Vi drar till Fjällen fest hela kvällen!

Jag har inte kollat upp det, men någonstans i min hjärna måste jag ha en liten rubbning.
Jag sitter nämligen och kollar på en repris från i lördags.
En match som jag vet Liverpool förlorar efter pissdåligt spel borta mot Newcastle.
Men sådan är jag.
Annat var det 1996 när lagen gjorde upp i Premier League.

 

Under en timme, tidigare ikväll, tittade jag på Amerikansk fotboll. Det har i stort sett aldrig hänt, men nu har det sin förklaring. I tisdags var jag och fotograf Gabbe i Kronbergshallen och rapporterade om följande.

 


Att man alltid ska se så extremt hård ut...


Jag gillar att resa, det tror jag inte någon har missat. Igår, onsdag, bestämde jag mig för att hänga med till Fjällen under vecka elva. Vi är ett gäng på runt tio personer som ska göra stället osäkert. Men den här gången kommer jag under hela resan att stanna inne i stugan. Här är ett utdrag från ett inlägg som jag skrev här 2007.


”En gång när jag var 12-13 år, bestämde jag mig för att ge det där med fjällen och skidor en riktig chans. Alla påstår att det ska vara så otroligt kul och flera familjer är årligen där uppe och åker. Jag tillsammans med ett gäng kompisar for över dagen upp till Hovfjället. För mig som brukar ha lätt för mig att lära, kan inte det där med skidor vara så jäkla svårt. Men oj så fel man kan ha ibland…

 

För första gången i mitt liv hade jag på mig ett par skidor. Alla kompisarna som växt upp med fjällen och skidor bara gled iväg när deras utrustning var fixad. Kvar stod jag, still och ensam. Fick på egen hand försöka lära mig själv hur man åker skidor. I ungefär en kvart åkte jag runt på en yta mindre än ett straffområde i fotboll. Tillslut kom kompisarna tillbaka och sa att jag skulle med på en liten slinga. I vanliga fall tar den slingan en 7-8 minuter, men för mig tog den nästan en timme. Pust.

 

Vissa av backarna var för branta för en nybörjare som mig, så då valde jag att ta av mig skidorna och gå ner. Säkrast så. Efter många om och men kom jag tillslut med liften och därefter var det bara barnbacken kvar innan vi var i mål. Men den blev visst svårare än väntat. Ett stort gupp kom i vägen för en amatör som jag. Flygande i ett par meter landade jag på stackars tummen. Där låg jag med en bruten tumme och kunde inte ta mig upp på egen hand.

 

Efter någon minut kom en liten unge fram och fick hjälpt mig upp. Lite pinsamt men va fasen, han hade säkert varit i fjällen fler gånger än jag. Tog mig sedan till sjukstugan där syster yster hjälpte mig med min tumme som gjorde förbannat ont. Fick därefter sätta mig i någon slags värmestuga och käka pannkakor hela dagen innan vi skulle hem. En klen tröst när alla andra åkte utanför i backarna. Jag som skulle bli nya Anja Persson, men men.”

 

Dagens låt:


 

 

// Joel


Kommentarer
Postat av: Hartvig

Resa utan mig? klart det e ju inte utomlands så det räcknas inte...

2010-12-18 @ 01:48:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback