Något som kan reta mig något enormt är när man varit i affären och handlat.

Man kommer hem, packar upp varorna, och upptäcker att bäst-före-datumet på favoritprodukten har gått ut.

Detsamma gäller min text, videos och bilder ikväll eftersom det var drygt två månader sedan som jag och ett gäng kompisar kom hem från Thailand.

Ursäkta mig, men jag hoppas att ni har förståelse och kan slafsa i er ett paket med fokus på en semester i Fjärran Östern. 

Jag vill varna känsliga bloggläsare för gnuttar av horribla bilder på vänner, men de är inte snyggare. Du läser och ser vidare på egen risk…

Järngänget. Joel, Bickel, Luvenberg, Hartvig. En av de första kvällarna innan vi skulle ner på stranden och dansa natten lång.




Under den sista delen av resan tillbringade vi en hel del tid tillsammans med de här damerna, Lisa och Bella från självaste Grundsund. Två gamla rävar som vi känner sedan tidigare.




Vi deltog i en beachfotbollturnering. Helt grymt roligt. Allt var som på riktigt, domare, mål, regler, sand, allt. Maaagiskt skoj. Tyvärr kom vi bara till semifinal, vi borde faktiskt vunnit, men åkte ut på straffar.




Strand, fotboll, damer, hav, Thailand – pent.




Kim Hansen, vår målis, från Lysekil. Här jublar han efter ett av många mål. På fem matcher tror jag vi hade en målskillnad på ungefär 20-3.




Tre av våra medspelare. Johan, Samuel och (?). Han var riktigt kass, den sista, därför jag glömt hans namn.




Dålig bild, men det är iaf ett lagfoto och lagets namn var så fyndigt som... The Gunners. Pust.








Kingarna. Joelano and Hartvigas. Kingen och Tiltas. Joel & Andreas.




Vi tar de tråkiga bilderna på momangen. Så här plåstrades min fot om i det första skedet.




Trots sjukhus, så var jag fortfarande kingen, men tyck ändå lite synd om mig ;)




Front gästade gänget under den andra delen av resan och här dricker pojkarna ur en "Bucket", en hink med sprit och liiiiite blanddryck. Quality stuff.




En dag tog vi oss en paddlingstur till några öar tillsammans med de gär galningarna, Lisa och Bella.




Bickelan and just little mee.












Säg så här: Jag är inte jävligt snygg innan och jag ser inte bättre ut med cyklop.




Det finns fulare kroppar. Jag lämnar ut hans nummer för alla som vill... damerna suktade efter Hartvig i Thailand...




Snacka om chillax och Hakuna Matata.













Bickel och Frontan i bakruset.




When you´re looking for trouble... you come to right place. I love my hair.




I början på resan träffade vi Johan (bilden) och Freddan från Kungshamn. Johan var så rolig att jag fällde ett par tårar en kväll. Hallelujah.




Självlysande glasögon gick hem på beachen under nätterna i Kophanang.




På resande fot. Min kudde och jag följde varandra under hela resan.

En liten slut-text...

För min egen del, tack vare min fotskada, så blev resan knappast någon Bertil, Ivar, Niklas, Gustaf och Olof – BINGO.

Men det är en kväll som jag minns extra starkt, en av de sista. Det var på en club som kallades för ”Rolling Stones” på Phi Phi-öarna. Där var det tröjorna av, häften på borden och röj gånger tre en sommarkväll i Sverige. Det lirades klassikers högt och lågt, live, 80 procent av folket var svenskar.