Always this lazy sundays... and I love it.

Jag är hemma igen efter en vända i Baltikum som gick lika fort som ett handknäpp.

 

Oj, jag höll nästan på att glömma, detta var ohövligt.

– Hej 2011, känn dej varmt välkommen.

 

Mycket är detsamma från året innan förutom att jag har skaffat mig en Plura/konstnärslook och den osar 2011. Det ska vara skägg, glasögon och basker i år – bara så att alla trendsättare vet.

 

Vad det gäller musik så ska man eller ”alla” lyssna sönder den här låten, precis som jag.

 

Då kan jag pricka för ännu en av planetens 192 stater, host Stefan och Hartvig, att jag alltid ska ha rätt.   

Tidigt på torsdagen, 08.30, åkte tre fotbollsgalningar med min bil mot Estland och Tallinn i synnerhet. Vi skulle vara i Stockholm och Frihamnen senast 18.30 så vi hade gott om tid på oss, trodde vi…

 

Efter dålig vägskyltning och diverse felbeslut i huvudstaden var vi helt plötsligt i rondellen vid Sergels torg – mitt i smeten. Detta mycket tack vare en kartläsare som heter Hartvig. När klockan visade en dryg timme till avgång visste vi inte, på riktigt, hur vi skulle hitta till färjan.

 

Men allt löste sig, vi följde en lastbil som vi trodde skulle till Frihamnen och en halvtimme innan avgång hade vi klivit ombord på färjan.

 

Via Åland åkte vi fram och tillbaka till Tallinn, där vi spenderade en 7-8 timmar under nyårsafton innan vi begav oss tillbaka till färjan där vi senare firade tolvslaget.

Stefan och Hartvig greppade tag om mig och tryckte ner mig i en snöhög i Tallinn. Tack kompisar.

På nyårsafton var det gratis i baren och man kände sig nästan oförskämd så mycket drinkar man plockade ut. Hur det gick därefter får ni räkna ut själva…

 

Resan innehöll såklart en hel del interskämt och ironin skvalpade inom gänget.



Hartvig och Stefano, två garningar.

Under nyårsaftonen badade vi bastu och det är något som jag älskat genom alla år. Igår, när jag kom hem på kvällen, så klickade jag mig in på SVT-play, världens bästa sajt, och satte på den här dokumentären som tog bastubadandet till en helt annan nivå än den jag är van vid.

 

Så här står det i programinformationen:
”Tvekamp på liv och död. Bastu-VM är ett finskt fenomen, vars rykte spridits jorden runt. I år fick tävlingen dock ett tragiskt slut. Den ena av de två finalisterna avled, den andra fick allvarliga skador och har ännu, nästan ett halvår senare, inte helt återhämtat sig. Varför satt de två männen i 110 graders hetta så länge, något som överhuvudtaget inte kan jämföras med finländarnas vardagsbastande? SVT:s finska redaktion återvänder till tävlingsplatsen och intervjuar arrangörer, läkare samt tävlande.”

 

Här kan du se dokumentären och även den här serien som jag slukade direkt efteråt. 

 

På tal om annat…

 

… snart börjar försäsongen, men först en inomhusvecka innehållande två träningar, Slätta cup och Isenta cup.

 

… efter en resa i Tallinn mår mitt barskåp betydligt bättre.

 

… Chelsea – Aston Villa, what a game! Mad!

 

... Old Firm var ingen vidare match och tyvärr kunde inte herr Ljungberg vara med.

 

… men matchen avgjordes av Giorgos Samaras som gjorde båda målen. Samaras är dessutom den bästa spelaren som Patrik Bladh sett live… någonsin… när vi i våras såg Celtic i Glasgow. Inte illa.

Dagens låt: James Morrison – Wonderful World





// Joel