Jag har bara en syster, varken mer eller mindre.
Jag har bara ett syskon, så henne får man vara rädd om.
Jag pratar givetvis om Isabel – musikdrottningen.
Det är hon som har bäddat för det här inlägget och det är tack vare henne som min helg har fått en bra start mot mållinjen.

Vi ska klargöra en sak. Min syster Isabel och jag har haft en brokig uppväxt, i Backa och Brastad, i alla fall om man ska se till det musikaliska. Våra föräldrar förgiftade oss tidigt med dansband, gubbrock och diverse annan musik som har satt sina spår i deras barns framtid.



Denna bilden är faktiskt mer än passande. Isabel och jag är på väg till Göteborg för att kolla på vår älskade Moneybrother och emellan oss hänger Liverpool-emblemet med texten "You'll Never Walk Alone".  


Men vi har varit starka, båda två, Isabel & Joel. Tillsammans. Vissa kallar sånt för syskonkärlek, andra kallar det för att vi har lyckats gå ur stormen av konstig musik. Enade – You’ll Never Walk Alone.

Hur som helst.

Med jämna mellanrum bombarderar min lillasyster med musik och då snackar vi bra skit. Jag gillar låtarna och vissa älskar jag till och med, men framförallt bevisar det att vi har lärt oss att lyssna på andra toner än de våra föräldrar en gång förpestade oss med.

Här är några exempel som med bra låtar som Isabel skickat till mig den senaste tiden. You go sister!
















Nu, när helgen precis börjat för de flesta, åker jag till Grundsund för att kolla på deras damlags innebandypremiär. Förhoppningsvis blir det helgens enda jobb.

Ne, nu får jag draga. Vill gärna ha lite bättre marginal till färjan än senast när bommarna var på väg ner, men föraren var snäll att öppna dem igen.

Vi synes och höres.

// Joel