är liksom förbi.

Men de som är mer vana att sätta bollen i nät har två val.
Antingen gör de ett ”enkelt” mål eller så försöker de sig på ett ”svårt”.

 

Grabbarna på den här listan hamnar alla i en bunt under alternativ två. Detta är faktiskt en av de bästa listor jag sett över snygga mål… och alla är från säsongen 2009-2010.

 

Visst en glidtackling eller en tunnel kan vara snyggt också, men dessa mål alltså.

”Oj oj oj”, som Glenn Hysén hade uttryckt saken…




//Joel

Oj här fanns det mer än mycket att redovisa.
Bröllop, en galen midsommar, reunion-fest med SAIS P-88. 

Jag har tagit fram overhead-projektorn och här nedan har ni texter, bilder och videos.

Men vi börjar med det färskaste – Lars Winnerbäck i Grebbestad, onsdagen den 14 juli. Jag och ”mina” damer (Isabel, Alikan och Lina) tog bilen till en annan kuststad, några mil mer åt norr. Jag pratar om Grebbestad.

För vi gillar ju den där Lasse Winnerbäck, det är han som man är uppväxt med under tiden i högstadiet och sedan dess har man varit fast som i cement. Tror det var femte gången jag såg honom live och denna var en av de bästa.

Det blev inte sämre när vi på plats träffade Robert och Martin-Ove (det var bestämt innan) och som uppvärmningen spelade Florence Valentin, Laleh och Melissa Horn. Men det var kung-Lasse som vi alla väntade på och exakt klockan 21.00 äntrade han scenen och sedan var det fullt ös i två timmar.


Martin-Ove, en av få från Kungshamn som gillar Lars Winnerbäck. Han är den enda med egran vett :)



My sister and I.

Nu över till nästa avdelning – midsommar. Under måndagen, fem dagar före, dök idén upp om att vi skulle ha festen hemma hos pappa och Kristina på Braste i Brastad. Tankarna flög, vi planerade, övertygade tröga folk om att komma.

Med facit i hand skulle jag vilja påstå att det blev… succé. I en ladugård på landet, mitt ute i ingenstans, vallfärdade folket för en klassisk och ”riktig” midsommar innehållande sånghäfte, grillning, midsommarkransar, björkar, svenska flaggor, dans runt stången, lekar och lite disco. Totalt tror jag att vi blev ett 40-tal personer, förbaskat skoj och jag har aldrig tidigare känt samma midsommarkänslor.


Alikan startade dagen med att plocka lite blommor till sin kära krans.


På morgonen var det hög tid för den klassiska fotbollen och brännbollen blandat med lite alkoholhaltiga drycker.



Först var det grill.



Som nästan varje midsommar, så firade vi midsommar tillsammans med ett gäng damer från Avesta.



Lina var utnämnd till lekledare när vi dansade kring stången. Och som hon gjorde det...



Hula och Simon gör sitt bästa kring stången.



Martin, Jeppe och Micke – tuffa, hårda och coola grabbar.



Dagens festkommitté – Lina, Joel, Isabel, Fylking och Alikan.



En kompis "somnade" lite för tidigt och bars ut på gräset i sin soffa.



Fylking hoppas sopsäck.



Kajsa, Wille, Tobbe och Marie ser ut att ha det skoj.



En vecka senare, den 3 juli, var det Anna och Andreas stora dag när de gifte sig i Lysekils kyrka. Min fluga var på och även min nya vapendragare – kameran. Jag hade fått uppgiften av brudparet att vara bröllopsfotograf.

Jag fotade i kyrkan, alla paren och under festen på Oskars. Riktigt skoj!

Sedan fick jag dessutom hålla ett tal för första gången i mitt liv och det löd på följande vis.

”Exakt klockan 10.08 idag morse, ringde jag en av dagens Toastmaster Christian Lycke. Jag vill poängtera det, idag klockan 10.08.

Jag ville snabbt och enkelt få reda på var, när och hur man lämnade över presenten till brudparet. Jag kan tycka att det var en relativt enkel fråga, men den fick oanade konsekvenser…

 

Det var först då, som den käre Christian Lycke berättade att vi ungtuppar som står här, Wille, Hula och Joel ska hålla ett tal. Detta kom som en chock knappt fyra timmar innan vigseln i kyrkan.

Och det ska sägas, detta är samtliga tre första bröllop någonsin.

Men eftersom inte någon av oss tre är från Västkustens pärla, Skalhamn, och har hunnit gå på tio bröllop innan man fyllt 25 år, så kommer inte detta att bli något tal a’la Daniel Westling.

Men en sak vet vi säkert och det är att vi vill önska er all lycka i framtiden. Andreas, Skalhamns kung sedan 1981, och Anna… Skalhamns nya drottning".

Så kan ett tal vara om man snickrar ihop det på en halvtimme…

Brudparet Anna och Andreas.


Sonen Sebastian ville vara med när det var dags för vigsel.

Sött är ordet.


Det började regna... ris.


Ronny & Ragge kom på besök, fan, Andreas barndomsidoler, fan.



Några välkända ansikten i Lysekil. Patrik, Ida, Bacon, Wille, Snygg-Anders och Malin.



Sist men inte minst så måste jag visa min fluga. Magic.


Vi hoppar fram en vecka och ännu en lördag. I ett par års tid har jag och mina kära vän Daniel Jönsson snackat på att vi måste samla det gamla ”goa” gänget som vi hade så många härliga år tillsammans med, SAIS P-88.

I maj tog vi tag i handlingarna på riktigt. Bokade SAIS klubbstuga, kontaktade alla spelare och ledare och plötsligt var det den 10 juli. I samma pris fick vi inbakat ett härligt sommarväder och heldagen blev verkligen en fullträff.

Först lirade vi lite fotboll på Tuntorp, konstaterade att allt var som förr, Hallberg skrattade, Adam kan fortfarande bara passa med yttersidan och Lisa Wilhelmsson har fortfarande inte skaffat sig humor.

Sedan blev det givetvis ett gäng lekar, grillning och en himla massa minnen från förr. Plötsligt var klockan 23.00 och vi tog bussen ut mot Lysekil där vi sedan ägde Pråmen…

Här är vi samtliga. SAIS P-88. Tack för en galen dag.



Sjöberg tappar balansen efter en lek.



Stefan, vår coach, iklädd mössan han köpte på Dana cup i Danmark för snart tio år sedan...



Nja. Lite skratt. Irländsk julafton funkar A L L T I D.



Splisch, splasch – Kenny Svensson.



Dagens höjdpunkt. Synd att bilden inte är tagen någon halvsekund senare när Hallberg missar bollen med en halvmeter och smeker Johans revben med högerfoten. //Jönsson.



Han gör sig i musch, den gamle Jönsson.



Full fart mot mål!



Lag "Lisa" testade att skratta en gång under dagen...

Min två veckor långa semester börjar sippra ut. Men jag kan konstatera att den hittills varit välbehövlig, underbar och magiskt rolig. Det har varit golf, spontanresa till Kungshamn, fest på Smögen, utflykt till Gränna, VM-final, Timbuktu och Gud vet allt.

SAIS P-88 fotograf: Denice Jönsson.

Men det är några dagar kvar och framförallt en fullspäckad helg.
Fredag: Fibes oh Fibes på Havsbadet.
Lördag: Heldag med laget. Först är det frukost på Luna, sedan bygga scen till Galenskaparna, fira Isabel som fyller 20 år samma dag, och på kvällen hakar jag på lagfesten med gubbarna igen.

 

På tal om annat…

… ett stort grattis till Spanien.

 

… jag älskar att lusläsa dagstidningar på sommaren när jag har tid och bara kan ”va”.

 
Love. Love. Love.


… jag håller för tillfället på att leverera ut priserna från VM-tipset. Om pristagarna undrar…

 

… tack alla som gratulerade mig på min namnsdag i tisdags.

 

… det åskade lite i måndags.

 

Dagens låt: Michael Buble – Baby (You've Got That It Takes) (with Sharon Jones & The Dap-Kings)

Nu ska mina senaste händelser vara uppsopade och jag hoppas att jag inte lämnade några dammråttor kvar…

// Joel

Regnet smattrar mot fönsterrutan. Jag har semester. Egentligen borde jag inte sitta här.
Måsten väntar – duscha, städa, möte och annat.
Ikväll anländer Daniel Jönsson, min bästa vän, och i helgen väntar… barndomsminnen.

Jag minns det som igår, trots att jag då var fem år och gick på Ängens dagis i Brastad. På ”min” plats låg det en lapp och det var inte vilken som helst. Den berättade att Stångenäs AIS fotbollsskola skulle börja om några veckor.

Givetvis var jag på plats när allt startade upp i Brastads sporthall. Till att börja med var det mer gymnastik än fotboll för oss ungar, men skoj var det.

Vi växte till oss och gänget började spela sammandragsmatcher.

En sak ska ni veta. Mitt minne är inte alltid min starkaste sida, men när det handlar om fotboll så är det extremt bra. Jag minns nästintill allt och självklart kommer jag ihåg laget första ”riktiga” match.

 

Vi åkte till Bullaren. På andra sidan stod stora stygga Hunnebo. Jag minns att vi vann med 12-0, i vår första match!


Det var starten. Sedan dess rullade segrarna in, för vårat lag, pojkar födda 1988 var rätt duktiga.

 

Men det jag vill understryka är att vi hade förbannat roligt tillsammans. Den kärnan och grupp som skapades under barndomsåren. En underbar tid som formade mig till den person som jag till stora delar är idag.

Vi fick lära oss att ingen är bättre än någon annan, att alla drar sitt strå till stacken, att vi gör det tillsammans.

Klassiskt svenskt, men det är också så som jag är.

När vi blev ungefär 15 år började laget att splittras, många fick upp ögonen för andra intressen, andra spelade vidare, vissa började spela med dem som var äldre.

Men på lördag, den 10 juli, är det dags för SAIS P-88:or att samlas igen för en reunion-fest.


Totalt blir vi runt 20 personer med ledare och spelare som under i stort sett hela dagen ska umgås i området kring SAIS klubbhus.

Det kan bli nostalgiskt…

//Joel

Ikväll är det träning och Magnus Betnér på Däcket.

Imorgon fredag är det match mot Henån på Gullmarsvallen.

På lördag gifter sig Anna och Andreas.

 

Men månaden juli kunde ändå ha startat bättre. Imorse väcktes jag av att något måste upp ur min kära mage. Efter någon minuts väntan kommer det upp en massa härligheter och så har det fortsatt under hela dagen.

Magsjuka och feber är inte jävligt roooooligt.

Med andra ord har jag redan nu avbokat Magnus Betnér på Däcket och morgondagens fotbollsmatch. Det är piss och baj.

Förhoppningsvis har jag piggnat till innan bröllopet. Det vore surt som bävern om jag skulle missa Anna och Andreas stora dag. Och igår var jag dessutom på Torp och inhandlade outfiten till bröllopet. Nu kanske kavaj, finbyxor, skjorta, väst och fluga är köpt förgäves.

 

Mina bästa vänner idag?

Rätt svar: Alvedon, Ramlösa och blåbärssoppa.
 

Och inte några VM-matcher att titta på här hemma i ensamheten…  

//Joel