Detta var ett tag sedan faktiskt, en klassisk blogg. Nå, vad har hänt sedan sist vi hördes? Det har blivit december, Elin har dragit till Åre, Jönsa har varit hos mej, jag har varit på "Buskis". Ja det är en del som har hänt. Häng med och få reda på allt!

Var det igår det var den 17 juli? Självklart inte, men det känns nästan så för oj vad tiden går fort. Första ljuset är tänt i staken och nedräkningen mot Kalle Anka har börjat så sakteliga. Det är läget just nu, men snart är det ju midsommar...

Jag och bilar är en härlig följetong. Idag när jag skulle åka till jobbet jävlades den med mej igen. Jag trodde alla problem var över nu när jag skaffat ny bil, men icke sa Nicke. När jag skulle öppna bildörren ville den inte göra vad jag ville.

Alla dörrar var igenfrostade och jag visste inte vad jag skulle ta mej till. Min smarta lösning blev att väcka pappa som tog sig ut i kylan och med hårt våld fick upp dörrjäveln. Efter många om och men puttrade jag iväg mot H-fönster, men resan dit tog längre tid än vad jag trodde.

Eftersom jag ryckt i alla bilens dörrar så öppnade de sig lite grann. När sedan bilen blev varm allt efter färden så öppnades dom! Första gången hände det vid församlingshemmet, så det var lugna puckar. Men andra gången öppnades bakdörren vid Nolbykurvan, precis innan Erlings bil. Jag hade bilar bakom mej och halt som fan var det. Tillslut fick jag svängt till sidan och satt på varningsblinkersen och sedan stängt bakdörren. Pust.

En kvart sen stämplade jag in på H-fönster, vilken morgon.

När vi ändå är inne på bilar så måste jag välkomna Kimmy i "Låsa-in-nyckeln-i-bilen-klubben". Grattis och hoppas det löser sej!

Förra helgen var enormt bra på många sätt. Lördagen blev en klockren festdag med hur många roliga personer som helst. Söndagen däremot blev också bra. Då åkte jag faktiskt till Göteborg med H-fönster och såg på en Buskteater vid namn "Solsting och Snedsprång".

Innan resan hade jag inte några höga förväntningar, för jag hade aldrig varit på någon teater live tidigare utan bara sett något halvroligt skådespel med "Stefan&Krister" där man skrattar en gång i kvarten.

Med facit i hand kan jag säga att det var längesedan jag skrattat så mycket som till "Solsting och Snedsprång". Jag garvade nog i snitt var tionde sekund och det hela var så sjukt roligt. Det bästa var nästan när aktörerna kom bort sig med sina repliker och när det blev så roligt att inte dom själva ens kunde hålla sig för skratt. Då flabbade jag så mycket att jag fick träningsvärk i magen dagen efter.