För en gångs skull ska jag lämna ordet över till någon annan, nämligen till min kära kompis Daniel Jönsson. Denna text är helt saxad från hans blogg http://www.jodan.se/. Denna minst sagt sjuka händelse går helt enkelt inte att undvara mina läsare.

Här kommer den historia som man som ung pojke bara kunde fantasiera om när man tog saken i egna händer. Let´s go Jönsa!

Det är en vanlig fredag i slutet på sommaren. Joel och jag sitter som vanligt på tvåbussen hem, lagom berusade efter ännu en kväll i alkoholens tecken. Det är då, när vi sitter där längst bak precis som vanligt, som två tillsynes vanliga tjejer helt normalt stapplar bak i bussen och sätter sig något säte framför oss.
Den ena tjejen, som i minnet och med några öl i kroppen såg helt ok ut frågar om jag vill låna henne min mobil, hon behöver få tag på sin mamma för att få skjuts från busshållsplatsen för att komma hem. Med tanke på mitt tillstånd och hennes utseende tvekar jag inte en sekund på att låna ut min mobil. Det kanske finns en toa på bussen? Hon lånar min telefon och ringer till någon kompis å fixar efterfest och jag hör henne säga, dem smutsiga orden, min pojkvän flera gånger. Typiskt. När hon är klar med samtalet snor jag telefonen snabbt innan hon hinner slå klart nästa nummer för att påbörja ett nytt samtal.

Du ljög. Du ringde inte din mamma. Jag gillar inte lögner, du får inte låna min telefon mer. Det spelar ingen roll om det finns toa på bussen, du har pojkvän. Ökad telefonräkning kan inte längre ses som någon investering.
Men jag ska ringa min mamma nu, jag lovar! Snälla kan jag inte få låna telefonen, det går fort!
Nej, jag lånar inte ut telefonen till lögnare! Jag får ändå inte sätta på dig.
Men om jag visar brösten, får jag låna telefonen då?
Nej. Du kommer be om att få ringa först å visa brösten sen men du kommer aldr...

Tjejen drar upp tröjan och BH:n och visar två välformade bröst med en piercing i var bröstvårta.

Snälla kan jag få låna telefonen nu?
Nej. Vafan tror du att du får låna telefonen nu? Nu har du ju redan visat brösten din du...
Om jag visar röven då?
Nej.

Tjejen ställer sig i gången å drar ner byxorna och bjuder på en bend-over som skulle få Sylvia Saint att bli grön av avund och spänner stjärten framför ögonen på Joel och mig. Vi tittar förvånat och förjust på varandra. What the fuck?!

Får jag låna telefonen nu?
Nej!
Om jag visar fittan då?
NEJ. Kommer hon verkli...

Tjejen vänder sig om och drar ner trosorna och lutar underkroppen framåt med en gest som här-är-den och ser mycket stolt ut.
Ja, där är den minsann. Jaha, vältrimmat landningsbana och piercing, intressant.
Snääälla, kan jag inte få låna din mobil?
Nej, har jag sagt!
Om jag pullar för dig då?
Va? Eh, näää. Nej.

Tjejen lägger sig tillrätta i sätet å pullar. Joel och jag skrattar och nyper oss i armarna, detta måste vara en fånig dröm? Nej, hon är kvar. Två fingrar nu... Nöp jag tillräckligt hårt? She's still there, fortfarande med två fingrar på besök halvägs uppe i livmodern. Detta börjar likna en gammal dålig porrfilm, troligtvis tysk. Nja, hon har för lite hår på muttan och jag skulle ha hjälpt henne med hennes angelägenheter för längesen.

Snääällaha, kan jag få låna mobilen, stönar hon fram.
NEJ! Jag vill inte att min mobil ska bli fuktskadad...

Så var bussen helst plötsligt framme i Brastad. Vi ranglar av, fortfarande i halvt shocktillstånd och med skratten i halsen. Bussen pyser till innan den glider undan framför ögonen på oss som ett teaterförhänge som välkomnar oss tillbaks till verkligheten. Moppepojkarna står vid sina mopeder och ser tuffa ut medan de röker, någon tattare sitter i kuren och gråter, alla stjärnor verkar märligt nog sitta kvar på himmlen.

Jaha, då var det dags att knalla hem å hoppa i säng och förhoppningsvis fortsätta drömmen vi just klev av.

Jag tackar Jönsa för en påminelse om denna helt sjuka berättelse. Det kan hända både det ena och det andra på buss 850 mellan Lysekil och Brastad...