Söndag 26 november:

Söndag innebär som alla vet gudstjänst och återhämtning. Inget undantag denna söndag, bara att den nästan blev för lugn. Valde att inte ställa väckarklockan, men när man sov som skönast började mässan på våningen ovanför att föra oväsen. Var inte mycket annat att göra, än att stiga upp och tugga frukost.

Efter inte allt för många knop gjorda på eftermiddagen, gick vi runt fem tiden till en pub, för att se toppmötet mellan Manchester United och Chelsea. Som Liverpoolsupporter avskyr man båda dessa lag över allt annat, så mina förhoppningar inför matchen var en trevlig drabbning, till en god bit mat.

Mina förväntningar på matchen uppfylldes och maten smakade riktigt gott. Ska sägas att matchen slutade 1-1 och att vi satt kvar på puben hela kvällen för ytterligare ett par matcher, innan det var dags att knyta sig.

Måndag 27 november:

Måndag morgon brukar i vanliga fall inte vara något man längtar efter. Men är man ledig och ska besöka Anfield, så får man automatiskt ett leende på läpparna och liksom flyger upp ur sängen.

Tillsammans med ett tjugotal andra hängivna Liverpoolfans, samlades vi utanför Liverpools hemmaplan Anfield för en guidad tur. Det första vi fick se var omklädningsrummet, som var förvånansvärt litet och enkelt. Det var ett vanligt jäkla omklädningsrum, precis som vilket som helst. Därefter fick vi se hur bortalagets och domarnas omklädningsrum såg ut och det var heller inga konstigheter, förutom att motståndarnas rum var lite större. Innan vi gick ut till läktaren och planen samlades alla i spelargången. Samtidigt som vi gick ner i spelartunneln till planen, sattes ett ljud på som liknar det ljud som spelarna hör innan avspark, rätt häftigt.

- jag i omklädningsrummet

Väl inne på arenan berättade vår guide var alla spelarna och ledarna satt och några japaner som var med skulle fota allt, helt galna. Några rader ovanför avbytarbänken var hedersläktaren. Därifrån ser bland annat kända personer och skadade Liverpoolspelare matcherna, så där har Harry Kewell haft säsongsbiljett sedan han kom från Leeds 2003.  

Där Liverpools mest fanatiska fans befinner sig under en match, är på ena kortsidan som kallas för the Kop. På dagens matcher måste alla sitta ner, men det var bättre förr som det heter, för då fick nämligen alla stå upp och det fanns inga stolar som idag. Tänk dig på 70-80-talet när 20-25 000 personer på en kortsida stod upp trångt och obekvämt. Du har laddat upp på en pub och druckit tre fyra pints och kommit i god tid till Anfield, för att få en så bra plats som möjligt. Matchen är hur spännande som helst och i halvlek börjar du känna dig rejält nödig. Springa på toa och hoppas att din kompis håller din plats? Aldrig, det alternativet fanns inte ens förr, om du inte ville missa hela matchen. Det enda valet du hade var att pissa i en mugg, eller helt enkelt rätt ner. Det var bättre förr som sagt.

Museet var guidens sista stopp. Där fick man gå runt lite som man ville och titta på alla pokaler och annat som klubben vunnit genom åren.

 - We have won it five times, Europacupen/Champions League

Direkt efter att vi lämnat Anfield och börjat gå ner mot city, så ringde Robert. Han ville ha med oss på puben och då var klockan bara två. På nästan varje krog i Sverige kostar det att gå in, men inte på pubarna i England, där är det gratis. Så efter att man tagit en pint på ett ställe, går man vidare till nästa pub osv. Efter att man besökt ett tiotal pubar började det kännas om man säger så. Tur i oturen var att nästa dag skulle Janne och jag till Birmingham för att träffa min kompis Erik. Bussen skulle avgå redan klockan sju på morgonen, så vi var tvungna att pallra oss hem redan vid nio på kvällen. Lite tråkigt såklart med så trevligt sällskap vi hade i Robert och hans svärfar Tony. Men men, thats life.

- Tony, jag och Robert

Tisdag 28 november:

För att hinna med bussen fick vi stå upp innan tuppen. I Birmingham skulle vi träffa min kompis Erik Lund från Ljungskile, men som numera är ungdomsproffs i fotbollsklubben Aston Villa, från staden Birmingham.

Efter tre timmars resa var vi äntligen framme i storstaden. Från New Street, tågstationen, beställde vi en taxi som tog oss till Aston Villas träningsanläggning Bodymoor Heath, som ligger en kvarts bilresa utanför själva Birmingham. Där såg vi när Erik tränade med U-18, samtidigt som Aston Villas a-lag tränade bredvid. Mitt under träningen kom en journalist från BBC och frågade om vi ville bli intervjuade, angående vilka forwards vi ville se att Aston Villa skulle köpa under januari månad. Dumma som vi var sa vi snabbt att vi inte var Villa fans, utan Liverpool. Ångrar mig efteråt att jag inte sa att jag var ett Villa fan, bara för någon minut.

- Erik tränar

När träningen var slut fick vi en pratstund med Erik och beslutade att vi skulle träffa honom inne i stan runt fyra. Medan vi väntade på taxin som skulle ta oss tillbaka till city, körde alla Aston Villas stjärnor från a-laget ut från träningsanläggningen i sina lyxbilar. En av dem var svensken Olof Mellberg, som vi pratade med i ett par minuter och han var en trevlig prick. Vet inte om han glömt rakapparaten hemma i Sverige, men hur som helst så fick vi autografen, innan han brummade iväg i sin Chrysler.

- En skäggig Olof Mellberg

I väntan på att träffa Erik vandrade vi runt i kärnan av Birmingham i några timmar. Efter resans alla hamburgare var det dags att äta lite annan kost, kebabrulle. Mätt och god vandrade vi därefter runt på det största varuhuset som jag någonsin sett och besökt. Fick köpt lite julklappar och efter någon timmes vandring i affärer blev benen trötta och det fick bli dricka och bulle.

Vid klockan fyra ringde Erik och berättade att det bara var att komma till puben där vi skulle mötas. Eftersom jag inte hade träffat Erik sedan avslutningen på Smögen i början av juni, så hade vi mycket att snacka om. Janne och Erik som aldrig träffats tidigare blev snabbt kompisar och snacket var igång. För första och enda gången under resan frågade en bartender om leg. Förvånad fick jag plocka upp mitt fina körkort, där jag på kortet ser ut att nyss ha blivit frisläppt från fängelset i Kumla. Men han godkände tillslut min identitet och jag kunde ta mina köpta pints och gå.

Efter nästan fyra timmars prat innehållande en hel del fotboll, var Janne och jag tvungna att lämna Erik och skynda till tågstationen, för att ta oss tillbaka till säker mark och Liverpool.

Onsdag 29 november:

Att sova ut, käka frukost samtidigt som man läser tidningen i lugn och ro är något jag älskar. Inte ofta det händer, men när man väl gör det är det underbart. Denna dag var det åter dags för match, Liverpool mot Portsmouth. Fram tills matchen skulle börja på kvällen köpte vi programbladet, gick i affärer, tippade innan vi tog en taxi upp till Anfield.

Eftersom vi inte fått några biljetter till helgens match borta mot Wigan, frågade vi några ”touts”, svarta marknaden, vad de skulle ha för en biljett. £120 var svaret, alltså runt 1600 kronor. Fatta 1600 kronor för att se en fotbollsmatch, totalt sjukt.

Efter några minuter funderande över biljetterna, nejdå, tackade vi nej och vi gick in på arenan. Återigen hade vi fått platser på the Kop och allt var frid och fröjd tills matchen började.

En riktigt dålig match, där Liverpool misslyckades fullständigt med att luckra upp ett defensivt och grisspelande Pompey. Kampen bjöd inte på många klara målchanser, utan mest på frustration och underpresterande Liverpoolspelare. Att göra en så dålig match som Jermaine Pennant och Luis Garcia gjorde borde vara förbjudet, helt katastrof. Matchen slutade inte helt överraskande utan mål och det var mycket längesedan jag varit så irriterad och upprörd efter en fotbollsmatch. Att jag åt tio stycken pepperoni strax efter matchen, gjorde inte att jag blev gladare.

- Usel match: Liverpool - Portsmouth

En sista del följer…

//Hansson

Tjabba, tjena, hallå! Efter den varmaste vintern på länge, har tyvärr kylan kommit. Tur i oturen att den inte blåser, då hade man behövt långkalsonger, raggsockor och hela köret.  Vad är då inte bättre än att köra skiten ur sig med lite spinning? Jag, även kallad Tommy Primm, inkasserade årets tredje raka kramp i vaden i förrgår på min födelsedag. Funderar på att ladda upp med någon annan sorts kost än smörgåstårta inför nästa pass.

Är så att jag börjat läsa något som kallas för filosofi. Ett rätt märkligt ämne, som känns långt borta och rätt svårt att få grepp om. Något som däremot är ännu mer märkligt och mysko är vår lärare i ämnet. En liten tomte som pratar i gåtor och som för en trögfattad person inte går att förstå. Ordet kaffe räknade jag på dagens lektion, att han sa ungefär tio gånger, mysko lärare hur som helst. Men allt klarnar nog om ett par veckor när man lärt känna honom lite bättre.

Har precis sett matchen mellan LFF och Vänersborg från 1997, en lustig match. Ikoner som Mackan, Kula, Tommen, Lycke, Tajjarn, Risp och Soda deltog i matchen. Snöpligt kvitterade Vänersborg med matchens sista spark och därefter missade också LFF kvalet upp till division två om jag förstått allt rätt. Om vi bortser från resultatet, så var det en riktigt kul match att se. Arrangera någon slags match mot dessa gubbar i framtiden kanske vore något? Man förstår också att enskilda spelare inte ändras speciellt mycket över tio år, utan att de betedde sig precis likadant på plan då som idag. Man fattar lika snabbt, hur svårt det kan vara att behålla matchvikten, efter det att man lagt skorna på hyllan…

I helgen piskade Liverpool upp stjärnlaget Chelsea riktigt rejält. 2-0, Kuyt och Pennant. Om inte Cech var lik sin tjeckiska målvaktskollega Hasek innan, så var han det garanterat det i lördags med hjälm. Finns inget bättre än att slå Chelsea och framförallt sätta den där pajasen Mourinho på plats. Tänk om någon i Chelsea ens i närheten visat samma lagmoral och hjärta som Liverpools Jammie Carragher, då kunde det på sin höjd ha blivit lika.

Måste tacka alla närvarande på pubkvällen för en trevlig och rolig afton. Hoppas det blir fler liknande träffar framöver.

Ikväll blir det att se Handboll i Kronbergshallen och därefter en av mina favoritserier OC.

Dagens låt: Robbie Williams – Better Man (live)

//Hansson

För första gången på riktigt länge känner jag att det inte finns något att göra. I hela fem minuter har jag upplevt en känsla av rastlöshet och det kan vara det värsta som finns. Sitter just nu hemma på rummet i Backa och lyssnar på musik, samtidigt som jag drömmer mig bort om hur extremt mycket jag vill ha sommar. Får hålla ut, tänka positivt och räkna ner de 150 dagar som är kvar tills studenten i juni.

Fasen va le jag blir på snö ibland. Visst det är vacker och mysigt och allt det där, men inte mycket mer. Har väl egentligen inget emot snö, men det är så förbannat jobbigt med slask. För efter snö kommer slask, som i sin tur gör att man blir våt i fossingarna. Bil blir svårare att köra och inget känns direkt positivt med snö, eller om det är slasken som gör mig galen. Svårt att bestämma mig.

Försäsongen är i full gång och den inleddes med ett underbart och lika roligt spinning pass. Efter att ha tränat två pass tidigare på dagen, kände jag mig ganska sliten när jag satte mig på hojen. Men årets första spinning gick bra förutom lite kramkänningar och träningsvärk i arslet dagen efter. Måste säga att jag blev lite besviken på denna säsongs musik. Förra årets låtar var det mycket bättre drag i, men jag tror och hoppas på ändring.

Inte kul att var Liverpool supporter för tillfället. Uttåg ur både Liga och Fa-cupen mot Arsenal på mindre än en vecka svir rejält. Målskillnaden 3-9 på dessa två matcher är pinsamt och under all kritik. Båda matcherna spelades dessutom på Anfield, vårat fort, hemmaplan, där vi näst intill är oslagbara. Walk on.

Håll i er. Denna vecka har jag haft helt otroliga sju lektioner. Skolan tar slut på en stackars 18-åring som fyller 19 om drygt en vecka. 

På tal om annat. Någon som vet om det säljs Uddevallare (korvarna) förutom häromkring? Hula påstår sig ha sett ett pack Uddevallare i Örebro för ett antal år sedan, men jag tvivlar. Någon som kan bekräfta detta?

Ha det bra gött folk!

Dagens låtar: Tiger Lou – Hey Lover och Robbie Williams – Angels (live)

//Hansson

Så var det 2007. I år ska man fylla 19 år, ta studenten och förhoppningsvis börja jobba. Usch, känner mig så gammal redan. Om bara några dagar drar försäsongen igång, så måste på grussko jakt i helgen. Lovar att de ligger så långt ner i källaren som man kan komma. Hur som helst ska det på ett sätt bli skönt att komma igång igen, julmaten behövs tränas bort.

Förra årets julafton var en av de tråkigare jag varit med om. Kändes som att Kalle Anka och hans vänner gjorde ett ovanligt dåligt jobb på julafton, de kändes inte som att de var riktigt laddad eller vad man ska säga. På juldagen kom min långresande kompis hit och det blev partaj på Baden. På annandagen var vi ett gäng från laget som åkte till gamle tränare Dejevik och hade riktigt trevligt ute i Uddevallas skogar. Tycker det är tråkigt bara när folk ska börja fuska, när det egentligen var jag som vann plingpåsen. Men that’s life, vissa lär sig aldrig ta en förlust.

I mellandagarna blev det en sväng till Göteborg och köra mot trafiken och köra på cykelvägen och lite sånt. Efter att allt ordnat sig spelade vi tennis en timme någonstans på Hisingen, och jag fick visa min tunga serve. Dagen innan nyårsafton var vi i LFF på cup i Tanum, och det gick oväntat bra. Kom tillslut tvåa i turneringen efter lite flyt, och lite otur i finalen. Oavsett så var det riktigt kul att vara på inomhus cup igen, det var ett tag sedan eftersom jag missade förra årets DM.

Snart är lovet slut för oss ungdomar, och de sista dagarna har det inte gjorts många knop vill jag lova. Nu ska jag ner och äta favoriträtten klyftpotatis med svampsås och kött, mums! Efter det blir det sportens årskrönika och därefter Tusenbröder.

Dagens låt: My Chemical Romance – Teenagers

Ha det gött allesammns!

//Hansson

Min dagbok från Liverpool går in i sin andra fas. Önskar alla trevlig läsning och ett gott 2007!

Torsdag 23 november:
Som följd av nattens bravader var vi förtjänta av en sovmorgon. Efter en smaklig frukost gick vi ner till stadens hamnområde som kallas Albert Dock. Där strosade vi runt och bara gled och njöt över gårdagens seger mot PSV. Eftersom Liverpool är Beatles hemstad kände vi oss ganska tvungna att besöka det Beatles museum som ligger nere vid floden Mersey. Vandringen fortsatte sedan vidare till ett antal butiker innan det var dags att vila våra stackars ben för en fika. På Caféet lästes dagens Liverpool Echo samtidigt som man gottade sig med en cappucino.

- vid hamnen, Albert Dock

Denna slappa förmiddag och eftermiddag avrundades med att på kvällen se Newcastle – Celta Vigo på puben. En rätt tråkig match som slutade 2-1 till ett kämpande Newcastle. Därefter gick vill till ett par pubar till, innan det på nytt var tid för fish&chips och hemgång.

 

Fredag 24 november:

Sovmorgon igen? Skulle inte tro det. Klockan började jävlas med oss redan vid åtta, men det var bara att lyda och stå upp. Detta var dagen då vi skulle träffa den där kända Liverpoolsupportern Peter Sampara för en intervju som jag skulle ha till mitt projektarbete. Så på hans jobb träffades vi, och pratade i över en timma och en kvart. Han var en hel kanon kille, och berättade om alla möjliga saker och händelser som han varit med om. Riktigt kul och intressant, och framförallt roligt att han kunde ta sig tid för två svenskar.

- Sampara  och jag

 

Direkt efter pratstunden gick vi till Donkan och käkade, samtidigt som vi skrev rent svaren vi fått på frågorna medan vi kom ihåg. Dagens hamburgare var resan sjätte, vilket gjorde att man fick dåligt samvete och på samma gång kände hur magen började svälla.

På kvällen träffade vi kompisen Robert på en pub som heter Aldos Place, som den gamle Liverpoolspelaren John Aldridge äger. Efter att ha suttit ner och snackat i några minuter kliver en gammal storspelare in, David Fairclough. Han spelade för Liverpool under storhetstiden på 70 och 80-talet, då han blev känd för att ofta komma in från bänken och avgöra stora matcher. Så han stod vi tre och pratade med i en tio minuter innan, vi var tvungna att springa iväg till Lime street station och ta tåget till matchen Tranmere – Blackpool. Laget Tranmere är från Liverpool och håller till i division två. 

 

- jag,  Fairclough  och  Janne

Matchen rivstartade med mål för hemmalaget redan efter en halvminut. För att vara en match så långt ner i seriesystemet var det riktigt bra stämning på arenan, och det är alltid lika kul att se skrikande engelsmän på läktarna, som håller stenhårt på sina lag oavsett serie. Matchen slutade tillslut 2-0 till Tranmere och hemmafansen va nöjda och glada.

Hem till centrala Liverpool tog vi oss med hjälp av buss och tåg. Vi visste inte riktigt vilket tåg vi skulle med, men som tur var träffade vi en riktigt trevlig gubbe som förstod att vi inte var från Liverpool som hjälpte oss vart vi skulle stiga av. Något man fattade efter bara några dagar var hur snälla och vänliga många i staden Liverpool är. Öppna och spontana, som vi hemma i Sverige inte alltid är.

Lördag 25 november:

Dags för resans andra match, denna gång stod Manchester City för motståndet i Premier League. Innan vi gick upp till Anfield stannade vi och tippade. Satsade £5 på Villa, West Ham och kryss mellan Charlton och Everton. Blev bra odds, men missade på Villa som bara fick lika.

Därefter gick vi den timmes långa promenaden upp till Anfield, där vi innan matchen köpte en cd skiva med 56 Liverpool ramsor från puben the Park. Vi han även med en snabb sväng in på just the Park där vi tog kort med Sampara, och jag fick mig ett diplom av honom med mitt namn på och en hälsning.

Innan vi skulle gå in på arenan ägnade vi en minut vid Hillsborough memorial åt offren från Hillsborough katastrofen 1989, där 96 Liverpoolsupportrar tragiskt omkom.

- Hillsborough memorial

Väl inne på arenan fick jag mig en näve gräs från Anfield som jag har sparat hemma i en burk. Denna match satt vi inte på the Kop, utan på the Centenary Stand, ena långsidan nere vid hörnflaggan. Ska sägas att stämningen jämfört mot PSV matchen var ett par snäpp sämre, en liten besvikelse faktiskt. Att man inte fick stå upp som man gjorde mot PSV var också ett minus. Efter en seg händelselös första halvlek kom Liverpool igång i mitten av andra. Gerrard hängde in 1-0 som stod sig tiden ut.

Under matchen ringde en kompis och undrade hur allt var, och då märkte man att sändningen i Sverige var fördröjd med 7-8 sekunder. Så nu vet ni det…

Efter matchen drog vi till en pub som heter Grapes för ett par pints, men vi blev kvar där hela kvällen. Där snackade vi med en Liverpool anhängare som också sett dagens match och det var så det hela började. Sedan blev vi sittandes där till stäng dags. Taxi ner till själva stan för mat och trippens tionde burgare, pust.

På väg hem mot kyrkan känner jag att jag behöver pinka. Vad jag inte såg var tre poliser ungefär 15 meter på andra sidan gatan. Precis efter jag börjat pinka känner jag någon som klappar mig på ryggen, och det var inte Janne. Var bara att dra in lillen, hålla sig och se glad ut. Polisen frågade vad jag gjorde, och jag fick snabbt ursäkta mig och sagt att jag var från Sverige. Efter en halvminuts diskussion kom jag och farbror blå överens om att jag aldrig skulle göra om denna dumma grej. Sedan tackade jag för mig och stack bakom hörnet och fick tömt.

Kan lova att om inte jag varit från Sverige, så skulle jag ha fått böter till ett hundra procent.

Fortsättning följer...

//Hansson