Jajjemän, det är en "sådan" dag.
Ni vet när man bara sitter i pappas gamla skjorta, sina kalsonger och glasögon.
Lyssnar på James Morrisson, bara låter minuterna och timmarna löpa iväg som Mustafa Mohammed.

Min geografiska placering den här helgen är Brastad, några hundra meter bakom samhällets kyrka. Det är där min pappa Ulf bor tillsammans med sin kära Kristina och det är hit jag tar mig när jag bara vill "va", bli ompysslad och känna mig som 15 år igen.

För det är exakt det som jag gör nu, känner mig som i de tidiga tonåren. Då man fick tigga för mamma och pappa för att få logga in en halvtimme på Internet och ladda ner en låt som tog 20 minuter. Om man hade tid över kunde man även hinna med en sväng på det populära Lunarstorm och bättra på sin status.

Just nu sitter jag och skriver på Kristinas bärbara dator (hatar dem), har uppkoppling till Internet i tio minuter varje halvtimma. Det är faktiskt riktigt B och vad som är ännu mer jävligt är att jag inte skriver dessa rader i Word, utan i det gamla Wordpad som jag trodde hade försvunnit för längesedan.

Med andra ord skriver jag utan stavningskontroll så detta inlägget kan bli rena High Chaparall vad det gäller rättstavning.

Om en timme tänkte jag göra lite vettigt och åka upp och jobba på Höstrusket under ett par timmar. Turneringen i Brastad Sporthall som jag levt för under mina tidiga tonår. Nu är det dags ge tillbaka lite i form och text i den lokala tidningsblaskan.

På tal om annat...

... är jag sugen på Daniel Adams-Ray i Göteborg i slutet på november.

... så glömde jag säga att detta är en sådan där dag, när jag väl har uppkoppling, sitter och uppdaterar Facebook två gånger i minuten och blir förbannad när inte någon av mina vänner skriver något roligt.

... nu ska jag duscha, klä upp mig någorlunda, äta Kristinas mat och göra något vettigt av den här lördagen.


Vi ses när vi ses!


// Joel