Liverpool - Chelsea

Vi upprepar förra veckans succé och delar in alla bokstäver i två olika högar eller om man hellre vill kalla det för två olika kapitel/inlägg.
Det här kommer inte helt oväntat handla om fotboll och om Liverpool – Chelsea.


Det är lätt att vara ett medgångsfans när man håller på ett lag i fotboll. Och jag är den förste som ska erkänna att jag inte följt Liverpool lika intensivt det senaste halvåret som jag alltid gjort tidigare.

Jag kollar ändå alla matcher, läser om laget varje dag, skäller på Konchesky, men jag gör det inte med samma passion som varit fallet de senaste 5-6 åren. Givetvis handlar det om att hela Liverpool stormar, The Reds går dåligare än någonsin och jag har inte varit en lika glödande supporter som vanligt.

Men. Men. Men.

Idag var den gamla goa härliga känslan tillbaka. Efter tio minuter hade jag svettlökar som jag inte haft sedan puberteten, pulsen, nervositeten dunkade inom mig, varje Chelsea-anfall trodde jag skulle resultera i mål.

 

Liverpool tog emot våra rivaler Chelsea. Hela Anfield gungade, alla sjöng, alla levde sig med, det lät som att de 45 362 i publiken var det tredubbla.

Torres målade gånger två, den så saknade Kuyt var tillbaka, unge Martin Kelly tog chansen på allvar som högerback, och när till och med Lucas Leiva var bland de bättre, ja då förstår ni att Liverpool spelade bra.

2-0 och ett härligt långt längdhopp uppåt i tabellen. Nu har vi till och med samma poäng som en kam, en kam – Tottenham.

 



På tal om annat…

 

… Ola Wenström, vilket TV-ankare han är. Alltid bra frågor, snygg tajming och helt grym.

 

… Pavlyuchenko hittade skottet borta mot Bolton. Vilken smäll!

 

… jag fick sitta med hörselkåpor så bra stämning som det var på Emirates mellan Arsenal – Newcastle. Eller nej, så här var det, jag trodde att jag kommit när ”mute” på kontrollen, men det blev ingen skillnad när jag tryckte på ”ljud av”…

… You’ll Never Walk Alone gav rysningar… igen.



Moi vid den klassiska "This is Anfield-skylten" som alla passerar innan de beträder Anfields matta.



2006 – på plats på självaste Anfield.


// Joel


Kommentarer
Postat av: Hartvig

träskalle! dom har nog samma ljudeffekter på olika matcher... du e så enögd så det e sjukt.. men förresten, du har luggit lågt ett tag med premier league. blev den ligan helt plötsligt bättre än tyska nu?

2010-11-08 @ 22:06:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback