... av en svettig motionär. Ni vet alla vem han är, men ni visste inte om att han precis varit ute och löpt för första gången sedan i höstas. Man lär sig något varje dag…

Och det är just där som mitt samtal tar sin början idag. Det är inte det att jag varit ute och sprungit, att jag vill berätta för mina tränare Ivar och Lycke hur duktig jag varit som tränar på egen hand. Det är inte saken in this case.

Det jag vill komma till är att jag för första gången löpt med musik i öronen. Det har jag gjort ett par gånger tidigare, men det har inte fungerat. Antingen har jag fått hålla spelaren i handen eller så har hörlurarna hoppat ur stup i sekunden.

Ikväll funkade allt perfekt. Jag tog mig ner till Grötö, löpte, kände pulsen slå, Hives senaste album dunkade i öronen, jag bara sprang och sprang, drömde mig bort, tänkte knappt på att det egentligen var jobbigt.

För utan musik i öronen hör man sig hela tiden andas, påminner sig hur fruktansvärt jobbigt det är. Men med ljuva toner i öronen bedövade man både tröttheten och slapp lyssna på mitt otroligt dåliga kondisflås.

Nu börjar jag se fördelarna med iPhone…

Och på tal om fördelar med iPhone. I måndags hade vi träning med laget i Kronbergsskolans gymnastiksal. Henrik Källén och jag bildade par och det första vi skulle göra som uppvärmning var att hoppa hopprep.