Två kompisar och jag bestämde oss sådär spontant igår klockan 11.00. Vi hyr en bil och sticker till Stockholm och går på fotboll. Javisst, kör på det. Istället för en vanlig slapp torsdagskväll med poker och tv-tittande, åkte vi ännu en gång och såg fotboll på Råsunda.

Efter fyra kärringstop och en brännluktande hyrbil var vi på väg. Mot Stockholm, mot AIK-IFK Göteborg och framförallt mot klockan. Klockan 13.15 passerade vi Hallinden efter en snabb och nödvändig sväng till Kungshamn. Avspark 19.00. Plattan i botten. Kör!

Ungdomar och att passa tid är oftast ingen bra kombination. Inte denna gång heller. Cirka tio mil innan huvudstaden var det dags för trafikarbete. Ni som pendlat mellan Lysekil och Brastad de senaste veckorna vet att det tar tid, och man kommer senare än beräknat. Pust. I en trekvart sitter vi och maxar vår hyrda Golf i 10 km/h. För att komma lite extra försenat till passar vi på att ta upp en kompis i Västerås.

När det gått tjugo minuter av matchen kom vi in på Råsunda. Precis då fick AIK straff, som säkert rullades in till 2-0. I samma veva fick IFK en man utvisad, och Änglasupportrarna blev därför rejält upprörda och skämde ut sig med att kasta i bengaler på planen. Matchen på planen vann AIK tillslut med 4-0, och Göteborgarna fick åka hem med svansen mellan bena.

Det var inte på planen den största utklassningen skedde, utan på läktarna. Ungefär 600 tillresta IFK supportrar bara stod med öppen mun och såg sitt kära lag förnedras mot de bittraste av alla rivaler. AIK:s klack Black Army på Norra stå höll igång under hela matchen, och fick med båda långsidorna på slutet av matchen. En mäktig upplevelse som jag aldrig varit med om tidigare.

Efter tankning och mat började resan hemåt. Var hemma vid 05.30 imorse, men blev inte många timmars sömn för bilen skulle vara tillbaka vid lunch i Lysekil.

Måste tacka för en mycket trevlig och rolig årsfest på Oskars. Räkorna smakade prima och Matsson i baren blandade fin saft. Ikväll börjar Höstrusket, men det är imorgon kväll de stora går in i turnering. LFF:s pojkar 91 som jag, Patrik, Wille och Räkan ska coacha.  

Nästa vecka är det höstlov, jobbigt. Vad ska man hitta på? Åka till Stockholm och se på fotboll?

// Hansson

I silly season tider är det svårt att hitta något att skriva om. Hur som helst är ännu en rolig säsong är över. Men innan morgondagens årsfest tänkte jag bjuda på några goda ögonblick och karameller från mitt första år i LFF.

Årets:
Snyggaste: Utan konkurrens går priset till allas kelgris Anders Erlandsson. Motiveringen lyder: Om man tagit poäng genom att se bra ut, hade LFF 2006 vunnit serien utan tävlan. SÅ snygga som Anders tycker alla i laget är. Ordet snygg har kommit från Anders mun sisådär 3892 gånger. Anders har haft sina bra och dåliga månader, men avslutade i Erlandsson stil med årets snyggaste mål på G-vallen. 

Talare: Hur många gånger klingade Janne Bladh (Piff) i glaset under träningslägret i Tanum? Roliga var dem allihop, och jag hoppas på ett par till imorgon på årsfesten.

Festkommitté: Vilka är dem nu igen? Är det Bacon, Pinken och? Aja struntsamma, festen i början på mars var riktigt bra anordnad. Men sedan tog de ledigt och gick på A-kassa, samtidigt som de låg på soffan i Göteborg?

Fräckaste: Hur kunde Räkan bara våga hälla raklödder i tränarens skor? Jäkligt manligt.

Pirr: Kula säger i bussen på väg till Lane att det pirrar i hans högra stortå. Klart att han stöter in ledningsmålet med just sin höger tå. Säsongens enda mål, men flaket gick ändå till CC efter hans två akrobatiska mål mot Brålanda.

Stjärna: Inledde säsongen med att bara spela hemmamatcher, och när det passade. Därefter började han gömma handdukar och hänga västar på junisarnas krokar i omklädningsrummet.

Snubbelben har som Moberg uttryckte det, bara två lägen. Antingen On eller Off. Brukar inte brandmän vara utav den tuffare sortens folk?

Lapplisa: Väntar fortfarande på böterna från Dejevik, kommer också imorgon?

Naken Janne: CC på årets enda lagfest. Balongdansen när den är som allra bäst. Härligt när de gamla bjuder på sig själva. När kommer serietidningen om Hula?

// Hansson

Årets höst måste vara den trögaste och segaste på flera år, och tacka vädergudarna för det. Trädens löv blir färre och färre för var dag, och bladen har blivit så där mysigt orangegula. På dagens psykologi lektion berättade fröken att vi svenskar har en egenskap att alltid prata om väder. Har jag aldrig tänkt på tidigare, men det stämmer nog när jag tänker efter för en gångs skull.

Just nu sitter jag hemma med ont i huvudet och tycker synd om mig själv. Samtidigt lyssnar jag på en låt som handlar om hur det var att leva för 30 år sedan. Vad hittade folk och barn på förr? Byggde korthus? Lekte med kottar? Jag vet själv när det börjar åska på sommaren och man är tvungen att dra ut allt strömledande, det är riktigt jobbigt. Man blir ärligt talat handlingsförlamad. Hur kunde folk leva förr? Vet knappt om jag skulle ha överlevt utan kanaler som MTV, Canal+ Sport och det där som kallas Internet. Överlevt kanske jag hade gjort, men rastlös på momangen hade jag garanterat blivit. Skrämmande.

Skulle vilja använda en tidsmaskin och förflytta mig till 70-talet. Då skulle jag vilja uppleva ett äkta Tipsextra med långbollar, leriga planer, Lars-Gunnar Björklund, Stoke, korta shorts och pling i rutan. Tyvärr föddes jag för sent för att uppleva allt detta. Som tur var såg gubben Liverpool spela, så att jag föddes röd. Det ska han ha ett stort tack för.

På tal om Liverpool, så avslog rektorn min ansökan om tio lediga skoldagar för resan till Liverpool. Studiebidraget och allt vad det heter får ryka, jag ska till fotbollens Mecka.

Nöjd nu Kula?

Dagens låt: The Pipettes – Pull Shapes

//Hansson

Så var kontraktet äntligen säkrat. Helt sjukt att man ska behöva spela en avgörande match i sista omgången om nedflyttning, när man samlat ihop 30 poäng. Som tur var gick det bra, och allt slutade som i sagorna. Tror aldrig en säsong gått så här fort som årets. Underbara lagkamrater och duktiga och roliga personer runt om, har sett till att säsongen varit min absolut roligaste hittills. Tack!

Under lördagens pausvila mot Valla drog ett hejdundrande åsk- och regnväder in över Gullmarsvallen. Berget liknade självaste Niagarafallet, och om Moberg hade fortsatt som vänsterback i andra, hade han behövt snorkel och cyklop för att klara sig. Innan paus blev jag utbytt helt oförklarligt. Vet inte varför, men troligen var det så att tränaren tyckte jag var för bra, som jag kan vara ibland. Ni vet en sådan dag när allt går sin väg. Närkampsspelet, dribblingarna och passningarna funkade som aldrig förr. Eller nej, nu ljuger jag igen. Ärligt talat var jag ett nervvrak som inte fick ut ett skit, och blev helt rätt utbytt.

I tisdags och onsdag var lille Brastadbon Joel i stora Stockholm. Fick erbjudandet att följa med och se ett ”riktigt” svenskt derby mellan AIK och Hammarby på Råsunda. Har upplevt flera Göteborgs derbyn mellan IFK och ÖIS, men ville verkligen se hur ett Stockholms derby är på plats. Eftersom jag jobbat över en del i skolan och hade timmar att ta ut, så tackade jag självklart ja. Var bara att ta bilen med tre gnagare och resa de 50 milen öster ut. Vi hann inte komma längre än till Grästorp innan mina blåa nya kompisar stoppade oss. Ville de bara snacka som tidigare, eller hade vi kört för fort? Tillsammans med tre gnagare kan du säkert lista ut vad vi gjort.

Efter ett antal pilsner var det dags för match. Strax innan vi begav oss till Råsunda fick jag instruktioner enligt följande av en erfaren derbybesökare: Om du hamnar i trubbel spring inte, det är det sämsta du kan göra för de bara sparkar ner dig på marken och du får ligga och skydda dig tills de beger sig iväg till nästa offer. Istället ska du försöka slå ner så många du kan. Om du slår ner två är det bra, om du hinner slå ner tre är det riktigt bra. Sedan har du framtänderna utslagna, så är det bara. Jippie, vad kul det ska bli att gå på fotboll var min första tanke.

Var bara att packa ner knogjärnet i bakfickan och dra till klassiska Norra stå. När Hammarby efter två minuter gör matchens första mål, blev jag än mer orolig och tänkte att det kommer sluta som Stockholms blodbad. Matchen slutade 2-0 till Bajen, men matchen fortsatte direkt efter utanför stadion. Lagets fans hamnade i storbråk, som tur var utan mig och mina kompisar inblandade. Inifrån högst upp på Råsunda kunde jag se fans slåss och se gatustenar kastas. När allt lugnat ner oss tog vi oss därifrån och tog oss en klassisk tjockkorv med bröd.

Så hade man upplevt ett Stockholms derby med alla dess ingredienser.

// Hansson