För en gångs skull ska jag inte vara klämkäck, rolig och pajas. Idag ska jag vara uppriktig och seriös. Detta blir en ny erfarenhet.

Nu i höst startar andra säsongen av ett program som kallas för "Videokväll med Luuk". Där bjuder Kristian varje vecka in en gäst som får ta med sig fem stycken musikvideos som på något sätt berört deras liv på ett eller annat sätt.

Sist men inte minst, ska man dessutom klargöra en "Skämslåt". Ett exempel på en sådan är att man spelar den på högsta volym när man är ensam i bilen, men som man inför sin kompisar inte vågar säga att man tycker om.

När jag var 16 år blev jag kär "på riktigt" för första gången i mitt liv. Hennes namn var Emma och kom från Lysekil. Vi hade gått i samma klass på högstadiet, men då hade vi absolut inga känslor för varandra. Men när vi började på gymnasiet kom vi närmare och närmare varandra.

Minns att jag tyckte hon var sjukt snygg och en rätt glad typ. Efter många om och men blev vi tillsammans. Till en början var allt frid och fröjd och visst var det underbart att ha en flickvän att gosa med på kvällarna. Tiden gick och efter några månader var vårat förhållande inte alls som det var i början. Vi grälade en hel del och jag kom på att utseende inte är allt, utan att det nästan är precis tvärtom. Jag minns att jag ville göra slut efter ett halvår, men vi bestämde oss ändå för att köra på ett tag till.

Det sista halvåret tillsammans var inte bra, vi var helt enkelt för olika. Jag är uppväxt med en jargong där man hela tiden skojar med varandra på ett ironiskt sätt, men det var inte hon och sånt tycker jag är viktigt. Som alla vet är jag en sportnörd utan dess like och när inte ens flickvän tillåter en att se på all sport man vill istället för att hela tiden ligga i soffan och se på vanlig TV, då går det inte för mej i alla fall. Detta var några av de anledningar till varför det inte funkade mellan mej och Emma. Idag har jag absolut ingenting emot Emma utan nu önskar jag henne all lycka i framtiden och hoppas att hon hittar den rätta.

Som alltid är det fruktansvärt jobbigt när det väl tar slut. En låt som jag lyssnade otroligt mycket på under tiden precis efteråt var Pale Blue Eyes med Tom McRae. Tyvärr hittar jag inte versionen med han, men ni får nöja er med en annan.

Låten "Pale Blue Eyes" första vers förklarar mina känslor så klockrent om mitt första riktiga förhållande.

Sometimes I feel so happy,
Sometimes I feel so sad.
Sometimes I feel so happy,
But mostly you just make me mad.