Ofta får jag höra följande kommentar av kompisar och andra:
– Fan Joel, du bloggar dåligt nu för tiden, förr kunde du skriva två inlägg om dagen.

Jo men tjena. Så har det kanske aldrig varit, men…

 

Därför har jag styckat upp dagens rader i just två delar. Nöjda?

 

Det är lite så som jag jobbar. Både när det gäller bloggen och på krogen…

Finns det inget av högsta kvalité så står jag hellre över och väntar tills damerna jag är ute efter nappar. Sån är jag…

 

Och när vi ändå diskuterar kvalité och kvantitet så har jag osökt kommit över ett antal videos som speglar vårt samtal.

 

Jag tror det var för två veckor sedan. Jag och Fylking har precis varit och spelar pingis i Korpen. Efteråt ville jag ut och springa, något som inte min kompis var lika sugen på.
– Medan du är ute och springer kan jag laga mat till oss, jag ska bjuda på något smaskigt, säger Fylking.

 

Och detta är synen som en nyduschad Joel möts av…

 

Kvalité:

 

 

Förra fredagen var det födelsedagskalas för Lina. Bara ett fåtal gäster var priviligerade att komma. Efter maten blev det hög tid för spel och det var ett riktigt roligt sådant. Det heter ”Med andra ord” och alla förutom jag hade tydligen spelat det innan.

 

Så här lyder beskrivningen av spelet:
Du ska säga samma sak, med andra ord, under tidspress! "Du har den på ryggen när du hoppar ut ur ett flygplan på 1000 meters höjd.” När din lagkamrat sagt "fallskärm", tar du kvickt nästa pollett.

 

Och vissa förklaringar blev roligare än andra…

 

Kvantitet:

 

Ja just det, jag höll på att glömma. Om du har tid och lust finns det ett färskt inlägg strax nedanför.

 

Jag har nämligen skrivit två inlägg idag…

 

Äsch, inget större.

 

// Joel

Vi får väl ta ett tag, om än ett litet sådant.
Har inte så mycket att rapportera om egentligen, men…

Vi gör vårt bästa, det brukar åtminstone räcka en bit på vägen.

 

Jag gillar ju att vara spontan och det är ungefär vad de här raderna kommer att handla om. Jag har verkligen inget manus för denna text, tangenterna bara går av sig själv och jag följer snällt efter.

 

Kan väl berätta att jag för tillfället sitter och snackar med en viss Lina Andersson över Facebook. Hennes kusin, tillika min goda vän, Niklas ”Fylking” Johansson har precis varit i mitt krypin och varför ska jag berätta på nästa rad…

 

Idag har det regnat, regnat och ja, regnat. Därför bestämde jag mig för att åka till Hemmakväll för att hyra en film, ett inslag som inte händer särskilt ofta i min vardag. När jag går från parkeringen mot butikens ingång vibrerar min telefon.

I andra änden av luren pratar Fylking som hade som förslag att vi skulle hyra film.

– Haha, jag är precis på Hemmakväll, fasen va bra tajmat, säger jag och fortsätter:
– Jag har ställt in mig på att hyra en film om John Lennons uppväxt, funkar den eller?

– Jajjemän, säger Fylking.
– Bra, jag hyr den och plockar ihop två godispåsar, så ses vi hemma hos mej om en kvart?
– Nej lille Joel, du får allt hämta mig, det ösregnar.
– Absolut. Jag ringer när jag är på väg, vi höres.

Klick.


Vi såg filmen som heter ”Nowhere Boy”, käkade gôtta och mådde prima. Rullen var dessutom väldigt bra, det måste jag säga. Filmen slutade där Beatles riktiga karriär tog fart på allvar och vi ville verkligen se vidare hur det egentligen gick till under deras storhetstid.

På tal om annat…

… ska jag och min kära vän Hartvig på Robert Gustafsson 25-års jubileum den 10 februari i Göteborg på Rondo. Kan bli riktigt skoj. Potentialen finns!

 

… Liverpool är på G!

… i måndags tog lag Lysekilsposten femte raka segern i pingis-korpen. Inget större…

… RIP bläckfisken Paul.

 

… tack för idag. 



Dagens låt: Eliza Doolittle – Pack Up



// Joel

Det är fredag och om en dryg timme slutar jag jobbet.
Kort och gott.
Jag vill ge er ett gott skratt inför helgen…

Radarnas radarpar – Joel "Charlie Chaplin" Hansson och Christian "Benny the Cop" Lycke. Magic.

Trevlig helg!

// Joel

Först upptäckte man att jorden var platt, sedan uppfann Bell telefonen i slutet på 1800-talet och ett antal decennier därefter var den här – Scannern.
Om det inte varit för en viss Tomas Brolin och att utvecklingen gått framåt så hade det inte blivit något inlägg idag.

Först och främst vill jag tacka mitt arbetes scanner. Om det inte varit för den så hade jag inte kunnat visa det jag här under kommer att göra.

Vi backar bandet till i början på det galna 1990-talet, då det var fantastiskt med VHS-band, då mittbenan levde sitt flashiga liv och då Sverige gick långt i fotbollsmästerskap.

Jag pratar givetvis om min uppväxt, mina första år i livet, och märkligt nog är det några händelser som har fastnat på de gamla kamerarullarna som på den tiden tog två veckor att framkalla på Lasses Foto i ”stan”.

Nu låter det som att jag blivit en gammal gubbe, trots att jag fortfarande bara är 22 vintrar.

 

Det finns minnen och sedan finns det minnen som aldrig kommer att suddas ut. Jag snackar om ”Backa Cup” som avgjordes på min alldeles egna fotbollsplan, på vår tomt där jag är uppväxt, en kilometer utanför Brastad-skylten.

Det var så här. Tomas Brolin var en jäkel på fotboll och om man är extremt duktig på någonting så hamnar man i TV. En kanal gjorde ett reportage om Brolin, Sveriges nya lysande stjärna, och han berättade för journalisten att han fått en egen fotbollsplan av hans föräldrar.

Då ringde en klocka hos min pappa Ulf. Hans fotbollstokige lille son, sju år, skulle givetvis också få sig en fotbollsplan. Men var, när och hur?

En dag var pappa ute och gick, när han gick förbi våra grannar såg han en ledig plätt med åker, bara 20 meter från hans och mammas hus.
– Där ska vi göra en fotbollsplan, tänkte pappa.


Han ringde ”Rolf på Öhed” som kom och plöjde åkermarken som var ungefär 60 x 30 meter. När det var klart drog min farfar Lennart ett stort lass som ägnade massvis av timmar när jämnade till marken och tog bort miljontals av torvor.

Efter ett tag började farfar, med hjälp av pappa, att kratta och allt eftersom började man att så nytt gräs som skulle göra mattan till rena rama golfgreenen.

Vi snickrade ihop egna mål, ordnade hörnflaggor, nät till målen, och till och ordnade vi ”riktiga” vita linjer. En kompis till familjen, Robert Algeröd, jobbade då på kommunen som vaktmästare och han gav oss en maskin som gjorde äkta linjer, riktigt läckert!

Allt var på sin plats, det var bara en sak som fattades – en turnering.

Självklart kom den att kallas för ”Backa Cup” eftersom det är stället där jag är uppväxt.

Så en ljuvlig sommardag hade vi alla samlats, mina kompisar, familjer, grannar och andra vänner. Det var hög tid för avspark.

Jag minns att mitt lag inte var särskilt bra, de som vann var ”Stens Stars” som syftade på en viss Sten Bergman.

Backa Cup gick av stapeln under två eller tre år, där går mina fakta isär.

Klara fakta är däremot att det var en turnering och ett minne som jag aldrig någonsin kommer att glömma.



Uppe till vänster kan ni skymta vårt hus, till vänster står en nöjd Sten Bergman, i gul t-shirt ser ni en viss Joel, tätt följt av grannen Ronny, Malou och Filip Bergman vid mittpunkten. Backa Cup.


// Joel

Helgen är över.
Vad som framförallt har bränt sig fast i mitt minne?
Simpson-Marge, Benny the cop och grannen i Beck.
Välkommen till min alldeles egna version av Aftonbladets ”Klick”.

 

Lördagen blev både som den var tänkt och lite tvärtom. 11.15 startade min Hyundai Accent att rulla, bredvid mig som kartläsare satt Chrille Lycke och målet vi gemensamt siktade på var Strömstad. Där skulle vi hämta en 4,5 liter stor Whiskey, Famous Grouse, som var ämnad till Thomas Sernemo i 30-års present.

 

Vi visste redan att det fanns två Systembolag i Strömstad, men det vi skulle till låg på Oslovägen. Vi hittade snabbt, kom in genom dörrarna och plötsligt kändes det som att vi var utomlands…

Under våra tio minuter i butiken hörde jag inte en enda svensk röst, helt ärligt, till och med affärsbiträdet var utländsk. Resten var norskar, överallt, och lokalen var fullproppad och då snackar vi under mitten av oktober, tänk sommaren!

Butiken hade ungefär sju stycken kassor och alla hade en 15 meter lång kö. Efter många om och men slog vi våra svenska kloka huvuden ihop – vi var på fel Systembolag, det andra låg tydligen också på Oslovägen, fast 500 meter längre bort.

Vi åkte dit, köpte den undanlagda stora Whiskeyn, innan vi åkte hem sjungandes i mitt vrålåk.

Under resan hem pratar jag med min Strömstads-kompis vid namn Tingel och han berättade att en av butikerna går näst bäst i hela Sverige. Och jag är inte förvånad…

Det var dags att klä upp sig, att bli man för en kväll.

Som sagt, vi skulle på Sernemos 30-års kalas i LFF:s klubbhus. Mamma slängde hem mig till Lyckes lya, vi drack lite och gjorde oss snygga. Födelsedagsbarnet hade ett krav för att man skulle få komma – klä ut dig till en skådespelarkaraktär.

Joel ”Charlie Chaplin” Hansson och Christian ”Benny the Cop” Lycke var klara för att kliva in i sina respektive gestalter och vi vandrade bort till festen med förhoppningen om att vi skulle få huvudrollen.

Väl där blev allt lyckat, tiden flög verkligen iväg. Hade helt galet skoj tillsammans med grannen i Beck, Alice i Underlandet, Zorro, Marion, Lisbeth Salander, Lejonkungen, Simpson-Marge och alla andra härliga karaktärer.

Tusen tack Sernemo för en grym kväll och det vore kul om du ropade till när Whiskeyn är slut. Vi får väl köpa en ny när du fyller 50 år…


Ett gäng goa karaktärer.



Bakom dräkten? Petejjjjj Isak.



Tre gringos. Visone, Peter och Larsson.



Min favorit-karaktär under kvällen. Ulrikas syster var helt klart snyggast. Typiskt att min mustasch skulle ramla av...



Jag blev bara tvungen att testa den blåa kalufsen.



Slätteskär som Bruno var ett av många ess på festen.



Carro behövde inte byta efternamn trots att hon klädde ut sig...



Lycke som "Benny the Cop" i Kopps. Sjukt likt!



Självklart får vi avsluta med födelesdagsbarnet Thomas Sernemo. 30 år!



Vi tittar i kalendern, söndag är en röd dag och enligt den Kristendomliga tron är detta veckodagen när man ska ta det lugnt och vila. Det har jag gjort, bokstavligen.

Jag har ätit kycklingrulle från Charlie Chaplin (den ingick som sponsring), sett Liverpool bli derbyförnedrade mot Everton, se LHK-herrarna jogga hem två komfortabla poäng i Kronbergshallen och för tillfället kollar jag på rullen Rallybrudarna med hög mys-stämpel.

På måndag blir det Korpen, tisdag Real Madrid – Milan och på onsdag är det återigen dags för "Vuxna män som gör saker tillsammans". Med andra ord Champions League-night med en viss Hula som lagar en massa mat till Räkan, Matte, Joel, Fylking och Väggen. Kan bara bli världsklass, igen!

 

Så. Nu har du koll på mig.

Så. Nu ska jag ta min käpp, hatt, frack, långa skor och gå och lägga mig.

Så. Det blev en föreställning idag med.

// Joel ”Charlie” Hansson

Det är fredag och det är sent.
Jag har lämnat mina vänner för lite kvalitetstid med datorn.
För det är nämligen imorgon som det smäller på riktigt och dagen kommer att få en liten annorlunda början…

Tidigt imorgon lördag ska nämligen min kära vän Christian Lycke och Joel åka till Strömstad. Anledningen är att vi senare på kvällen ska till Thomas Sernemos 30-års fest och eftersom vårt bästa kort i n t e stavas framförhållning så får det bli en utflykt till Bohusläns nordligaste tätort.

 

Där är det tänkt att vi ska inhandla presenten till födelsedagsbarnet och jag kan lova att han blir grymt nöjd.

Till festen är det också krav på att man ska klä ut sig till en skådespelare. Min outfit blev klar igår och jag kan avslöja så mycket som att min karaktär har en hatt, käpp och att en pizzeria i Lysekil är döpt efter honom. Stil, svartvitt och klass är ordet…

Vad som har hänt ikväll? Förutom att jag spelat bowling med ett tjog av kompis, varit på After Work och tittat på Idol hemma hos Wille, så har det inte hänt så mycket. Men jag är för tillfället glad och har en härlig känsla i kroppen.
 

Nu tänkte jag somna till Köln – Dortmund som jag spelat in. Tänkte testa en gång att slumra framför Tv:n…

 

// Joel

Många har förstått att jag börjat gilla Bundesliga mer för varje dag som går.
Den är nog också den ligan som jag sett flest matcher från i år och den gör mig sällan besviken.
Jag brukar snacka om att den är underhållande och vad säger man om detta?

Detta är visserligen Zweite Bundesliga, den näst högsta divisionen i Tyskland. Det är match mellan klassiska Hertha Berlin och Aachen. När klockan har tickat upp emot 55 minuter, då inträffar en märklig händelse.

Domaren för kvällen är en kvinna och en spelare i Hertha ska klappa henne på axeln, men han träffar några centimeter fel…

 

Den kvinnliga domaren kopplar situationen direkt och ett rött kort är det enda rätta? Nej nej, istället blinkar hon med ögat och fortsätter som att ingenting hade hänt. Snacka om att ha känsla. Världsklass!

 

 

 

Nu tänkte jag bege mig in till Torp för att ragga efter en vinterjacka. Jag hoppas att det blir en varm historia…

 

// Joel

When I see your face
There's not a thing that I would change
Cause you're amazing
Just the way you are
And when you smile,
The whole world stops and stares for awhile
Cause girl you're amazing
Just the way you are

Det är måndag och vi har precis startat motorn för en ny vecka.
Och jag har gjort det med en låt på hjärnan som jag bara spelar om och om. Igen och igen.
Jag har också börjat veckan med att vinna premiären i Pingis-Korpen och det med 5-0 i matcher.

Jag och min vän och kära kollega Jonas Larsson spelade bordtennis tillsammans när vi var små. Visserligen är han sju år äldre än mig, men jag minns att vi lirade ihop uppe i Stångenäs skolans gamla gympasal. Vi representerade SAIS.

Under vinterhalvåret var det turneringar i stort sett varje helg och man for över hela Bohuslän för att lira tävlingar. Jag spelade mellan jag var åtta och tio men sedan tappade jag lusten helt. Jag tror det berodde på att träningarna alltid var likadan, med andra ord, bara spel och inga övningar.

 

Sedan dess har jag knappt rört ett rack och därför är det nu sjukt kul att lira i Korpen uppe i Mariedalshallen. Efter ett par träningar drog seriespelet igång ikväll måndag och Jonas och jag bildar ett lag som vi självklart kallar för Lysekilsposten.

 

Jag måste klargöra att Jonas absolut är den bäste av oss två, jag har än så länge inte tagit ett set mot honom och då har vi spelat runt 20 stycken.

Men i alla fall, idag var det upp till bevis. Första matchen vann jag med 3-0 och kort därefter vann Jonas med samma siffror. I dubbeln ledde vi med 2-0, de reducerade och sedan kunde vi avgöra i fjärde sett till seger med 3-1.

I den fjärde matchen tappade jag först set, men kom snabbt tillbaka och kunde vända till 3-1. I den sista matchen hade Jonas lektstuga och vi kunde ta hem matchserien med klara 5-0.

 

En förbannat go seger och horribelt skoj att spela pingismatch igen när alla bollar verkligen gällde något, man blev nervös och känslor bubblar inom en trots att det är Korpen vi snackar om.

 

Och jag får inte glömma. Riktigt skoj att Räkan, Bengan och Fylking har anmält ett lag som kommer att vara med från och med nästa vecka.



Vissa grejer har jag sjukt minne om. Detta kommer jag ihåg är ifrån en turnering i Trollhättan där jag slutade trea. Till vänster har du Peter Segerbladh och till höger, min kollega och Korpen-kompis, Jonas Larsson. Det var tider det...

Efter Pingpongen blev det en löptur genom ett mörkt Lysekil tillsammans med min nya bästa kompis – iPoden.

Sedan kom jag hem, gjorde som Joachim Abrahamsson, läs om honom i dagens LP, käkade en banan direkt och därefter m i n egen köttfärssås. Magiskt god och gjord helt på egen hand.

Jag ska inte klaga på mitt jobb, men man blir fan snurrig och klyschig när man under eftermiddagen är inne på sitt sjätte matchreferat för dagen…

Nu ska jag ta lite ansvar för min kropp och gå och lägga mig.

Ha det bäst och sist men inte minst, ett stort grattis Andreas "Disco" Andersson som idag fyller 29 höstar.

// Joel