Det är många intryck och upplevelser man fått med sig efter nästan en vecka i mytomspunna lilla Hultsfred. På förhand hade man hört om regn, lera, bra artister och en hejdundrans fest. Det var ungefär så det blev.

En bild som symboliserade Hultsfred rätt bra. Sandra, Lina, Sanna och Sensuella Isabella.


Kärlek.

I Hulas nyköpta bil tryckte vi in all vår packning till absolut maxgränsen, det var nästan farligt att köra. Men iväg kom vi och 22.30 på tisdag kväll äntrade vi Hultsfred. Hör här hur Hula mot all förmodan blir förvånad över att det är kö till parkeringen där det står uppskattningsvis 5000 bilar. Älskar när han utbryter KÖ?!???

Innan Hultsfred blev det en liten fika i ingenstans...

Med karta, vattenpass och lykta fick vi i mörkret runt midnatt äntligen upp vårat budgettält på hela 300 kronor. Istället för att lägga pengarna på ett dyrt tält (vi var inne på att köpa ett för 1800 pesos först) så investerade vi i en stereo i tusenlappsklassen.

Första natten blev lugn, det var ju resten av veckan som det gällde. Jag vet inte men otroligt nog sov jag gott och länge under hela äventyret. Fattar igenting, sov minst tio timmar varje natt, helt galet i ett tält där man får ryggskott och när klockan är 07.00 har förvandlats till en bastu.

Det blev förfest i tältet en dag när inte vädret var på vår sida och en av lekarna var en musiktävling.

På onsdagen var jag rejält pepp. Gamle Franz väntade. Vid tio snåret trummade de igång och gjorde mig verkligen inte besviken. Trodde faktiskt de skulle köra en hel del från deras senaste platta, men istället blev det nästan bara gamla goa låtar från albumet med samma namn som gruppen - Franz Ferdinand. Grymt lyckad uppvärmning på festivalen måste jag säga. Senare på kvällen väntade Kings of Leon som var jag inte lyssnat in mig på, utan där gillade jag bara "Sex on Fire" och "Use Somebody".

En rolig skylt framme vid scenen som inte ingick när man skulle plugga till teoriprovet.

Det blev torsdag och en musikdag som jag väntat på sedan jag hörde grabbarna i The Killers för första gången i något avsnitt av OC för kanske fem år sedan. Då började man lyssna på deras hittills bästa album "Hot Fuss" och därefter har de levererat 4-5 magiska låtar per platta. Bandet var också en stor anledning till varför jag åkte till Hultan och jag var inte besviken efteråt. Istället var jag lyrisk efter att ha sett min bästa livekonsert och då såg jag ändå Veronica Maggio i Göteborg i vintras...




All These Things I´ve Done tog mig till himmelen, stämningen i publiken till Anfield och musiken till tonernas Mecka. Jag hade sett The Killers, så mycket större blir det inte.

Wowawowa. The Killers live, händerna i luften.

På fredag blev det däremot en lam konsert med Anna Ternheim, en halvbra Winnerbäck, Mando Diao när de är som bäst, The Sounds för att titta på sångerskan Maja och slutligen röj med Timbuktu. En musikafton som var lite som en Lisebergsbanan. Innan vi avslutar fredagen ska det sägas att "Dance With Somebody" med MD var mäktig och helt osannolikt bra.

Jag hittade Anders "Ankan" Johansson, han som pratar i radion med pipig röst och som leder P3 Guld galan.

Sista dagen var vi nyktra hela gänget. Ingen pallade att dra igång i ösregn och dessutom hade vi bestämt oss för att åka hem mitt i natten när sista anhalten med Thåström var slut. Istället drog vi på oss regnställen och gick ner till festivalområdet enbart för att lyssna på ljuva toner.

Jag hade faktiskt sett fram emot Petter, jag missade honom på Putte i Parken ifjol, därför skulle det nu bli en fullträff. Istället blev det ungefär en trepoängsträff i luftgevärsskytte. Lite töntigt, lite för mycket skyfall, lite för dåliga låtar. Tyvärr, tyvärr, tyvärr, jag som hade så stora förväntningar på en grym rappkonsert fullmatad med gamla klassiska spår.

Istället imponerade Promoe på mig, han hade trotsallt ett par låtar förutom "Svenne Banan" som inte sög. Mer än vad jag trodde innan jag ställde mig och lyssnade den skäggige veganen.
 

Lysekils två brudmagnet, Micke och Martin. Inte konstigt med den outfiten.

Mycket gnäll nu, men några som jag också hade grymt höga förhoppningar på var Sahara Hotnights. Frontfiguren Maria Andersson var hur läcker och tajt som helst. Hon sjöng riktigt bra och ändrade min uppfattning till att tjejer faktiskt också kan rocka loss. De lirade sina ess och just de låtarna var självklart grymma, men däremellan var det slarvigt, okoncentrerat och till råga på allt hade de världens sämsta mellansnack som jag tycker är grymt viktigt.

Nej damerna i Sahara får rycka upp sig tills nästa gång jag ser dem live.

Ett riktigt bögkort, men vill gärna visa att Torres fick följa med på resan, men han höll sig bara i tältet, inte riktigt hans väder.

Klockan tickade fram till 21.45 på lördag kväll. Lars Winnerbäck ska precis göra sin fjärde och sista spelning på Hultsfred. Första halvan var bra, men framförallt sista timmen var topp tre under hela festivalen. Helt makalöst bra. Så mycket kärlek, så mycket känsla, så mycket bra SVENSK musik på språket SVENSKA.

Att han sedan kom in ännu en gång när verkligen alla trodde att det var slut blev ett starkt minne. Han satte sig på scenkanten, ensam med fansen och sin älskade akustiska gitarr. Han avslöjade att han skrivit en låt för oss - fansen. Låten fastnade faktiskt direkt och det ska bli spännande att höra den singeln mer i höst. Det räcker så.

Vi fem tappra som åkte hem från Hultsfred klockan 03.00 på söndag morgon och nådde Lysekils kommun runt 07.30.

Allt avslutades med en i mitt tyckte pissdåligt framträdande av Thåström. Efteråt har jag hört att många avgudade den, men han faller inte i min smak och det är väl den rätt solklara anledningen till varför jag bara ville hem under konserten, men jag gjorde det för Fylking och framförallt Hulas skull.

Vilken kameravana!

Min Hultsfredslista:

Miss no 1: Adiam Dymott. Knappt hört någon annan låt förutom hennes singel "Miss You", men jag har på känn att hon är grym live och har något stort på gång.

Miss no 2: Gossip, tjocka damen från USA. Vi fick bara höra hennes två sista låtar och då var det röjröjröj. Hennes låt 1,2,3 är grym. Jag gillar henne bara, utan större förklaring och det var tråkigt att missa hennes spelning. Punkt.

Överraskning: Fibes oh Fibes med Lysekillen David Axelsson i bandet. Härlig gungig soul som träffade mig rätt i hjärtat. Utan att kunna en låt mös jag hela konserten som förövrigt spelades in på P3 live session.

Helt underbara: Maten! Jag förväntade mig något korvstånd, en hamburgergrill och kanske någon pizzeria inne i byn. Istället fick jag allt man kunde tänka sig och förbannat gott var det. Vilket utbud av mat, helt ofattbart. Du kunde välja och vraka bland, grekiskt, thai, korv, hamburgare, pizza, tex mex, oxfilérulle, wokad älg och då har jag glömt hälften.

Det jag åt mest av var Thai och Grekiskt, ungefär varannan gång, säg fem gånger av varje. Maten höll grymt hög och imponerande klass.

Alla Lysekilare: Vi var säkert en 15 stycken Lysekilare som bodde inom 30 kvadratmeter och som var med varandra. För att beskriva våra dagar tillsammans så är väl trevligt det ord man brukar säga om man är över 50 år?

Festivalens bästa framträdande: Joel söktes förgäves i jakt på en kommentar om utnämningen, men jag tror inte att det behövs...

Den bästa minuten: När hela 15 000 skriker "I've Got a Soul, But I'm Not a Soldier" i ungefär 32 sekunder innan bandet själva ska börja sjunga sin träffsäkra textrad tio gånger på raken. Ståpäls och ett minne för livet.

Wille = Festivalnisse.

På tal om annat...

... så tappade jag bort mina eller snarare sagt Anders stövlar (mammas gubbe) andra dagen. Mina vita skor var inte vita när jag steg in genom trappuppgången till Valbogatan 11A klockan 08.00 på söndag morgon.

... att man alltid ska packa med sig för mycket kläder.

... som ni sett på alla kort så hade jag nästan bara en t-shirt på mig under hela festivalen samt ett par shorts och ett par byxor.

... tack alla reskamrater, var ett nöje att åka till Hultsfred med er.

... jag undvek bajamajorna.

Emma när hon gör sig som bäst.

... jag borstade tänderna och duschade var sin gång.

... kolla gärna min mobilblogg http://joelano.blogspot.com/ ifall du vill läsa liverapporteringen från Hultsfred, nyktra som onyktra inlägg.

... uttrycket "kingen i bingen" kom nog ur min, Hula och Fylkings munnar upp emot 120 gånger under hela resan.

... vår stereo var en succé de första två dagarna när vi hade batteri, innan ingen orkade gå och köpa nya.

... nu har jag grävt med spade och skopor i min hjärna för mer Hultsfredsinformation, jag lovar det finns inget kvar som jag inte redan har berättat.


Slutligen säger jag så här, något som inte alls har med Hultsfred att göra:

Köp morgondagens, onsdagens Lysekilsposten eller läs sporten imorgon kväll på www.lysekilsposten.se