Joel – mitt i bombhotets epicentrum
Jo det är sant.
Jag har faktiskt gjort annat i helgen än att vrida tillbaka klockan en timme.
Framförallt har jag varit i den bombhotade staden Göteborg.
Men vi snurrar igång karusellen på ett helt annat ställe, i ett annat land, i en annan stad. Jag snackar om England och Bolton, dit mitt kära, röda, bråkiga, stökiga, formsvaga, omtalade Liverpool hade åkt för att ta tre svåra PL-pinnar.
Liverpool ställde upp med bästa tänkbara lag sett efter förutsättningar, men kort och gott får de inte till det… framåt. De är stela som en gammal kärring och är lika lättlästa som en barnbok. Det är så sjukt tråkigt att titta på, likförbannat följer jag dem varenda minut och sekund av säsongen.
Idag varade pinan i 86 min innan Maxi Rodriguez tåfjuttade in 0-1 och gav Poolarna tre livsviktiga och ganska oförtjänta poäng. Skönt är ordet. Och den gode Maxi har gjort mål förr…
Hur som helst, på lördagsmorgonen startade bussen mot Göteborg – den bombhotade staden. Jag var på plats vid Nils Ericsson terminalen kring 12.00 och jag visste om att farorna var riktade mot Nordstan. Därför, smart som jag är, gick jag runt Femman-huset och Nordstan.
En halvtimme senare mötte jag upp Lasse och Bickel. De var liksom jag magiskt hungriga, så vi bestämde oss för McDonalds.
– Ska vi ta det McDonalds som är vid Nordstan, säger Bickel.
– Men nej pojkar, ni har väl hört att det är just där som bombhoten är riktade?
– Sluta nu Joel, det fattar du väl att det inte kommer att hända något.
Jag nickade snällt, vi gick mot McDonalds, förbi massor av poliser, satte oss, inledde att smaska och det var då som jag började tänka efter…
Hmm, Joel du sitter just nu i Göteborg, i Nordstan, mitt i måltavlans Bulls Eye för bombningar. Smart… pappskalle!
Men som tur var hann jag äta upp hamburgaren och i min köpta plusmeny ingick ett fortsatt liv. Gött götti gött gött.
Annars var helgens stora höjdpunkt helkvällen på O’Learys – sportbaren där det finns hundra Tv-skärmar med direktsänd idrott. Hartvig, Bickel, Lasse, Joel och Stenman slog oss ner vid ett bord, lagom till avsparken av Manchester United – Spurs.
Utan att dravla för mycket kan jag säga att det blev en käck kväll och att jag älskar publivet och all dess själ.
Nästa vecka ska jag ha ansvar för sporten på Lysekilsposten. Det ska bli riktigt kul och inspirerande.
Dagens låt: Mumford & Sons – White Blank Page
// Joel