Tid är något som jag fascineras av, något som jag tänker ganska mycket på och om. Ibland känns det skönt att klockan tickar fort som tex när man jobbar eller går i skolan. Tvärtom är det när man är ledig eller gör något kul som att spela fotboll, då man vill att klockan bara ska stanna. Jag är drygt 18 jordsnurr och de åren  har gått precis hur fort som helst. I fredags efter sista lektionen tänkte jag för mig själv att jag har en lång go helg framför mig, som nästan inte skulle kunna ta slut. Men nu sitter man här på söndag kväll och bävar efter att ännu en skolvecka snart ska till att börja, och inser att helgen gick på ett kick som vanligt.

Efter gårdagens drabbning mot Grundsund och en kväll av festande, så har min söndag varit mycket lugn. Har hört att stressa inte är bra för hjärtat, så det har mest blivit tv tittande och allmänt slappande.

När jag låg förslappad i husets underbara soffa såg jag reprisen av matchen mellan England och Andorra. Efter 14 minuter hade England (Liverpool) tagit ledningen med 2-0 efter mål av Crouch och Gerrard, och fulltständigt spelat ut de stackars Andorranerna. Då började man verkligen undra va fasen pygmé landet Andorra har att göra i ett EM-kval att göra. Får de vara med bara för att de har ett vackert land i bergskedjan Pyrenéerna? Fotboll kan de hur som helst inte spela, tror Gerrard och Robinson i målet hade klarat att slå dem på egen hand. Kollade nyligen upp att landet har ungefär 70 000 invånare. Det är som att Uddevalla skulle kunna kvala till EM. Mitt förslag är att slå ihop u-länderna inom fotbollen som Liechtenstein, Andorra och San Marino så kanske de har ett slagkraftigt lag till EM 2032.

I lördags en timme före midnatt hade jag min första träff med farbror blå, eller nej det var tant blå. När jag var liten såg jag på konstaplarna Kling och Klang, som försökte ta fast en viss Pippi Långstrump. Men de poliser som stoppade mig i lördags strax innan Bua backen var inte Kling och Klang och framförallt inte lika dumma. Det var en kvinnlig polis som stoppade fram näsan och min puls gick från 70 till 340 på ett par sekunder. Jag blev riktigt rädd och framförallt nervös. Jag fick blåsa för första gången i mitt liv, och visa mitt snygga körkort där jag på fotot spräckt läppen och ser ut som en rymling från Kumla. Tankarna innan blåsresultatet handlade om hemskheter som indraget körkort, fångkedja, svartvit randiga fängelsedräkter och om vatten och bröd. Som tur var fick jag köra vidare utan anmärkningar, tack och lov.

Inleder skolveckan imorgon med sovmorgon, därefter en timme svenska. Sedan avrundas dagen med fotbollsgymnasiet och hemfärd runt två. Det är tufft att gå i skolan ibland…

Dagens låt: Aerosmith Christina Milian - Cryin

// Hansson