Idag har jag haft en helt oförklarlig dunkande värk strax under min hårbotten.

Men trots en light-variant av bakrus så har jag ändå hunnit med en del.
Sova, kolla Liverpool-Arsenal, jobba och sedan sova igen.

Premier League har rullat igång och jag har blivit som kär på nytt. Att fotboll kan vara så galet attraherande. Varje dag, varje år, alltid. Det spelar ingen roll om det är SAIS-Hovås/Billdal damer eller Spurs – Man City. Jag blir knäsvag.

Idag såg jag Liverpool-Arsenal med Hasse Brasse Lasse som förövrigt har gjort den här rörande fina paint-porträttet  av mig.


Min sommarkompis, Hasse Brasse Lasse, senaste verk. Tavlan syftar på en av mina favoritkommentarer.

Kul att En Grogg (Ngog) kunde måla.
Jag trodde Liverpool precis gjort 2-0 i andra halvlek, så som publiken jublade. Jag hade fel… det var Torres som tog av sig överdragskläderna och skulle bytas in.
Jag gillar ju Reina. Men men men. Kändes så typiskt.
Hasse Brasse Lasse hittade en snygg Look-a-like. Checka in Laurent Koscielny, Arsenals nya mittback. Han är horribelt lik Erik Niva.

Till lördagens bortamatch mot Ed var jag avstängd, detsamma gällde Jeppe Carlzon och Räkan. Dessutom var Anton Wolfbrandt utomlands. Fyra killar som nästan alltid figurerar i startelvan. Ändå vinner vi borta mot Ed med 1-2. Så jäkla gött jobbat gubbar.

Som pricken över i:et kan jag utlova en rolig träning imorgon…

Till helgen blir det årets första kräftskiva för min del. Ska samlas ett gäng hemma i farsans ladugård där vi ska skoja till det lite ihop med ett gäng föräldrar. Kan bli döpent.






 

Ne nu ska jag beställa en pizza och kolla på Lille mot Paris Saint Germain. Det är jag värd så mycket som jag motionerat i helgen.

// Joel