Min dagbok från Liverpool går in i sin andra fas. Önskar alla trevlig läsning och ett gott 2007!

Torsdag 23 november:
Som följd av nattens bravader var vi förtjänta av en sovmorgon. Efter en smaklig frukost gick vi ner till stadens hamnområde som kallas Albert Dock. Där strosade vi runt och bara gled och njöt över gårdagens seger mot PSV. Eftersom Liverpool är Beatles hemstad kände vi oss ganska tvungna att besöka det Beatles museum som ligger nere vid floden Mersey. Vandringen fortsatte sedan vidare till ett antal butiker innan det var dags att vila våra stackars ben för en fika. På Caféet lästes dagens Liverpool Echo samtidigt som man gottade sig med en cappucino.

- vid hamnen, Albert Dock

Denna slappa förmiddag och eftermiddag avrundades med att på kvällen se Newcastle – Celta Vigo på puben. En rätt tråkig match som slutade 2-1 till ett kämpande Newcastle. Därefter gick vill till ett par pubar till, innan det på nytt var tid för fish&chips och hemgång.

 

Fredag 24 november:

Sovmorgon igen? Skulle inte tro det. Klockan började jävlas med oss redan vid åtta, men det var bara att lyda och stå upp. Detta var dagen då vi skulle träffa den där kända Liverpoolsupportern Peter Sampara för en intervju som jag skulle ha till mitt projektarbete. Så på hans jobb träffades vi, och pratade i över en timma och en kvart. Han var en hel kanon kille, och berättade om alla möjliga saker och händelser som han varit med om. Riktigt kul och intressant, och framförallt roligt att han kunde ta sig tid för två svenskar.

- Sampara  och jag

 

Direkt efter pratstunden gick vi till Donkan och käkade, samtidigt som vi skrev rent svaren vi fått på frågorna medan vi kom ihåg. Dagens hamburgare var resan sjätte, vilket gjorde att man fick dåligt samvete och på samma gång kände hur magen började svälla.

På kvällen träffade vi kompisen Robert på en pub som heter Aldos Place, som den gamle Liverpoolspelaren John Aldridge äger. Efter att ha suttit ner och snackat i några minuter kliver en gammal storspelare in, David Fairclough. Han spelade för Liverpool under storhetstiden på 70 och 80-talet, då han blev känd för att ofta komma in från bänken och avgöra stora matcher. Så han stod vi tre och pratade med i en tio minuter innan, vi var tvungna att springa iväg till Lime street station och ta tåget till matchen Tranmere – Blackpool. Laget Tranmere är från Liverpool och håller till i division två. 

 

- jag,  Fairclough  och  Janne

Matchen rivstartade med mål för hemmalaget redan efter en halvminut. För att vara en match så långt ner i seriesystemet var det riktigt bra stämning på arenan, och det är alltid lika kul att se skrikande engelsmän på läktarna, som håller stenhårt på sina lag oavsett serie. Matchen slutade tillslut 2-0 till Tranmere och hemmafansen va nöjda och glada.

Hem till centrala Liverpool tog vi oss med hjälp av buss och tåg. Vi visste inte riktigt vilket tåg vi skulle med, men som tur var träffade vi en riktigt trevlig gubbe som förstod att vi inte var från Liverpool som hjälpte oss vart vi skulle stiga av. Något man fattade efter bara några dagar var hur snälla och vänliga många i staden Liverpool är. Öppna och spontana, som vi hemma i Sverige inte alltid är.

Lördag 25 november:

Dags för resans andra match, denna gång stod Manchester City för motståndet i Premier League. Innan vi gick upp till Anfield stannade vi och tippade. Satsade £5 på Villa, West Ham och kryss mellan Charlton och Everton. Blev bra odds, men missade på Villa som bara fick lika.

Därefter gick vi den timmes långa promenaden upp till Anfield, där vi innan matchen köpte en cd skiva med 56 Liverpool ramsor från puben the Park. Vi han även med en snabb sväng in på just the Park där vi tog kort med Sampara, och jag fick mig ett diplom av honom med mitt namn på och en hälsning.

Innan vi skulle gå in på arenan ägnade vi en minut vid Hillsborough memorial åt offren från Hillsborough katastrofen 1989, där 96 Liverpoolsupportrar tragiskt omkom.

- Hillsborough memorial

Väl inne på arenan fick jag mig en näve gräs från Anfield som jag har sparat hemma i en burk. Denna match satt vi inte på the Kop, utan på the Centenary Stand, ena långsidan nere vid hörnflaggan. Ska sägas att stämningen jämfört mot PSV matchen var ett par snäpp sämre, en liten besvikelse faktiskt. Att man inte fick stå upp som man gjorde mot PSV var också ett minus. Efter en seg händelselös första halvlek kom Liverpool igång i mitten av andra. Gerrard hängde in 1-0 som stod sig tiden ut.

Under matchen ringde en kompis och undrade hur allt var, och då märkte man att sändningen i Sverige var fördröjd med 7-8 sekunder. Så nu vet ni det…

Efter matchen drog vi till en pub som heter Grapes för ett par pints, men vi blev kvar där hela kvällen. Där snackade vi med en Liverpool anhängare som också sett dagens match och det var så det hela började. Sedan blev vi sittandes där till stäng dags. Taxi ner till själva stan för mat och trippens tionde burgare, pust.

På väg hem mot kyrkan känner jag att jag behöver pinka. Vad jag inte såg var tre poliser ungefär 15 meter på andra sidan gatan. Precis efter jag börjat pinka känner jag någon som klappar mig på ryggen, och det var inte Janne. Var bara att dra in lillen, hålla sig och se glad ut. Polisen frågade vad jag gjorde, och jag fick snabbt ursäkta mig och sagt att jag var från Sverige. Efter en halvminuts diskussion kom jag och farbror blå överens om att jag aldrig skulle göra om denna dumma grej. Sedan tackade jag för mig och stack bakom hörnet och fick tömt.

Kan lova att om inte jag varit från Sverige, så skulle jag ha fått böter till ett hundra procent.

Fortsättning följer...

//Hansson