Söndag eftermiddag nu, jobb måndag, men ikväll väntar utgång. Det händer inte särskilt ofta om man bor i Lysekil och heter Joel Hansson. Anledningen är Björn Rosenström som lirar på Havsbadet ikväll och jag är bra sugen på fest.

Blir lite förfest i klubbhuset med ett gäng från laget som är hardcore-fans av BR. Där ligger jag i lä, visserligen kan jag riktigt många låtar, men inte som mina lagkamrater.

I fredags fyllde min lilla syster Isabel 19 år och det firades hemma på Bråste. Farmor hade i vanlig ordning gjort goda tårtor och allt var trevligt, men det var långt ifrån det roligaste.

Kvällens höjdpunkt var två andra saker.

1. En Michael Jackson konsert från Bukarest. Så sjukt äckligt olagligt bra. Varför ska man inse kända personers storhet när de gått bort? Det är ofta så. Innan MJ dog lyssnade man då och då, men inget större. Nu är det nästan bara hans musik som spelas ur mina högtalare. Och han kunde ju det där med att dansa också... Titta in Moonwalken efter 3.40 in i videon. Okeeeeeeej!

2. Jag har ärvt mycket av pappa, men inte flinten (förhoppningsvis) och konsten att berätta historier. Genom åren har jag hört alla hans galna och fantastiskt roliga från sin ungdom. Som så många andra påstår han att det var bättre förr.

Han drog ofantligt roliga historier om Arne Hermansson, Martin Sandberg, Gey Carlsson, Håkan Bergman och Magnus Lundqvist. Och jag skrattade så att jag fick kramp i magen. Kan tänka mig att detta inte är ett dugg roligt för dig som inte vet vilka personer detta är, men bara så ni vet kan pappa berätta historier och jag garvar, eller gnäggare snarare, därefter.

I lördags såg jag ett gäng Gothia Cup finaler på Viasat Sport innan det bar ut till Lysekil för att leka tränare när LFF spelade 1-1 mot Ytterby som leder division 2. Självklart var det en coachpoäng tillsammans med Wille, Hula och Bengan som bildade tränarteamet.

Efter matchen var det dags för den årliga hjälpen med konserter som LFF har hand om. Ahl och jag bildade ett tufft vaktpar och allt var piano tills Sven-Ingvars började att spela.

Mats-Åke var där och tittade till sina barndomsidoler.

Då kom publiken igång och en viss Joel. Fasen vad många av deras låtar man kan ändå, som man inte tänker på att det är Sven-Ingvars som gjort dem. Det blev allsång och den mest stökiga vi fick ta hand om var mamma och Janne Bladh. Den sistnämnde ville gärna berätta om sina känslor för dansbandskungarna.

Jag skulle egentligen bara tagit ett kort på mamma, men Ahl ville så hemskt gärna hamna på bloggen.


 

Efter konserten tog vi ner allt från scenen och vi var klara precis till midnatt.

Ne nu måste jag göra mig i ordning, ikväll blir inge dansband, men däremot ett jäkla ös med Björn Rosenström.