”Excusez moi, ursäkta min franska.”
Det är mina fem favoritord för tillfället.
Kvällens tankar börjar med snack om just… Frankrike.

För min kära vän, Daniel Voinier (tidigare Jönsson), hans morfar kommer från ”Le France”. Daniels mamma, Marguerithe, är en kvinna som kan det där med att laga mat. En gång när vi satt hemma hos familjen Jönsson (jag är uppväxt på deras mat) och smaskade runt middagsbordet påpekade en Joel i de tidiga tonåren:
– Asså, det är sjukt va fort tiden går, sa jag.
Marguerithe svarade:
– Och tiden kommer att gå ännu fortare desto äldre du blir, var så säker Joel.

Det Marguerithe sa för kanske tio år sedan är egentligen ingenting som jag reflekterat över sedan dess, men häromdagen blev jag påmind över hennes kloka och sanna ord.

Detta är inga nyheter som välter kiosker. Nej, men ändå. Denna höstens alla veckor har stormat förbi, de har gått så sjukt äckligt fort.

Jag tänkte snacka lite om tid, ett märkligt ämne som kanske är det mest abstrakta som vi människor har att göra med. Tiden – den som styr oss, natt som dag, alltid.

Man brukar säga att tid är pengar.


Det finns tid när sekunder känns som timmar, till exempel när man är i kyrkan.


Det kan hända så mycket på så få sekunder, det kan hända ingenting på så länge.

Och jag skulle kunna fortsätta i evigheter med ännu fler klyschor om tid.

När jag började reflektera över tid för första gången i mitt liv var direkt efter avslutningarna i skolan i början på juni.
Jag tänkte: "Äntligen är det sommarlov och det är så långt att det inte kan ta slut."

Men likt förbannat var ledigheten över och det snabbt. Det var ingen höjdare när man låg i sin säng kvällen före skolstarten och inte kunde somna. Hur kunde sommarlovet gå så fort?

Ett annat scenario är på jobbet. Där tittar jag på datorns klocka nere till höger på skärmen och tänker ”nej, nej, nej, är den redan så mycket”. Där har du ytterligare en vinkel vad det gäller tid. 

Lite extramaterial:
Nu vet de allra flesta om det, men för er som inte vet så har jag bestämt mig för att lämna Lysekils FF för min moderklubb Stångenäs AIS. Jag tänker inte diskutera det mer här, men är ni nyfikna på ännu mer information om min övergång så rekommenderar jag er att klicka sig in på Sveriges snabbaste tidning – www.lysekilsposten.se och sedan vidare till sporten. Där förklarar jag allt och lite till.

Nu är det dags att stänga ner ännu vecka och helg, men först måste jag ställa den första gåtan som jag någonsin lärde mig.

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?

Ja just det…

Tiden.

// Joel