Så här skrev Henrik Rydstöm på sin blogg onsdagen 03 sep 2008, 20:44.


Henrik Rydström har inte bara åsikter på planen, även utanför.   Foto: Aftonbladet.se

Det här var 1998, på den här tiden hade vi oändliga teoripass med Nanne, och på slutet föreslog någon i laget att vi skulle införa bötessystem för snackvarningar. Jag hade precis blivit avstängd efter min tredje snackvarning och protesterade givetvis vilt. Men jag hade de flesta mot mig. Då klev Nanne in i handlingen och förklarade att det inte skulle bli tal om något bötessystem i Kalmar FF. Och efter mötet sa han till mig att han förstod att om han kvävde min verbala sida skulle han få en sämre Henrik Rydström.

Det där uppskattade jag oerhört att få höra.

Och varför anses en snackvarning vara så mycket onödigare än en sen tackling? Men ingen säger ett smack om en spelare som drar på sig gula kort för fult spel. Snarare är det så att den spelaren anses vara hårt och tuff och därmed också bra.

Och precis som att en varning för ojust spel kan vara felgiven kan en varning för snack vara detsamma.

Men hela den här moralpaniken angående snackvarningar andas Hem och Skola. Det ska vara så puttenuttigt, så mysigt och härligt och det är klart att man ska finna sig i vad domaren bestämmer, svälj och gå där ifrån, men varför talar så få om vikten att sätta ner foten, att visa för sig själv eller sina lagkamrater att det är nog, nu finner vi oss inte i det mer, varför talar så få om att ett lag kan få energi av verbala utbrott, att jag får kraft av att vara arg och att en snackvarning ibland måste tas, precis som en taktisk varning i ett farligt kontringsläge för motståndarna.

Det är inte Hem och Skola över det, men det är värdefullt för laget.

Att döma av några av reaktionerna över gårdagens inlägg om ledarskap och tendenser i samhället var jag kanske inte helt fel på det. Det finns en hel del människor som verkligen gör skäl för uttrycket "man står sig själv närmast".

// Henrik Rydström