För tredje året på raken besökte jag i måndags Slussens Pensionat på Orust. Första gången såg jag Christian Kjellvander, förra året Timo Räisänen och i måndags såg jag på Moneybrother tillsammans med Isabel.

Skrev en liten artikel om kvällen/natten i Lysekilspostens systertidning Stenungsundsposten. Min kamera har krånglat så bilder och video kommer förhoppningsvis inom kort.

På måndagskvällen hade Slussens Pensionat fint besök i Moneybrother. Det var sjätte gången som han besökte Orust och han gjorde knappast någon i publiken besviken.

Slussen är fullpackad med folk, det är knappt att kvällens artist Anders Wendin, eller Moneybrother som han är mer känd som, kommer fram till scenen. Som vanligt när man besöker pärlan på Orust blir det intimt, mysigt och stämningsfullt. Den akustiska gitarren och närheten till publiken gör att spelningen inte liknar någon annan.

Moneybrother är bäst på att sjunga och spela sin gitarr, men han kan också det där med att berätta historier. Med andra ord var han verkligen grym på mellansnack, en vara som det ofta blir mycket av på Slussen. Han måste vara en av Sveriges absolut bästa på att underhålla sin publik mellan låtarna och ge dem ett gott skratt.

Om vi ska gå över till själva musiken så levererade Moneybrother som vanligt. På Slussen får han möjligheten och tiden att improvisera. Han ändrar i stort sett varenda låt och det är därför det är så kul att besöka Slussen, för där blir alltid underhållningen så personlig från artisternas sida.

Visst spelade han inte "It's Been Hurting All The Way With You Joanna", "Guess Who's Gonna Get Some Tonight" och några andra ess, men det kommer i skymundan när man vandrar hem i mörkret och summerar konserten. Istället minns man en spelning som var mysig och stämningsfull. Något man får uppleva allt för sällan.

// Joel