Den senaste månaden har varit den absolut värsta i mitt liv. Många av mina närmaste har märkt det på mej att jag inte varit den gamla vanliga glada och goa Joel. Anledningen är enkel. Över helgen var jag i Åre och då tog det slut mellan mej och Elin. Tjejen som jag älskar.

Det känns givetvis hur tungt som helst, jag har aldrig tidigare varit med om en sådan här motgång i mitt liv förutom när farfar gick bort för fyra år sedan. Jag brukar nästan alltid vara pessimistisk när det gäller saker och ting i livet, men förhållandet med Elin Thunborg var verkligen något jag trodde stenhårt på. Visst jag är 20 hon 19, vi är båda unga, men ändå var jag övertygad om att detta var mitt livs kärlek och att vi skulle köra över alla hinder tillsammans.

Vårat förhållande blev drygt 1.5 år gammalt och jag har aldrig i närheten mått så bra som under tiden tillsammans med henne. I min bok hade Elin precis allt som en flickvän ska ha.

Jag vill tacka alla mina närmaste för det otroliga stöd jag fått när allt varit förjävligt det senaste, det har varit ovärderligt.

Nu måste jag gå vidare, trots att det är hur tungt som helst. Upp med hakan Joel, knyt näven, solen går upp imorgon också.

Slutligen. Elin Thunborg, tack för all kärlek och underbara minnen du givit mej. Lycka till i framtiden med utbildning, resor och jobb, du är en fantastiskt fin tjej.