Först upptäckte man att jorden var platt, sedan uppfann Bell telefonen i slutet på 1800-talet och ett antal decennier därefter var den här – Scannern.
Om det inte varit för en viss Tomas Brolin och att utvecklingen gått framåt så hade det inte blivit något inlägg idag.

Först och främst vill jag tacka mitt arbetes scanner. Om det inte varit för den så hade jag inte kunnat visa det jag här under kommer att göra.

Vi backar bandet till i början på det galna 1990-talet, då det var fantastiskt med VHS-band, då mittbenan levde sitt flashiga liv och då Sverige gick långt i fotbollsmästerskap.

Jag pratar givetvis om min uppväxt, mina första år i livet, och märkligt nog är det några händelser som har fastnat på de gamla kamerarullarna som på den tiden tog två veckor att framkalla på Lasses Foto i ”stan”.

Nu låter det som att jag blivit en gammal gubbe, trots att jag fortfarande bara är 22 vintrar.

 

Det finns minnen och sedan finns det minnen som aldrig kommer att suddas ut. Jag snackar om ”Backa Cup” som avgjordes på min alldeles egna fotbollsplan, på vår tomt där jag är uppväxt, en kilometer utanför Brastad-skylten.

Det var så här. Tomas Brolin var en jäkel på fotboll och om man är extremt duktig på någonting så hamnar man i TV. En kanal gjorde ett reportage om Brolin, Sveriges nya lysande stjärna, och han berättade för journalisten att han fått en egen fotbollsplan av hans föräldrar.

Då ringde en klocka hos min pappa Ulf. Hans fotbollstokige lille son, sju år, skulle givetvis också få sig en fotbollsplan. Men var, när och hur?

En dag var pappa ute och gick, när han gick förbi våra grannar såg han en ledig plätt med åker, bara 20 meter från hans och mammas hus.
– Där ska vi göra en fotbollsplan, tänkte pappa.


Han ringde ”Rolf på Öhed” som kom och plöjde åkermarken som var ungefär 60 x 30 meter. När det var klart drog min farfar Lennart ett stort lass som ägnade massvis av timmar när jämnade till marken och tog bort miljontals av torvor.

Efter ett tag började farfar, med hjälp av pappa, att kratta och allt eftersom började man att så nytt gräs som skulle göra mattan till rena rama golfgreenen.

Vi snickrade ihop egna mål, ordnade hörnflaggor, nät till målen, och till och ordnade vi ”riktiga” vita linjer. En kompis till familjen, Robert Algeröd, jobbade då på kommunen som vaktmästare och han gav oss en maskin som gjorde äkta linjer, riktigt läckert!

Allt var på sin plats, det var bara en sak som fattades – en turnering.

Självklart kom den att kallas för ”Backa Cup” eftersom det är stället där jag är uppväxt.

Så en ljuvlig sommardag hade vi alla samlats, mina kompisar, familjer, grannar och andra vänner. Det var hög tid för avspark.

Jag minns att mitt lag inte var särskilt bra, de som vann var ”Stens Stars” som syftade på en viss Sten Bergman.

Backa Cup gick av stapeln under två eller tre år, där går mina fakta isär.

Klara fakta är däremot att det var en turnering och ett minne som jag aldrig någonsin kommer att glömma.



Uppe till vänster kan ni skymta vårt hus, till vänster står en nöjd Sten Bergman, i gul t-shirt ser ni en viss Joel, tätt följt av grannen Ronny, Malou och Filip Bergman vid mittpunkten. Backa Cup.


// Joel