When I see your face
There's not a thing that I would change
Cause you're amazing
Just the way you are
And when you smile,
The whole world stops and stares for awhile
Cause girl you're amazing
Just the way you are

Det är måndag och vi har precis startat motorn för en ny vecka.
Och jag har gjort det med en låt på hjärnan som jag bara spelar om och om. Igen och igen.
Jag har också börjat veckan med att vinna premiären i Pingis-Korpen och det med 5-0 i matcher.

Jag och min vän och kära kollega Jonas Larsson spelade bordtennis tillsammans när vi var små. Visserligen är han sju år äldre än mig, men jag minns att vi lirade ihop uppe i Stångenäs skolans gamla gympasal. Vi representerade SAIS.

Under vinterhalvåret var det turneringar i stort sett varje helg och man for över hela Bohuslän för att lira tävlingar. Jag spelade mellan jag var åtta och tio men sedan tappade jag lusten helt. Jag tror det berodde på att träningarna alltid var likadan, med andra ord, bara spel och inga övningar.

 

Sedan dess har jag knappt rört ett rack och därför är det nu sjukt kul att lira i Korpen uppe i Mariedalshallen. Efter ett par träningar drog seriespelet igång ikväll måndag och Jonas och jag bildar ett lag som vi självklart kallar för Lysekilsposten.

 

Jag måste klargöra att Jonas absolut är den bäste av oss två, jag har än så länge inte tagit ett set mot honom och då har vi spelat runt 20 stycken.

Men i alla fall, idag var det upp till bevis. Första matchen vann jag med 3-0 och kort därefter vann Jonas med samma siffror. I dubbeln ledde vi med 2-0, de reducerade och sedan kunde vi avgöra i fjärde sett till seger med 3-1.

I den fjärde matchen tappade jag först set, men kom snabbt tillbaka och kunde vända till 3-1. I den sista matchen hade Jonas lektstuga och vi kunde ta hem matchserien med klara 5-0.

 

En förbannat go seger och horribelt skoj att spela pingismatch igen när alla bollar verkligen gällde något, man blev nervös och känslor bubblar inom en trots att det är Korpen vi snackar om.

 

Och jag får inte glömma. Riktigt skoj att Räkan, Bengan och Fylking har anmält ett lag som kommer att vara med från och med nästa vecka.



Vissa grejer har jag sjukt minne om. Detta kommer jag ihåg är ifrån en turnering i Trollhättan där jag slutade trea. Till vänster har du Peter Segerbladh och till höger, min kollega och Korpen-kompis, Jonas Larsson. Det var tider det...

Efter Pingpongen blev det en löptur genom ett mörkt Lysekil tillsammans med min nya bästa kompis – iPoden.

Sedan kom jag hem, gjorde som Joachim Abrahamsson, läs om honom i dagens LP, käkade en banan direkt och därefter m i n egen köttfärssås. Magiskt god och gjord helt på egen hand.

Jag ska inte klaga på mitt jobb, men man blir fan snurrig och klyschig när man under eftermiddagen är inne på sitt sjätte matchreferat för dagen…

Nu ska jag ta lite ansvar för min kropp och gå och lägga mig.

Ha det bäst och sist men inte minst, ett stort grattis Andreas "Disco" Andersson som idag fyller 29 höstar.

// Joel