Ja, det var en kväll i juni, då sommaren är som bäst.
Ni kan Lasse Berghagens gamla klassiker och hans första textrad stämmer klockrent en dag som torsdagen den 3/6 2010.
Men det är något som inte stämmer i vardagen…

När vi ändå är inne på musiktexter så kan jag lika gärna fortsätta:

”Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör”.

Lars Winnerbäck - Tvivel.

Jag snackar givetvis om känslan efter att Rafa Benitez officiellt lämnat Liverpool FC. Det har snackats ”på riktigt” i någon vecka nu och idag stod det alltså helt klart.

Det är många som klagat på den gode Benitez, särskilt en viss Wennman på Sportbladet, men jag har alltid stått bakom spanjoren och försvarat honom. Fan jag som gillar Rafa samtidigt som jag är orolig för att skuldsatta Liverpool ska bli ett nytt Leeds.

Klumpen i halsen kom när jag läste Rafael Benitez sista ord…

"Det är med stor sorg jag meddelar att jag inte längre är manager för Liverpool FC. Jag vill börja med att tacka alla spelare och övrig personal kring laget för deras insatser. Jag kommer alltid att bära med mig de goda stunderna jag upplevde här, supportrarnas lojalitet och stöd i motgång och kärleken jag har fått från Liverpool.



Jag besitter inte ord nog för att tacka er alla, och jag är mycket stolt över att kunna säga att jag var er manager. Tack än en gång och kom ihåg, You'll never walk alone."

Men nästa år, då är Liverpool bannemig med i racet om guldet i Premier League. Eller nej.

Det var egentligen inte detta tråkiga som jag skulle snacka om idag. Här kommer mina egentliga rader…

Av någon anledning händer det alltid ”roliga” saker när jag är ute och springer. Igår, i onsdags, var inget undantag. När jag löper på gatan genom de gula fina lägenheterna i Norra hamnen, flyger det en mås över mig, riktigt nära. Fem sekunder senare, efter att mås-jäveln vänt, satt det en smaskig vit, god, bajs i mitt bakhuvud. Schyyyyyst kompis!


Fiskmåsar och jag är härmed inte bästisar.

Vad skulle jag göra? Detta var en grej som bara händer pappor eller seriefigurer. Jag som var tvungen att springa tillbaka till tennisbanorna vid Gamla Idrottshallen där jag hade mina nycklar till bilen. Tur i oturen hade jag helvit klädsel, så skiten matchade verkligen min outfit. Jag tror aldrig jag löpt så fort från Norra hamnen till tennisbanorna i Kyrkvik.

Om jag ska knyta ihop texten och komma tillbaka till där vi började – en sommarkväll i juni. När jag skrivit klart detta så tänkte jag ägna mig åt lite kvalitetstid. Jag ska nämligen ta på mig varma myskläder, ta med mig ett täcke, lyssna på min spotifylista, koka lite kaffe, sätta mig på min veranda. När jag väl är där ska jag i tur och ordning läsa dagens Lysekilsposten,  Aftonbladet/Sportbladet och sist men inte minst Offside-special inför VM.

Vi får väl se om det är kylan eller någon fiskmås som gör att jag får gå in i lägenheten igen.

// Joel