Matlagning, kattvakt och svenska unikum
Arbetsdagen är över, träning klar, kvällsmaten uppkäkad, månadens räkningar är betalade. Det är dags för mig att ta kväll och det gör jag genom att sitta i min Liverpooldress och blogga.
"Och var är klockan", som Bengt Grive sa när Ralf Edström bombade in en volley mot Västtyskland i VM 1974. To much.
Zlatan till Barcelona. 15-åringen Sarah Sjöström VM-guld i simning.
Två sporthändelser som inte går att få riktigt grepp om och allt händer i det lilla sportlandet som kallas för Schweden. Klockan är för mycket för att jag ska gå närmare in på vad jag tycker om händelserna. Klart är iaf att det har skrivits svensk idrottshistoria och allt på samma dag, inom ungefär tre timmar.
Idag har jobbet handlat om fitness, Flensburg-Handewitt och att den svenska stand up-eliten kommer till Lysekil på lördag. Varit bra drag faktiskt.
De senaste veckorna har min kollega Hasse Brasse Slasktask och jag lagat en hel del mat hemma hos mig på lunchen. Här om dagen blev det hamburgare på menyn.
Min barndomsvän Ruve och Hasse har funnit varandra.
Hasse i mitt fullutrustade kök.
Våra verktyg.
"Det vill gärna bli bra", som Glenn Ottosson på H-fönster alltid brukade säga till mig.
Efterätt är ett måste.
Min vän och arbetskamrat Lycke har börjat komma till åren. Denna vecka är han på husvagnssemester, haha! Då får jag det hedersfulla uppdraget att vakta familjens katt vid namn Smulan. Vi börjar bli grymt tajta nu asså.
Smulan, min bästa vän den här veckan. Här har jag precis serverat henne lite...
Oj vad jag skrattade idag på frukostmötet. Gabbe på LP brukar alltid skryta över sina välgjorda frukostar och jag påstår varje gång att det måste vara hans dama som gör dem åt honom. Idag kom han ner till matsalen och öppnade sin matlåda. Helt i ovetande att hans dama hade format en av hans mackor till ett hjärta. Jag fick syn på den först och kunde inte annat än att brista ut i skratt.
I fortsättningen tror jag inte på att det är Gabbe själv som gör sina mackor till frukosten. Men söta vad de...
Gabbes macka.
Här är förresten sångaren i Takida som jag berättade om i förra inlägget.
Och till vänster i bild är den tuffa vakten som stoppade kvällens stora underhållare.
Dagens låtar går i gammal men go stil.
Tills vi höres, ha det bäst! Vi ses när vi ses!
Hajhajhaj!
Kolla här ifall Joel har mobilbloggat: http://joelano.blogspot.com/
