Hösten är här och med det innebär att Idol är tillbaka. Både gott och ont. Först och främst blir jag så förbannad. Det är skrämmande att se människors brist på självinsikt. De tror att de kommer bli nästa stjärna, men istället sjunger de sämre än mig i duschen.

Fan. Många tycker det är fantastiskt rolig att se på när pajasar gör bort sig i Idol, men jag har svårt för att skratta åt eländet. Jag fattar inte vad folk har innanför pannbenet. Man mår dåligt av att höra vad människor tror och tänker om sig själva. Pust.

En annan sak jag inte fattar. Hur det hela tiden kan komma fram nya duktiga förmågor. De som verkligen kan sjunga. Tror detta är fjärde säsongen Idol håller på. Att det fortfarande finns skickliga sångare är för mig förvånande och imponerande.

Det bästa med årets Idol är att jury-Clabbe är borta. Tror aldrig jag tyckt samma som den clownen. 

Andreas "Kocken" Clarholm gör återigen en mycket bra insats och spelade fram till målet när ÖIS vann mot Sylvia med 1-0. Enligt Örgrytes assisterande tränare var han lagets bästa utespelare. Fantastiskt kul!

Liverpool har för en gångs skull startat Premier League bra. För första gången på nästan fem år ligger man överst i tabellen. Anmärkningsvärt?

Sidan Youtube är fängslande. Hela kvällen har jag suttit fast och kollat på olika videos.

De senaste dagarna har jag fått upp ögonen för artisten James Morrison. Jag vet att jag är lite sent ute, men va fasen. Akustisk gitarr kan vara det bästa som finns. Lyssna och njut!